Anne Carson

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Anne Carson
Född21 juni 1950 (68 år)
Toronto, Ontario, Kanada
YrkeFörfattare, professor i klassisk grekisk litteratur och översättare
NationalitetKanada Kanadensisk
SpråkEngelska
Make/makaRobert Currie

Anne Carson, född 21 juni 1950 i Toronto i Ontario, är en kanadensisk författare, poet, översättare, litteraturkritiker och innehavare av John McNaughton-professuren i klassiska språk vid McGill University i Montreal i Kanada, något hon bland annat använder i sina böcker, kanske framför allt i Röd självbiografi, som bygger på Herakles-myten.[1] Huvudpersonen Geryon återkom senare (då kallad G.) i uppföljaren Röd doc.[2]

Under 2013 var hon gästprofessor vid Stanford University i Stanford. Hon omtalas ibland som en av favoriterna till nobelpriset i litteratur.[1]

Bibliografi, i urval[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi, engelska[redigera | redigera wikitext]

  • 1986 – Odi et Amo Ergo Sum, doktorsavhandling, University of Toronto
  • 1986 – Eros the Bittersweet, Princeton University Press
  • 1992 – Glass, Irony, and God, New Directions Publishing Company
  • 1992 – Short Talks, Brick Books
  • 1995 – Plainwater, Knopf
  • 1998 – Autobiography of Red: A Novel in Verse (Röd självbiografi), Knopf
  • 1999 – Economy of the Unlost: Reading Simonides of Ceos with Paul Celan, Princeton University Press
  • 2001 – Men in the Off Hours, Knopf
  • 2001 – Electra (översättning av det antika dramat Elektra), Oxford
  • 2001 – The Beauty of the Husband (Makens skönhet) Knopf
  • 2002 – If Not, Winter: Fragments of Sappho (tolkning av Sapfos fragment), Knopf
  • 2004 – Wonderwater (Alice Offshore) (del två, Answer Scars, ett samarbete med Roni Horn), Steidl
  • 2005 – Decreation: Poetry, Essays, Opera, Knopf
  • 2006 – Grief Lessons: Four Plays by Euripides (översättningar av flera av Euripides dramer), New York Review Books Classics
  • 2009 – An Oresteia (översättning av dramerna Agamemnon, Elektra och Orestes), Faber and Faber
  • 2010 – NOX, New Directions, inkluderar Catullus dikt 101
  • 2012 – Antigonick, New Directions
  • 2013 – Red Doc> (Röd doc>), Knopf
  • 2014 – Iphigenia among the Taurians (översättning av Euripides), University of Chicago Press
  • 2014 – The Albertine Workout, New Directions Poetry Pamphlet #13

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] "Anne Carson: Efter elva år gav datorn mig formen", Svenska Dagbladet, Lina Kalmteg, läst 20 maj 2015
  2. ^ ”Anne Carson förvandlar bitterljuvt begär till vibrerande litteratur - DN.SE”. http://www.dn.se/dnbok/anne-carson-forvandlar-bitterljuvt-begar-till-vibrerande-litteratur/. Läst 22 maj 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]