Anna Branting

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Anna Branting
Anna branting.jpg
Anna Branting vid tiden för sin och Hjalmars förlovning.
Född19 november 1855
Klara församling[1][2][3]
Död11 december 1950 (95 år)
Gustav Vasa församlingSverige[4][5]
BegravdAdolf Fredriks kyrkogård[6][7]
kartor
MedborgarskapSvenskt[8][9]
Sysselsättningskribent[4], journalist[4]
BefattningSveriges statsministergemål (1920–1920)
Sveriges statsministergemål (1921–1923)
Sveriges statsministergemål (1924–1925)
Politiskt partiSocialdemokraterna
Make/makaHjalmar Branting
(g. 1884–)[4][3][10]
BarnVera von Kræmer (f. 1878)[10]
Henry von Kræmer (f. 1880)
Georg Branting (f. 1887)[3][10][11]
Sonja Branting-Westerståhl (f. 1890)[3][10][11]
SläktingarAxel Jäderin (syskon)
Edvard Jäderin (syskon)
Redigera Wikidata
Anna Branting på 1910-talet.
Anna och Hjalmar Brantings grav på Adolf Fredriks kyrkogård, Stockholm.

Anna Matilda Charlotta Branting, född Jäderin den 19 november 1855 i Stockholm, död 11 december 1950 i Gustav Vasa församling i Stockholm, var en svensk författare, som ibland skrev under pseudonymen René.[12]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hennes föräldrar var poliskommissarien Erik Jäderin (1804–1876) och Charlotta Holm (1826–1886). Hon var syster till geodeten Edvard Jäderin och en av Svenska Dagbladets grundare, Axel Jäderin.

Hon gick i Statens normalskola i Stockholm. Efter skolan var hon först medarbetare i tidskriften Tiden 1884–1885 och blev sedan teaterrecensent i Social-Demokraten (1886–1892, 1913–1917) och Stockholmstidningen (1892–1909).

Hon var socialdemokrat, men normalt inte politiskt verksam: det väckte därför förvåning när hon 1902 blev en av de socialdemokratiska kvinnor som bidrog till grundandet av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (FKPR) tillsammans med Elin Engström och Erika Lindqvist.[13]

Hennes författarskap består av tragiska romaner och noveller med äktenskaplig trohet och kvinnans behov av arbete och försörjning som genomgående tema, där ibland döden eller isolering är de enda val som samhället ger kvinnan. Den åskådning som berättelserna återger har anklagats för att vara både brutal och naiv. I romanen Staden (1901) porträtterar hon de båda författarna och vännerna Axel Wallengren och Emil Kléen, som på 1890-talet ofta var gäster i det brantingska hemmet.

Hon var gift 1877–1883 med löjtnant Gustaf Vilhelm von Kræmer, med vilken hon hade barnen Vera von Kræmer och Henry von Kræmer (1880–1957), och från 1884 med politikern Hjalmar Branting, med vilken hon hade sonen Georg Branting och dottern Sonja Branting-Westerståhl.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Lena : en bok om fruntimmer / af René. Stockholm: Bonnier. 1893. Libris 1625680 
  • Sju martyrer : berättelser från den husliga härden / af René. Stockholm: Bonnier. 1894. Libris 1625681 
  • Staden : en sedeskildring ur stockholmslifvet. Stockholm: Bonnier. 1901. Libris 1726198 
    • Byen : en Samfundsroman / autoriseret Overs. fra Svensk ved Vilhelm Holm. København. 1903. Libris 2577039 
  • Romresan. Stockholm: Bonnier. 1907. Libris 1612333 
  • Fåfänglighet. Stockholm: Bonnier. 1910. Libris 1612332 
  • Valérie : roman. Stockholm: Bonnier. 1912. Libris 1631912 
  • Jungfrun går jägarspår : roman. Stockholm: Bonnier. 1930. Libris 1317836 

Varia[redigera | redigera wikitext]

  • Kultur och alkohol : några ord i en viktig fråga. Stockholm: Bonnier. 1902. Libris 1726197 
  • Min långa resa : boken om Hjalmar och mig. Stockholm: Medén. 1945. Libris 859951 
  • Mycket min David Sprengel : Anna Brantings brev till David Sprengel / introduktion och kommentarer av Lisbeth Larsson. Stockholm: Atlantis. 2015. Libris 17065320. ISBN 9789173537902 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Svenska kvinnor i offentlig verksamhet. N.S. Lundström, 1924.
  • John Landquist, biografisk artikel i Svenskt Biografiskt Lexikon del VI (Sthlm 1926)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Rotemansarkivet, omnämnd som: Namn: Anna Matilda Branting /f Jäderin/ Titel: Hustru Födelseuppgifter: 1855-11-19 (Klara),, läs online, läst: 10 april 2018, (Källa från Wikidata)
  2. ^ Klara kyrkoarkiv, Dopböcker över äkta barn, SE/SSA/0010/C I b/9 (1851-1861), bildid: C0056125_00102, födelse- och dopbok, s. 114, läs online, läst: 10 april 2018, ”Anna Mathilda Charlotta, Poliskommisarien ?? Jädrin H(ustru) Gustava Carlotta? Holm....”, (Källa från Wikidata)
  3. ^ [a b c d] Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1900, Riksarkivet, omnämnd som: Anna Matilda Charlotta, f. 1855 i Klara Stockholms stad, läs online, läst: 12 april 2018, (Källa från Wikidata)
  4. ^ [a b c d] John Landquist, Anna M C Branting (f. Jäderin), s. 39, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 16866, läst: 28 december 2016, (Källa från Wikidata)
  5. ^ Sveriges dödbok, omnämnd som: Branting f. Jäderin, Anna Matilda Charlotta, läst: 3 april 2018, (Källa från Wikidata)
  6. ^ Blankett, Gravstensinventeringen, Sveriges Släktforskarförbund, läs online, läst: 9 maj 2018, (Källa från Wikidata)
  7. ^ Gravsten #3459Statsman Hjalmar Branting, Gravstensinventeringen, Sveriges Släktforskarförbund, läs online, läst: 9 maj 2018, (Källa från Wikidata)
  8. ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, läs online, läst: 27 februari 2016, licens: CC0, (Källa från Wikidata)
  9. ^ [a b] Elisabeth Møller Jensen, Anna Mathilda Charlotta Branting, Nordisk kvinnolitteraturhistoria (på engelska), KVINFO, 1993, läs online, läst: 1 maj 2020, (Källa från Wikidata)
  10. ^ [a b c d] Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1890, Riksarkivet, omnämnd som: Jäderin, Anna Matilda Charlotta, f. 1855 i Stockholm, läs online, läst: 12 april 2018, (Källa från Wikidata)
  11. ^ [a b] Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1910, Riksarkivet, omnämnd som: Anna Matilda, f. 1855 i Klara Stockholms stad, läs online, läst: 12 april 2018, (Källa från Wikidata)
  12. ^ Ilshammar, Lars (2010) [2010]. ”Den rastlöse publicisten”. i Mats Bergstrand, Per T. Ohlsson. Hjalmar Branting. Sveriges statsministrar under 100 år. Albert Bonniers förlag. sid. 43. Libris 11858074. ISBN 978-91-0-011981-2 
  13. ^ Lindgren, Anne-Marie & Lindgren Åsbrink, Marika, Systrar, kamrater!: arbetarrörelsens kvinnliga pionjärer, Idé och tendens, Stockholm, 2007

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]