Anna Kleman
| Anna Kleman | |
 1915 | |
| Född | Anna Sofia Kleman 24 november 1862 Karlskrona amiralitetsförsamling |
|---|---|
| Död | 8 april 1940 (77 år) Tranås kuranstalt |
| Organisation | Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt Rädda barnen |
| Känd för | Fredsambassadör under Första världskriget |
| Hemort | Stockholm, Skeppsholms församling |
| Föräldrar | Carl Kleman Augusta Grahm |
| Släktingar | Ellen Kleman (syster) |
Anna Sofia Kleman, född 24 november 1862 i Karlskrona amiralitetsförsamling, död 8 april 1940 i Skeppsholms församling i Stockholm,[1] var en svensk försäkringstjänsteman, mest känd för ideellt arbete för kvinnlig rösträtt och fredsarbete under första världskriget. Hon blev invald i Sällskapet Nya Idun 1907.[2] Kleman var ledare för den svenska delegationen vid Haag-konferensen 1915.[3] Hon satt i Rädda barnens styrelse från dess bildande 1919 och blev sedan ordförande.[4]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Anna Klemans föräldrar var kommendörkaptenen Carl Kleman och Augusta, född Grahm (1825–1904). Hon hade en syster Ellen Kleman, som var redaktör för tidningen Hertha, ytterligare en syster samt tre halvbröder[5]. Kleman flyttade till Stockholm och började arbeta på försäkringsbolaget Thule 1895.
Kleman dog i april 1940 på vattenkuranstalten i Tranås.
Kvinnors rösträtt
[redigera | redigera wikitext]Kleman var sekreterare i föreningen Studenter och Arbetare 1903–1906. Från 1906 var hon styrelseledamot i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR). 1907 blev hon invald i sällskapet Nya Idun som startats av Ellen Key. 1911 ägde en internationell rösträttskongress rum i Stockholm och Kleman hälsade deltagarna välkommen.[4]
Fredsambassadör
[redigera | redigera wikitext].jpg)
Kleman var en aktiv fredskämpe, ordförande i Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet (IKFF) mellan 1915 och 1918 och medlem i International Council of Women. Vid Haag-konferensen 1915 var hon en av 12 deltagare i och hade utsetts att leda den svenska delegationen.[6][3]
Kleman deltog också i Fredskonferensen i Zürich 1919 och blev inbjuden till ICW:s kongress i Washington, D.C. 1925. Hon rapporterade från sina resor i tidskriften Hertha.[2]
Rädda barnen
[redigera | redigera wikitext]Under kriget dog hundratusentals barn i svält och Kleman engagerade sig i deras situation. Hon blev medlem i Rädda barnens styrelse när organisationen bildades 1919 och senare blev hon dess ordförande.[4]
Senare liv
[redigera | redigera wikitext]
På 1930-talet bodde Kleman hos sin syster Ellen och Klara Johanson på Valhallavägen i Stockholm. 1936 fick hon svårt att gå i trappor och flyttade till pensionat Windsor. Några år senare vistades hon på Tranås kuranstalt och dog i april 1940.[7] Hon är gravsatt i familjegraven på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.[8]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Sveriges dödbok 1901–2013
- ^ [a b] ”Anna Kleman, socialt verksam”. Läst 15 januari 2018.
- ^ [a b] ”Brev till Elin Wägner” Arkiverad 7 april 2016 hämtat från the Wayback Machine.. Läst 15 januari 2018.
- ^ [a b c] ” Anna Kleman – med engagemang i kvinnofrågor och fredsarbete” Arkiverad 7 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine.. Läst 15 januari 2018.
- ^ Riksarkivet. Karlskrona amiralitetsförsamlings kyrkoarkiv, AI:55 (1866–1870) [Husförhörslängder], s. 11, https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0057708_00045.
- ^ ”Kvinnor och Fred–Anna Kleman”. Läst 15 januari 2018.
- ^ Burman 2007, sid. 385-395.
- ^ ”Anna Sofia Kleman, gravsatt 1940-04-15”. Läst 28 februari 2018.
Tryckt källa
[redigera | redigera wikitext]- Burman, Carina; Mattsson Marina (nnnn). K.J. : En biografi över Klara Johanson [Elektronisk resurs]. Albert Bonniers förlag. Libris 18192412. ISBN 978-91-0-014970-3
|