Anne L'Huillier

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Anne L'Huiller
Anne L'Huillier
Anne L'Huillier
Född 16 augusti 1958 (58 år)
Paris, Frankrike
Bosatt i Lund, Sverige
Forskningsområde Atomfysik
Institutioner Lunds Universitet

Anne L'Huillier, född 1958 i Paris, är en fransk-svensk fysiker numera verksam vid Lunds universitet. Hon är ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien och var ledamot av Nobelkommittén för fysik mellan 2007-2015.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Anne L'Huillier började sin universitetskarriär på Ecole Normale Supérieure i Fontenay-aux-Roses i Frankrike 1977,[1] där hon tog en dubbel masterexamen i teoretisk fysik och matematik 1979.[2] 1980 bytte hon inriktning till experimentell fysik då hon började forska inom höghastighetslasrar i CEA (Commissariat à l’Energie Atomique) i Saclay,[1] och disputerade 1986 med sin avhandling "Multielectron multiphoton ionization".[2] 1986 fick hon en permanent tjänst på CEA, och samma år gjorde hon postdoktorala forskningar på Chalmers tekniska högskola.[3]

Från 1987 och framåt började hon forska på de effekter som sker när ultrakorta laserpulser interagerar med gaser, bland annat deltog hon i ett experiment där forskarna för första gången upptäckte högharmonisk generering med ett pikosekunders lasersystem. Med sin forskningsbakgrund kom hon till Lunds universitet 1992 för att arbeta med institutionens nya femtosekunders lasersystem.[3] 1994 flyttade hon permanent till Lund, där hon blev lektor 1995 och professor 1997.[3] Runt år 2000 började hon forska på attosekunders lasersystem, vilket bland annat kunde användas för att studera elektronernas rörelser i realtid.[4] 2003 kunde hennes forskargrupp slå världsrekord med den minsta laserpulsen någonsin på 170 attosekunder.[5]

Hon invaldes 2004 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien[6] och blev 2012 ordinarie ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademiens avdelning VII.[7] Hon var ledamot av Nobelkommittén för fysik mellan 2007-2015.[2] 2013 blev hon tilldelad Zeisska stiftelsens forskarpris för sitt arbete inom högharmonisk generering.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] UPMC, Université Pierre et Marie Curie -. ”Anne L'Huillier” (på fr-FR). http://www.upmc.fr/en/university/history_and_famous_people/doctors_honoris_causa/dhc_2013/anne_l_huillier.html. Läst 26 februari 2017. 
  2. ^ [a b c] ”Prof. Anne L'huillier - AcademiaNet” (på en). www.academia-net.org. http://www.academia-net.org/profil/prof-anne-lhuillier/1135203. Läst 26 februari 2017. 
  3. ^ [a b c] ”Anne L'Huillier”. Atomic Physics, Faculty of Engineering, LTH. http://www.atomic.physics.lu.se/research/attosecond_physics/group_members/anne_lhuillier/. Läst 26 februari 2017. 
  4. ^ [a b] ”Carl Zeiss Research Award” (på en). www.zeiss.com. https://www.zeiss.com/corporate/int/innovation-and-technology/research-award-winners.html. Läst 26 februari 2017. 
  5. ^ Forkman Bengt, Holmin Verdozzi Kristina, red (2016). Fysik i Lund: i tid och rum. Lund: Fysiska institutionen i samarbete med Gidlunds förlag. sid. 371, 374. ISBN 9789178449729 
  6. ^ Kungl. Vetenskapsakademien: Nya ledamöter, pressmeddelande 2004-04-19. Läst 26 feb 2017.
  7. ^ ”Kungliga Vetenskapsakademien - Nya ledamöter”. www.kva.se. Arkiverad från originalet den 27 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170227063702/http://www.kva.se/Nyheter/nyheter-2008-2001/Nya-ledamoter/. Läst 26 februari 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]