Anne Marie Milan Desguillons

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Anne Marie Milan Desguillons
252-A. M. Desguillons.jpg
FöddMarie-Anne Bonnin
8 maj 1753[1]
Aignay-le-DucFrankrike
Död28 juli 1829[1] (76 år)
NationalitetFransk
SysselsättningSkådespelare[1]
Make/makaJoseph Sauze Desguillons
(g. 1788–)[1]
Redigera Wikidata

Anne Marie Milan Desguillons, född Milan 1753 i Aignay-le-Duc, död 1829, var en fransk skådespelerska. Hon var verksam i Sverige i Gustav III:s franska teater och gemensamt med maken Joseph Sauze Desguillons rektor och instruktör vid Dramatens elevskola från 1793 till 1798.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Anne Marie Milan debuterade i Le Havre 1773, och var sedan aktiv i Lille 1774-75. Hon kom till Sverige från Frankrike år 1781, då hon engagerades av Jacques Marie Boutet de Monvel som medlem i det franska teatersällskap som hade kallats att uppträda i Sverige av Gustav III. År 1789 gifte hon sig med en annan fransk skådespelare, Joseph Sauze Desguillons och fick då namnet Desguillons.

Gustav III:s franska teater[redigera | redigera wikitext]

Desguillons blev en av den gustavianska tidens mest populära aktörer inom Sveriges franska teater och var allmänt respekterad som yrkesperson och artist.

Lars von Engeström sade om henne, strax efter hennes ankomst till Sverige: »Mamsell Milan är redan här. Hon har redan tvenne gånger spelt Mérope. Hon har verkligen talanger men är mycket stark och fet. Hertiginnan (Hedvig Elisabeth Charlotta) tyckte, att hon ej var av naturen ämnad att föreställa en drottning. Då konungen disputerade detta och med hetta, svarade hertiginnan: Pardonnez-moi. Sire, je n'ai vu qu'une reine. Konungen fann detta så mycket artigare som drottningen är den bäst vuxna av hela sitt hov och verkligen har ett majestätiskt utseende.» [2]

Desguillons blev omtyckt av kungen och ska ha gjort haft stor framgång i den franska teatern och varit populär hos publiken och vid hovet. Hon beröms för skådespelarbegåvning, scenvana och talteknik, var främst tragiker och spelade ofta så kallade "mére noble"-roller. Hon tilldelades ofta huvudrollerna i det klassiska franska sorgespelet. Bland hennes roller nämns Merope, Semiramis och Athalie. Hon gjorde dock också komiska roller, som Madame Turcaret.

I egenskap av artist beskrevs Desguillons som: "En skådespelerska af synnerligen mångsidig förmåga: högstämd och sublim i sorgespel: fin, lugn och vänlig som mére noble: sprittande af livlighet och skälmskt behag i komedien [...] och en högtst utmärkt lärarinna."[3]

Clewberg-Edelcrantz skrev i en av sina rapporter till Gustav III om Stockholms teaterliv (29 juli 1788), att hon »ibland frantsoserna har många ovänner och ibland dem La Roche (den av konungen högt beundrade tragikern), som leder de övrigas omdömen».[2] När en ny skådespelare, madame Le Roi, anställdes vid teatern sommaren 1788 och tilldelades en toll av det slag som normalt brukade tillfalla Anne Marie Milan Desguillons, ska hon enligt Clewberg-Edelcrantz »på ett oanständigt sätt hindra hennes debut» och utan framgång hävdat att ingen utan hennes tillstånd fick uppträda i hennes roller. Det bifall Le Roi sedan fick ansågs motiverat av en del åskådares »nöje att uppväcka någon harm hos Mlle Milan».[2]

Instruktör och rektor[redigera | redigera wikitext]

Efter Gustav III:s död 1792 avskedades det franska teatersällskapet och Desguillons avslutade sin scenkarriär, men valde att stanna kvar i Sverige.

År 1793 blev hon rektor för Dramatens elevskola, en tjänst hon delade med sin man. Det var under paret Desguillons som Dramatens elevskola fick en fast organisation. Eleverna antogs vid nio eller tio års ålder och uppträdde i barnroller och vid elevföreställningar. Paret Desguillons var förutom rektorer också lärare i scenframställning; för sångträningen anlitades Haeffner och sedan Piccini, för dans Julie Alix de la Fay och Jean-Rémy Marcadet. Hon hade ansvaret för de kvinnliga eleverna, och hennes man för de manliga. Bland hennes elever fanns många av den dåtida svenska scenens mest framstående talanger, som Jeanette Wässelius, Sofia Frodelius, Ulrika Wennerholm och Carolina Kuhlman.

Gustav IV Adolf år 1803 anlitade en fransk skådespelartrupp för att gästspela i Stockholm, Kongl. Franska truppen, fick paret Desguillons ansvaret för den fram till att den avskedades vid Operans stängning år 1806.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Joseph Sauze Desguillons, Svenskt Biografiskt Lexikon: 17492, läst: 4 februari 2018
  2. ^ [a b c] Joseph Sauze Desguillons, urn:sbl:17492, Svenskt biografiskt lexikon (art av O. WlESELGREN.), hämtad 2018-06-06.
  3. ^ Göran Alm och Rebecka Millhagen: Drottningholms slott. Bd 2, Från Gustav III till Carl XVI Gustaf / [utgiven] i samarbete med Kungl. Hovstaterna och Statens fastighetsverk (2010)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Österberg, Carin, Lewenhaupt, Inga & Wahlberg, Anna Greta, Svenska kvinnor: föregångare nyskapare, Signum, Lund, 1990 1990 (Swedish)
  • Kjellberg, Bertil, Beijer, Agne & Andersson, Ingvar (red.), Gustavianskt: [1771-1810], Wahlström & Widstrand, Stockholm, 1945
  • www.cesar.org.uk

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]