Tundrasädgås

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Anser serrirostris)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tundrasädgås
Tundra Bean Goose.jpg
Tundrasädgås (A. s. rossicus)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
UnderfamiljAnserinae
TribusGäss
Anserini
SläkteAnser
ArtTundrasädgås
A. serrirostris
Vetenskapligt namn
§ Anser serrirostris
AuktorSwinhoe, 1871
Synonymer
  • Anser serrirostris serrirostris, Swinhoe 1871 (protonym)
  • Anser fabalis serrirostris
  • Sädgås
Hitta fler artiklar om fåglar med

Tundrasädgås (Anser serrirostris) är en grå gås som häckar på tundra i norra Ryssland och i Sibirien. Dess taxonomiska status är under diskussion och den har tidigare kategoriserats, och kategoriseras fortfarande av flera auktoriteter som underart inom artkomplexet sädgås. Idag delar dock flera auktoriteter upp sädgässen två arter, "tundrasädgås" och "tajgasädgås" där den senare har det vetenskapliga namnet A. fabalis.[1]

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Tundrasädgåsen häckar på tundran i norra Ryssland och i Sibirien. Dess huvudsakliga övervintringsområden är Danmark, Tyskland och Nederländerna.

Sädgässens taxonomi har länge varit under diskussion. Man har talat om komplexet sädgås-spetsbergsgås som av olika auktoriteter behandlats som allt ifrån en enda art till fyra olika, med sju underarter. Klassiskt behandlades sädgässen som en art med fem underarter. Idag delar många auktoriteter upp sädgässen i de tvåarterna Anser serrirostris som kallas "tundrasädgås" och Anser fabalis som kallas "taigasädgås". American Ornithologists' Union (AOU) gjorde denna uppdelning 2007. Birdlife International och Sveriges ornitologiska förening har inte delat upp sädgässen i två arter och behandlar därmed tundrasädgåsen som underart till sädgås.[1]

Tundrasädgåsen delas upp i två underarter:[2]

  • A. s. rossicus (Bururlin, 1933) – häckar på tundran i norra Europeiska Ryssland, och nordvästra sibiriska tundran österut till Tajmyrhalvön. Tillfälligtvis har den häckat i Quebec.
  • A. s. serrirostris – häckar på nordöstra sibiriska tundran, från floden Lena och österut till Tjuktjien.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Tundrasädgåsen häckar inte i Sverige men däremot övervintrar, eller rastar tusentals tundrasädgäss av underarten rossicus i landet varje år.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Tundrasädgåsen är ganska mörk och långvingad i jämförelse med de andra grå gässen, utöver taigasädgåsen. Dess huvud och hals är gråbruna men huvudet är tydligt mörkare än halsen. Överkroppen är mörkt brunaktig med gråvita fjäderkanter. Bröstet är ljusgrått, buksidan vitaktig. Fötterna är gulröda. Näbben är delvis svart och har mörk nagel. Övernäbbens lameller är tydligt synliga. Näbben har ett orangefärgat band.[3] I fält kan det vara svårt att skilja tundrasädgås från taigasädgås.

Hos tundrasädgåsens två underarter skiljer sig storleken och även morfologiska kännetecken som näbbform, tydligt åt. I förhållande till taigasädgäs av underarten fabalis är tundrasädgäss av underarten rossicus generellt mindre och kompaktare. Den har rundare huvud som är mörkare brunt än den korta, tjocka halsen. Näbben är kort, hög vid basen och har endast lite orange och i övrigt svartgrå. Sädgässhanar är större än honor vilket medför att taigasädgässhonor ungefär är lika stora som tundrasädgässhanar av underarten rosicus. Däremot är taigasädgåshanen betydligt större än tundrasädgåshonan. Tundrasädgåshonor av underarten rossicus är ungefär lika stora som spetsbergsgäss.

Nominatformen serrirostris är istället ungefär lika stor som nominatformen fabalis av taigasädgås, och den har också lång och kraftig näbb.[4][3] Taxonet serrirostris mäter 78-89 cm och har ett vingspann på 140-175 cm. Adulta hanar väger i snitt 3,2 kg och honor 2,8 kg.[4]

Underarten serrirostris är dock mindre än den största underarten av taigasädgåss, middendorffii, som också häckar i nordvästra Sibirien.[4]

Statistiskt sett har taigasädgäss mer orange på näbben än tundrasädgäss men både hos taiga- och tundrasädgäss varierar detta varför denna dräktdetalj inte enbart fungerar för att urskilja vilket taxa säggåsen tillhör. För en säker bestämning i fält krävs att en kombination av morfologiska karaktärer och dräktdetaljer tas i beaktande.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Tundrasädgåsen häckar i anslutning till myrar och tjärnartundran. Den lägger 4-6 smutsvita ägg. Den lever i monogama förhållanden och båda föräldrarna tar hand om ungarna. Ungarna håller sedan ihop med sina föräldrar hela första vintern.

Sommartid äter tundrasädgåsen fräken, ängsull, kråkbär, starr, gräs och örter.[5] Vintertid består deras föda mest av gräs, säd och klöver[6] och på vinterhalvåret betar de ofta på stubbåkrar och dylikt.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, & D. Roberson (2013) The Clements checklist of birds of the world: Version 6.8. (xls) Arkiverad 28 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine., från: <www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download/> , läst 2014-11-04
  3. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 18-19. ISBN 978-91-7424-039-9 
  4. ^ [a b c] Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, sid: 42-43, ISBN 978-0-7136-7040-0
  5. ^ ArtDatabanken (pdf)[död länk] Läst 2014-11-04
  6. ^ Roland Staav och Thord Fransson (2000). Nordens fåglar (tredje upplagan). Stockholm: Prisma. sid. 386-387. ISBN 91-518-3825-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]