Anna Hutsol

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Anna Hutsol
Je suis FEMEN - OIFF 2014-07-14 204948.jpg
FöddГанна Василівна Гуцол
16 oktober 1984 (34 år)
Murmansk och Chmelnytskyj
NationalitetUkraina och Sovjetunionen
SysselsättningNationalekonom, människorättsförsvarare
Redigera Wikidata

Anna Hutsol (på ukrainska: Ганна Василівна Гуцол, på ryska: Анна Васильевна Гуцол), född 16 oktober 1984 i Murmansk[källa behövs] i Ryska SSR i Sovjetunionen[1], är en rysk feministisk aktivist och medgrundare av Femen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hutsol, vars familj har judisk bakgrund, föddes i Ryssland, men flyttade 1991 till Ukraina med sina föräldrar. Hon studerade sociologi och ekonomi[2] och var en tid assistent till schlagersångerskan Tina Karol.[3]

Hutsol grundade Femen år 2008 sedan hon uppmärksammat berättelser om hur ukrainska kvinnor blivit duperade av falska löften från utlandet och för att hon identifierat ett allmänt behov av kvinnligt samhällsengagemang i Ukraina.[4][5]

Hutsol har berättat att de erfarenheter hon fått genom arbetet med Tina Karol har varit till hjälp för Femens "public relations".[3] Deras val av metod avser att skapa uppmärksamhet i massmedia.[6] Femen började med protester mot prostitution i Ukraina[7][8] men har breddat agendan till både kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter i Ukraina och övriga världen.[9]

I januari 2011 ville Hutsol få representation för Femen i Verchovna Rada.[10] Femen deltog dock inte i Ukrainas parlamentsval 2012.[11][12]

Den 16 november 2012 greps Hutsol av Rysslands federala säkerhetstjänst vid Pulkovo-flygplatsen i Sankt Petersburg och avvisades från Ryssland.[13][14] Hon tvingades resa tillbaka till Paris, som hon hade kommit ifrån.[13] 2013 flydde Aleksandra Sjevtjenko och flera andra Femen-medlemmar från Ukraina.[15][16][17] Hutsol sökte asyl i Schweiz 2013 men fick avslag 2014.[18]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

  • "Nos seins, nos armes!" (Våra bröst, våra vapen!), dokumentärfilm av Caroline Fourest och Nadia El Fani, 2013.[19]
  • "Everyday Rebellion", dokumentärfilm av Arash T. Riahi och Arman Riahi, 2013.
  • Ukraine Is Not a Brothel
  • "Je Suis Femen" (Jag Är Femen), 2014, dokumentärfilm, av Alain Margot.[20]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ (ryska) Он-лайн конференция с Гуцол Анной Васильевной, основательницей и лидером женского движения FEMEN Arkiverad 16 augusti 2011 hämtat från the Wayback Machine., RBK Ukraine (23 July 2010)
  2. ^ Bidder, Benjamin (5 May 2011). ”'The Entire Ukraine Is a Brothel'”. Der Spiegel. http://www.spiegel.de/international/europe/kiev-s-topless-protestors-the-entire-ukraine-is-a-brothel-a-760697.html. 
  3. ^ [a b] (ryska) Игры на раздевание. Femen завоевывает симпатии мужчин и теряет поддержку феминисток Games on the strip. Femen winning the sympathies of men and losing the support of feminists, Focus (27 March 2012)
  4. ^ Feminine Femen targets 'sexpats', Kyiv Post (May 22, 2009)
  5. ^ How they protest prostitution in Ukraine, France 24 (August 28, 2009)
  6. ^ Balmforth, Richard (15 November 2010). ”Ukraine's topless group widens political role”. Ukraine's topless group widens political role. Reuters. https://www.reuters.com/article/2010/11/15/us-ukraine-femen-idUSTRE6AE1FB20101115. Läst 1 september 2012. 
  7. ^ Popova, Yuliya (25 September 2008). ”Feminine Femen targets 'sexpats'”. Kyiv Post. Arkiverad från originalet den September 12, 2012. https://web.archive.org/web/20120912044517/http://www.kyivpost.com/content/ukraine/feminine-femen-targets-sexpats-29898.html. 
  8. ^ How they protest prostitution in Ukraine”. France 24. 28 August 2009. http://observers.france24.com/en/content/20090828-how-they-protest-prostitution-ukraine-femen-sex-tourism. 
  9. ^ Preece, Rob (2 August 2012). ”Ukrainian feminists stage topless protest near Tower Bridge over Olympic body’s ‘support for bloody Islamist regimes’”. Daily Mail. http://www.dailymail.co.uk/news/article-2182630/London-Olympics-2012-Topless-Ukrainian-feminists-stage-protest-Londons-Tower-Bridge.html. 
  10. ^ Magnay, Diana (January 21, 2011). ”Topless feminist protesters show what they're made of”. CNN. Arkiverad från originalet den 2012-10-06. https://web.archive.org/web/20121006021355/http://articles.cnn.com/2011-01-21/world/femen.topless.protest_1_protest-bare-breasts-parliament-building?_s=PM:WORLD#. Läst 24 oktober 2018. 
  11. ^ (ukrainska) Information on the registration of electoral lists of candidates, Central Election Commission of Ukraine
  12. ^ Ukraine's Femen: Topless protests 'help feminist cause', BBC News (23 October 2012)
  13. ^ [a b] Ukrainian Activist Denied Entry to Russia, RIA Novosti (17 November 2012).
    Femen's leader, Hanna Hutsol, barred from Russia, Kyiv Post (17 November 2012).
  14. ^ Femen Report Leader Detained At Russian Airport, Radio Free Europe/Radio Liberty (17 November 2012)
  15. ^ (ukrainska) У колишньому офісі Femen відкрили книжкову крамницю In the former office Femen opened a bookstore, Ukrayinska Pravda (23 October 2013)
  16. ^ (ukrainska) Активістки Femen втекли з України Femen activists fled from Ukraine, Ukrayinska Pravda (31 August 2013)
  17. ^ (ukrainska) Femen закриє офіс в Україні, але діяльність не припинить Femen closes office in Ukraine, however, the activities do not stop, Ukrayinska Pravda (27 August 2013)
  18. ^ http://www.thelocal.ch/20140327/topless-protest-group-founder-denied-swiss-asylum
  19. ^ ”Nos seins, nos armes (2012) - Documentaire - L'essentiel - Télérama.fr”. Nos seins, nos armes (2012) - Documentaire - L'essentiel - Télérama.fr. Television.telerama.fr. http://television.telerama.fr/tele/programmes-tv/nos-seins-nos-armes,48577030.php. Läst 29 september 2013. 
  20. ^ ”Imdb: Je Suis Femen (2014)”. https://www.imdb.com/title/tt3907394/?ref_=fn_al_tt_1. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]