Antikens Grekland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Antikens Grekland
Artiklar om antikens Grekland
Templet Parthenon, beläget på klippan Akropolis i Aten är en av de mest representativa symbolerna för det antika Greklands kultur och sofistikerade samhälle. Templet är ämnat åt gudinnan Athena
Tidigt mynt från Aten, som visar gudinnan Athena med hennes uggla på baksidan.
Grekisk (rött) och fenicisk (gult) expansion i Medelhavet vid omkring 350 f.Kr. Andra städer i grått.

Antikens Grekland har en tusenårig historia och betraktas av många som den västerländska civilisationens vagga. De antika grekerna stod emot perserrikets erövringsförsök, överlevde Romarrikets erövring och uppgick senare i det bysantinska riket. Romarriket påverkades mycket starkt av grekisk kultur, vilket bidrog till att den spreds ut över Europa.

I det antika Grekland skedde genombrottet för användningen av mynt inom handeln. De atenska "ugglemynten" dominerade medelhavshandeln under 400-300-talet f.Kr. Ugglan var Athenas - vishetens gudinnas - heliga fågel.

De olympiska spelen, för att nämna ett exempel, har sitt ursprung i det grekiska kulturarvet. Renässansen var ett försök att återuppväcka arvet från Romarriket och det antika Grekland.

Ursprung[redigera | redigera wikitext]

Den grekiska koloniseringen västerut som resulterade i Magna Graecia tog sin början runt 800 f.Kr. Man odlade bland annat vin och oliver (silvermynten kom på denna tid) på buskar och sålde detta till Grekland.

Demokratin i Aten[redigera | redigera wikitext]

Den blomstrande ekonomin ledde till krav på inflytande från befolkningen i Grekland. Kungar, tyranner och aristokrater störtades av städernas medborgare. Utvecklingen kulminerade i Aten där en politisk reform gav alla medborgare rätt att rösta i viktiga frågor. Det sägs ofta att inget folk har haft mer makt än det atenska, men detta inflytande gällde bara fria män över 20 års ålder (vissa källor säger 18 års ålder, andra 21 års ålder) som var födda i Aten av atenska föräldrar. Inga kvinnor, slavar eller invandrare hade någon rösträtt. Med andra ord en minoritet av befolkningen (ca 30 000 av Atens 300 000 invånare). Det atenska demokratiska idealet kom emellertid att snabbt spridas i Grekland och ersätta de tidigare kungadömena och styrande aristokratierna. De slavar som tjänade folket i antikens Grekland hade dock ingen rösträtt eller större politisk makt.

Grekiska krig[redigera | redigera wikitext]

Karta över de Peleponnesiska krigens utveckling (tyska).
Huvudartikel: Arkaisk tid

Mellan 492 f.Kr. och 479 f.Kr. utsattes grekiska fastlandet för två erövringsförsök från det persiska riket - de persiska krigen. Den grekiska övärlden erövrades av Persien redan under Kyros II, men med hjälp av vädrets makter och genom samarbete i olika omfattning lyckades Aten och Sparta slå tillbaka landinvasionerna. 490 f.Kr. landsatte perserna en här i Grekland som grekerna dock besegrade i slaget vid Marathon. 480 f.Kr. gjorde perserna ett nytt försök. De hade slagit en bro av skepp över Dardanellerna där de tågade mot Grekland och hade understöd av flottan. Den här gången hjälpte spartanerna till, men det stoppade inte persernas framryckning. Perserna intog och brände Aten. Detta var en mycket ovanlig handling av persiska kungar. Kung Xerxes I beordrade Atens återbyggande dagen efter.[1] Grekiska styrkorna drog sig tillbaka till Korint och samlade sin flotta vid Salamis bukt. Avgörandet kom då. Grekerna var väl samlade och besegrade perserna. Efter segern vid Salamis övergick kriget till ett grekiskt anfall mot perserna som drog sig tillbaka. Den slutliga segern uppnåddes i slaget vid Plataiai.

Både Aten och Sparta eftersträvade dock total makt över hela Grekland och hamnade snart i krig med varandra. I de peloponnesiska krigen (431 f.Kr. - 404 f.Kr.) besegrade Sparta Aten. Sparta lyckades dock inte behålla sin maktposition särskilt länge och 338 f.Kr. hade Filip II av Makedonien till slut lyckats lägga alla andra stadsstater under sig[1] och bildat det Korinthiska förbundet. Filip II mördades 336 f.Kr. och följdes av sonen Alexander den store , som erövrade hela perserriket och lade grunden till hellenismen, den epok då grekiskt språk och kultur spred sig över hela Främre Orienten och medelhavsområdet.

Det klassiska Grekland[redigera | redigera wikitext]

Det Grekiska alfabetet på keramik.
Huvudartikel: Klassiska Grekland

Den turbulenta perioden mellan cirka 480 f.Kr. och 323 f.Kr. brukar trots alla krig kallas för Greklands klassiska. Det var under denna period som den konst, litteratur, filosofi och arkitektur som förknippar med antikens Grekland skapades. En viktig orsak till detta var det grekiska alfabetet som bara innehöll 20 tecken och var lätt att lära sig. En annan avgörande faktor var kravet på makthavarna att motivera sina beslut inför medborgarna: Argumentation blev en förutsättning för makt och idéer spred sig snabbt i antikens Grekland.

Grekiska hellenismen[redigera | redigera wikitext]

De större hellenistiska rikena inkluderade de Diadokiska rikena:
  Ptolemaios kungarike
  Cassanders kungarike
  Lysimachos kungarike
  Seleucus I Nikators kungarike
  Epirus
Också på kartan:
  Grekiska kolonier
  Kartago (icke-grekiskt)
  Antika Rom (icke-grekiskt)
De orangefärgade områdena var ofta omstridda efter år 281 F.Kr.
Huvudartikel: Grekiska hellenismen

Den hellenistiska perioden i Greklands historia var mellan 323 f.Kr., Alexander den stores död, och Roms erövrande av Grekland 146 f.Kr. Greklands militära styrka avtog så småningom och den romerska erövringen av Grekland inleddes 168 f.Kr. Den grekiska kulturen hade dock redan innan dess inlett sin erövring av det romerska riket och under hela den romerska tiden kom de östra delarna av imperiet att domineras av den grekiska kulturen.

Grekland under Rom[redigera | redigera wikitext]

Den romerska perioden i Greklands historia var mellan 146 f.Kr. till tiden av delandet av romerska riket i öst och västrom år 330.

Senantiken[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Senantiken

När det romerska imperiet till slut delades i två delar hamnade Grekland åter i centrum: Med Konstantinopel som centrum spred Östrom, sedermera det bysantinska riket, den grekiska kulturen vidare.

Kulturhistoria[redigera | redigera wikitext]

Grekisk filosofi, matematik och astronomi[redigera | redigera wikitext]

Rafaels målning över Platons akademi i Aten.
Huvudartikel: Antikens filosofi

Den västerländska filosofins historia börjar med de försokratiska filosoferna, även kallade naturfilosofer; det äldsta bevarade manuskriptet är Derveni-papyrusen. Dessa var de första som ställde frågor om världen utan att ge religion, mytologi eller vidskepelse som argument till svaren. Kända försokratiker är Thales från Miletos, Parmenides och Herakleitos och deras frågeställningar kretsade huvudsakligen kring metafysiska frågor som att söka efter ett urämne.

Genom att lägga fram teorier om världen och dess samband som inte blandade in övernaturliga förklaringar och sedan utsätta dem för kritik, granskning och diskussion utvecklades ett vetenskapligt arbetssätt och man kan på god grund säga att det var då vetenskapen, som vi känner den, startade även om man redan tidigare sysslat med problem i fysik och matematik. I den grekiska religionen var det inte gudarna som skapat världen och de styrde heller inte allsmäktigt över människorna. Detta gjorde att grekerna fick en större frihet när det gällde att förstå sin omgivning och sitt sätt att leva. Genom handeln kom de också i kontakt med andra länder och deras religioner.[2]

Försokratikerna kom att inspirera atomisterna och pythagoréerna med matematiker som Pythagoras och Hypatia samt även andra kända tänkare som Sokrates, Platon och Aristoteles. Begrepp som arche, apeiron, atom, eter, eld och inertia upptar i olika grad och innebörd fortfarande tänkarnas tid.

I matematiken kan det nya synsättet beskrivas så att då man tidigare var nöjd med att ha fått fram en formel för att bygga ett altare eller dela upp en vinst, så kom nu fokus på själva beviset för att formeln var korrekt. Thales metod att ta fram en djärv hypotes och utsätta den för skarp kritik, så att en bättre hypotes kan uppstå ur den ursprungliga hypotesen, skulle komma att visa sig vara den grund som byggde den västliga civilisationen med dess vetenskap och teknik. Ett exempel på teknikens och astronomins framsteg är antikytheramekanismen, ett "urverk" från år 87 f.Kr., som kan beskriva rörelserna hos de då kända himlakropparna. Antikytheramekanismen är ett avancerat astronomiskt instrument av en typ som man länge trodde inte börjat tillverkas förrän flera hundra år senare.[källa behövs]

Grekisk mytologi[redigera | redigera wikitext]

Den grekiske överguden Zeus.
Huvudartikel: Grekisk religion och Grekisk mytologi

Grekisk mytologi grundar sig på att Zeus, gudarnas härskare över Olympos, styr över det generella och mänsklighetens öden medan andra, mindre gudar, till exempel Apollon, styr över bland annat hälsa genom att beskjuta städer och folk som misshagat honom och hålla städer som är trogna och dyrkar honom, vid god vigör. Ett annat exempel är Aeolus, vindarnas gud, som ger medvind till havs och svalkande brisar på land till sina anhängare men orkaner och motvind till dem som dyrkar en annan gud. Inom den grekiska mytologin var offer av bland annat tjurar standard vid ceremonier som förrättades ungefär en gång i månaden. Offren var riktade till specifika gudar, så om det rådde många sjukdomar i staden offrade man till Apollon i hopp om att det skulle bli bättre.

Grekisk litteratur[redigera | redigera wikitext]

Panoramavy över en grekisk teater i Epidaurus.
Huvudartikel: Den grekiska antikens litteratur

I den grekiska litteraturen intar skalder som Homeros och Sapfo en tätplats. Det grekiska dramat har blivit stilbildande. Drama var gängse uttryck för teaterkonst. Konsten att skriva teatermanus kom att kallas dramatik och den som skriver teater är dramatiker.

Den västerländska teatern växte fram ur de årliga Dionysosfesterna i antikens Grekland. Varje år anordnade man en fest till vinguden Dionysos ära, där traditionen utvecklats att bygga en arena för körsång. Denna leddes av en försångare som sjöng en växelsång med kören. En dag fick en försångare för sig att tala texten istället för att sjunga och teatern hade fötts. Man ordnade så småningom årliga teaterfestivaler där tre antika dramatiker fick tävla med fyra pjäser var: tre tragedier och ett lustspel. På den här tiden var teater som så mycket annat ett nöje förbehållet Greklands medborgare, ”fria män”. Även på scenen var det bara män, också i kvinnorollerna och man använde masker. Thespiskärran, som fraktade dåtidens skådespelare på turné, har blivit en symbol för teater och scenkonst i vid bemärkelse.

Grekisk konst[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Grekisk konst

Grekisk arkitektur[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Grekisk arkitektur

Retorik[redigera | redigera wikitext]

Den västerländska retoriken, alltså systematiseringen av talekonsten, hade sitt ursprung i Grekland och Rom.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Engineering an Empire : Persian Empire; History Channel USA
  2. ^ Hans Nyström, Perspektiv på historien, Gleerup 2011

Se även[redigera | redigera wikitext]