Anton Dunckern

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Anton Dunckern
Anton Dunckern.jpg
SS-Brigadeführer Collar Rank.svg Brigadeführer
Född29 juni 1905
München, Kungariket Bayern, Kejsardömet Tyskland
Död9 december 1985 (80 år)
München, Bayern, Västtyskland
BegravningsplatsOstfriedhof, München
Inträdeseptember 1930
Tjänstetid1930–1945
Befäl1) Gestapo i Saarbrücken
2) Befälhavare för Sicherheitspolizei och Sicherheitsdienst i Metz
3) SS- och polischef i Metz

Anton Dunckern, född 29 juni 1905 i München, död 9 december 1985 i München, var en tysk jurist och SS-general. Under andra världskriget var han befälhavare för Sicherheitspolizei (Sipo) och Sicherheitsdienst (SD) i Metz.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Dunckern studerade rättsvetenskap vid Münchens universitet och avlade statsexamen 1930.

I unga år sökte sig Dunckern till völkisch-kretsar och deltog 1923 som medlem av Freikorps Oberland i Adolf Hitlers ölkällarkupp.[1]

I september 1930 blev Dunckern medlem i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) och Schutzstaffel (SS). Kort efter Hitlers utnämning till tysk rikskansler i januari 1933 anställdes Dunckern vid den bayerska politiska polisen, som var underställd Reinhard Heydrich. När Heydrich i april 1934 utnämndes till chef för Geheime Staatspolizeiamt (Gestapa) i Berlin, följde Dunckern med honom dit. Under de långa knivarnas natt den 30 juni 1934, då Hitler rensade ut SA:s ledarskap samt flera politiska motståndare, ledde Dunckern en grupp SS-män som intog vicekansler Franz von Papens kontor. Anledningen till detta var att von Papen den 17 juni i Marburg hållit ett tal, som förargat Hitler.

Efter att ha hjälp till med att organisera Gestapo-myndigheterna i Breslau och Liegnitz utsågs Dunckern i mars 1935 till chef för Gestapo i Saarbrücken. Gauleiter Josef Bürckel gjorde honom till sin politiska rådgivare.

Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Efter Tysklands framgångsrika fälttåg mot Frankrike 1940 blev Dunckern befälhavare för Sicherheitspolizei och Sicherheitsdienst (Befehlshaber der Sicherheitspolizei und des SD, BdS) i Metz.

Den 19 november 1944 intogs Metz av amerikanska 3:e armén under befäl av general George S. Patton. Då Dunckern var den högste SS-officeren som gripits i området, bestämde sig Patton för att personligen förhöra denne.[2][3] Efter förhöret fastställde Patton att Dunckern skulle betraktas som politisk fånge och inte krigsfånge.

Efter andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Under de följande åren satt Dunckern internerad i Storbritannien och USA. År 1947 överfördes han ånyo till Metz. Han dömdes 1953 till 20 års fängelse som krigsförbrytare och internerades i ett fängelse i närheten av Loos i norra Frankrike. Han frisläpptes dock redan i juni året därpå.[1] Dunckern återvände till Tyskland och öppnade egen praktik i München.

Münchens distriktsåklagare inledde i början av 1970-talet en förundersökning mot Dunckern. Det existerade misstankar om att han under sin tid som Sipo- och SD-chef i Metz hade medverkat till deportationen av franska judar till förintelseläger i Generalguvernementet. Dunckern tillbakavisade dessa misstankar och i brist på bevis lades förundersökningen ned.

Befordringshistorik[redigera | redigera wikitext]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Klee 2007, s. 122
  2. ^ Patton 1974, s. 577
  3. ^ Farago 1981, s. 56

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]