Antarktisutforskningens heroiska era

Från Wikipedia
Roald Amundsen med manskap hissar norska flagganSydpolen i december 1911.

Antarktisutforskningens heroiska era är den tidiga utforskningen av Antarktis från slutet av 1800-talet till 1920-talet.[1] Under de dryga 25 åren hamnade kontinenten i fokus för internationella insatser av vetenskaplig och geografisk forskning. Sexton större expeditioner från åtta olika länder arrangerades, och konkurrerade ofta om bästa resultat.

Gemensamt för expeditionerna var begränsningen av tillgängliga resurser eftersom de genomfördes innan framsteg inom transport- och kommunikationsteknologi kunde underlätta forskning på Antarktis. Det är de stora påfrestningarna mentalt och fysiskt som expeditionsmedlemmarna utsattes för som gav perioden epitetet heroiska.

Ett tydligt mål, som också genomfördes som en kapplöpning, var att komma först till Sydpolen. Det lyckades norrmannen Roald Amundsen göra strax före en engelsk expedition ledd av Robert Falcon Scott. Både den geografiska och magnetiska sydpolen nåddes under perioden. Andra expeditioner hade definierade mål för att skaffa forskningsmaterial av geografisk och vetenskaplig karaktär på andra områden av Antarktis.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Det stora engagemanget inleddes med ett föredrag i Royal Geographical Society i London 1893. Föredraget hölls av professor John Murray från Challengerexpeditionen, som hade seglat i antarktiska vatten åren 1872–1876. Han föreslog att en ny antarktisk expedition skulle organiseras för att "lösa de kvarstående geografiska frågor som alltjämt fanns i syd". I augusti 1895 antog den sjätte internationella geografiska kongressen i London en allmän resolution, och uppmanade vetenskapliga institutioner över hela världen främja antarktiska expeditioner på effektivaste sätt.[2] De menade att sådana initiativ skulle gagna nästan alla vetenskapens grenar.[2] Kongressen hade diskuterat med norrmannen Carsten Borchgrevink som hade återkommit från en valfångstexpedition och blivit en av de första att sätta fötterna på det antarktiska fastlandet. Borchgrevink skisserade upp planer för en fullskalig banbrytande expedition i Antarktis, som skulle ha sin bas i Kap Adare.[3]

Det blev ändå en belgisk expedition som räknas som starten. Den arrangerades av den belgiska geografiska föreningen Société Royale Belge de Géographie 1897. Borchgrevinks expedition gav sig av ett år senare med en privat sponsrad expedition.

Det är inte klart när epitetet "heroisk" började användas om perioden, men den är inte samtida. I mars 1956 användes det av den brittiska upptäcktsresanden Duncan Carse, som skrev i The Times. Han använde det i beskrivningen av den första passagen genom Sydgeorgien som gjordes 1916.

Expeditioner under eran 1897–1922[redigera | redigera wikitext]

Tidpunkt Land Expeditionsnamn Skepp Ledare
1897–1899 Belgien Belgien Belgiska Antarktisexpeditionen Belgica
Adrien de Gerlache
Adrien de Gerlache
1898–1900 Storbritannien Storbritannien Southern Cross-expeditionen Southern Cross
Carsten Borchgrevink
Carsten Borchgrevink
1901–1904 Storbritannien Storbritannien Discovery-expeditionen Discovery
Morning (understödsfartyg)
Terra Nova (understödsfartyg)
Robert Falcon Scott
Robert Falcon Scott
1901–1903 Tyskland Tyskland Gauss-expeditionen Gauss
Erich von Drygalski
Erich von Drygalski
1901–1903 Sverige Sverige Första svenska Antarktisexpeditionen Antarctic
Otto Nordenskjöld
Otto Nordenskjöld
1902–1904 Storbritannien Storbritannien Scotia-expeditionen Scotia
William Speirs Bruce
William Speirs Bruce
1903–1905 Frankrike Frankrike Charcots første expedition Français
Jean-Baptiste Charcot
Jean-Baptiste Charcot
1907–1909 Storbritannien Storbritannien Nimrodexpeditionen Nimrod
Ernest Shackleton
Ernest Shackleton
1908–1910 Frankrike Frankrike Charcots andra expedition Pourquoi-Pas?
Jean-Baptiste Charcot
Jean-Baptiste Charcot
1910–1912 Japan Japan Japanska antarktisexpeditionen 1910–12 Kainan Maru
Nobu Shirase
Nobu Shirase
1910–1912 Norge Norge Fram-expeditionen Fram
Roald Amundsen
Roald Amundsen
1910–1913 Storbritannien Storbritannien Terra Nova-expeditionen Terra Nova
Robert Falcon Scott
Robert Falcon Scott (omkom)
1911–1913 Tyskland Tyskland Den andra tyska antarktisexpeditionen Deutschland
Wilhelm Filchner
Wilhelm Filchner
1911–1914 Australien Australien Den australasiatiska antarktisexpeditionen Aurora
Douglas Mawson
Douglas Mawson
1914–1917 Storbritannien Storbritannien Endurance-expeditionen Endurance
Ernest Shackleton
Ernest Shackleton
1914–1917 Storbritannien Storbritannien Rosshavsgruppen
Understöd till Endurance-expeditionen
Aurora
Aeneas Mackintosh
Aeneas Mackintosh (omkom)
1921–1922 Storbritannien Storbritannien Shackleton–Rowett-expeditionen Quest
Ernest Shackleton
Ernest Shackleton (omkom)

Dödsfall under expeditioner under heroiska eran[redigera | redigera wikitext]

Åtminstone tjugo personer dog på expeditionerna. Av dessa dog fyra av sjukdomar som inte var relaterade till expeditioner och två omkom i olyckor på Nya Zeeland.

Expedition Namn Land Dödsdatum Dödsort Orsak
Belgiska Antarktisexpeditionen Carl August Wiencke Norge Norge 22 januari 1898 Bransfieldsundet Drunkning
Émile Danco Belgien Belgien 5 juni 1899 Bellingshausenhavet Hjärtsvikt, förmodligen orsakad av skörbjugg
Southern Cross-expeditionen Nicolai Hanson Norge Norge 14 oktober 1899 Kap Adare, Antarktis Tarminfektion
Discovery-expeditionen Charles Bonnor Storbritannien Storbritannien 2 december 1901 Lyttelton Harbour, Nya Zeeland Fall från skeppsmasten
George Vince Storbritannien Storbritannien 11 mars 1902 Rossön, Antarktis Fall i isstup
Första svenska Antarktisexpeditionen Ole Christian Wennersgaard Norge Norge 7 juni 1903 Pauletön Hjärtfel
Scottish National Antarctic Expedition Allan Ramsey Storbritannien Storbritannien 6 augusti 1903 Sydorkneyöarna Hjärtinfarkt
Terra Nova-expeditionen Edgar Evans Storbritannien Storbritannien 18 februari 1912 Beardmore Glacier, Antarktis Kyla och svält
Lawrence Oates Storbritannien Storbritannien 17 mars 1912 Ross shelfis, Antarktis Kyla och svält
Robert Scott Storbritannien Storbritannien 29 mars 1912 Ross shelfis, Antarktis Kyla och svält
Edward Wilson Storbritannien Storbritannien 29 mars 1912 Ross shelfis, Antarktis Kyla och svält
Henry Bowers Storbritannien Storbritannien 29 mars 1912 Ross shelfis, Antarktis Kyla och svält
Robert Brissenden Storbritannien Storbritannien 17 augusti 1912 Admiralty Bay, New Zealand Drunkning
Den andra tyska antarktisexpeditionen Richard Vahsel Tyskland Tyskland 8 augusti 1912 Weddellhavet Syfilis
Den australasiatiska antarktisexpeditionen Belgrave Ninnis Storbritannien Storbritannien 14 december 1912 George V Land, Antarktis Fall i isspricka
Xavier Mertz Schweiz Schweiz 7 januari 1913 King George V Land, Antarktis Matförgiftning
Endurance-expeditionen

(Rosshavsgruppen)
Arnold Spencer-Smith Storbritannien Storbritannien 9 mars 1916 Ross shelfis, Antarktis Köld och Skörbjugg
Aeneas Mackintosh Storbritannien Storbritannien 8 maj 1916 McMurdosundet, Antarktis Gick genom sjöisen
Victor Hayward Storbritannien Storbritannien 8 maj 1916 McMurdosundet, Antarktis Gick genom sjöisen
Shackleton–Rowett-expeditionen Ernest Shackleton Storbritannien Storbritannien 5 januari 1922 Sydgeorgien Hjärtinfarkt

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål), Den heroiske tidsalder for antarktisutforskning, tidigare version.