Anna Politkovskaja
| Anna Politkovskaja | |
 Anna Politkovskaja år 2005. | |
| Född | 30 augusti 1958 New York, New York,  USA |
|---|---|
| Död | 7 oktober 2006 (48 år) Moskva,  Ryssland |
| Nationalitet | Rysk |
| Yrke/uppdrag | Journalist |
Anna Politkovskaja (ryska: Анна Политковская), född Mazepa den 30 augusti 1958 i New York, USA (eller i Tjernihiv, Ukraina), död 7 oktober 2006 i Moskva, var en rysk journalist. Hon var känd för sitt motstånd mot första och andra Tjetjenienkrigen och sin kamp för mänskliga rättigheter. Hennes uppmärksammade rapportering från kriget avslöjade många sanningar som stod i skarp kontrast mot den officiella ryska nyhetsförmedlingen. Hennes arbete gjorde henne obekväm för Putinregeringen.
Biografi
Politkovskaja föddes i New York som dotter till ukrainska FN-diplomater. Vissa källor säger att hon föddes i Tjernihiv, Ukraina. Hon återvände med familjen till hemlandet, där hon studerade vid Moskvauniversitetet och avlade examen 1980. Efter studenten började hon arbeta för tidningen Izvestija. Sedan 1999 var hon kolumnist för tidningen Novaja Gazeta.
Hon var vid flera tillfällen inblandad i förhandlingar efter att terrorister tagit gisslan, bland annat under gisslandramat på Dubrovkateatern 2002 då tjetjenska rebeller tog besökarna som gisslan. Vid gisslandramat i Beslan 2004 var hon på väg till Beslan för att förhandla då hon blev förgiftad på flyget. Hon blev allvarligt sjuk och medvetslös, men överlevde. Förhandlingen kunde dock inte genomföras. Den 7 oktober 2006 sköts hon till döds i hissen i sitt hyreshus. Mordet drog till sig mycket internationell uppmärksamhet.[1]
Priser och utmärkelser
- Olof Palmepriset 2004
Bibliografi (på svenska)
- Tjetjenien: sanningen om kriget (Vtoraja Čečenskaja) (översättning Stefan Lindgren, Ordfront, 2003)
- Putins Ryssland (Putinskaja Rossija) (översättning Hans Björkegren, Ordfront, 2005)
- Rysk dagbok (Rossiskije chroniki) (översättning Hans Björkegren, Ordfront, 2007)
- Sanningen, inget annat (Za čto?) (översättning och urval: Hans Björkegren, Ordfront, 2010)
Litteratur
- Börge Nilsson, Ensam, alldeles ensam: 98 minuter med Anna Politkovskaja (Carlsson, 2012)
Dokumentärer
- Marina Goldovskaja och Malcolm Dixelius: Frihetens bittra smak (2011)
- I ett radioprogram av Fredrik Wadström finns intervjuer med Anna Politkovskaja från 2001 och 2005. I programmet hörs också Politkovskajas vän, advokaten och människorättsförsvararen Karinna Moskalenko. Hon dömer ut mordutredningen och fortsätter arbeta med fallet i olika rättsinstanser. Sveriges radio 161004.[2]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Anna Politkovskaya, tidigare version.
Noter
- ^ Göteborgs-Posten, "Regimkritisk rysk journalist mördad", 8 oktober 2006 Arkiverad 30 september 2007 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Radio, Sveriges. ”10 år sedan mordet på Anna Politkovskaja – ett reportage - P1 Kultur – podd”. sverigesradio.se. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/799538?programid=767. Läst 4 februari 2017.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Anna Politkovskaja.
