Antonio Negri

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Antonio Negri
AntonioNegri SeminarioInternacionalMundo.jpg
Född1 augusti 1933[1][2][3] (87 år)
Padua[3][4]
MedborgarskapItalien[2][5][3]
Utbildad vidUniversitetet i Paris och Universitetet i Padua Arbcom ru editing.svg
SysselsättningFilosof[1][6], statsvetare[7], skribent[1], essäist[8], dramaturg[8], politisk filosof[5], skollärare[1], nationalekonom, sociolog[1], politiker[8], professor, brottsling[9][10][11]
BefattningUnderhusledamot i Italienska republiken
ArbetsgivareDuke University
Collège international de philosophie
Université Paris 8
Universitetet i Padua
Noterbara verkImperiet
Politiskt partiPartito Radicale, Potere Operaio och Autonomia
ReligionAteism
Make/makaJudith Revel
Redigera Wikidata

Antonio Negri, född 1 augusti 1933 i Padua, är en italiensk politisk teoretiker och moralfilosof, känd som medförfattare till Imperiet (utgiven 2000) och sina verk om Baruch Spinoza. Negri är professor i statsvetenskap (dottrina dello Stato) vid universitetet i Padua.

Levnad[redigera | redigera wikitext]

Antonio Negri föddes 1933 i ett hem där fadern var aktiv kommunist. Fadern dog när Negri var två år gammal, men hans engagemang innebar att sonen tidigt kom i kontakt med marxismen. Negri blev kommunist 1953–1954 när han tillbringade ett år på en kibbutz i Israel. Kibbutzen var utformad efter teorier om sionistisk socialism och alla de boende var judiska kommunister.[12]

Under 1950-talet gick han med i Gioventù Italiana di Azione Cattolica (GIAC) och sedan Internationella Socialistpartiet. Han var redaktör vid tidskriften Quaderni Rossi, som verkade för att återta Marx från socialismen.[13][14] 1969 var han med och grundade Potere Operaio (Arbetarmakt) och var en ledande figur i Autonomiarörelsen.

Under början av 1980-talet var Negri misstänkt för att ha legat bakom mordet på den kristdemokratiske Aldo Moro 1978, men friades från alla anklagelser om samröre med Röda Brigaderna vilka utfört kidnappningen av Moro. Han dömdes emellertid till 30 års fängelse 1984, efter kontroversiella åtal om konspirerande mot staten. Negri gick i landsflykt och bosatte sig i Frankrike, där han undervisade vid universitetet i Paris (Paris-VIII) och Collège International de Philosophie, med Jacques Derrida, Michel Foucault och Gilles Deleuze. 1997 återvände han frivilligt till Italien för att avtjäna återstoden av straffet.[15]

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Stark kritik har riktats mot Negri från vänsterhåll för hans bok Imperiet, där vissa menar att han förringar det nationella oberoendet och i praktiken hamnar på samma sida som George W. Bush. En sådan kritik har framförts i Sverige av bland andra författaren Mikael Nyberg.[16]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Library of Congress Authorities, USA:s kongressbibliotek, LCAuth-ID: n79100667, läs online, läst: 9 september 2018, (Källa från Wikidata)
  2. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6036bqp, läs online, läst: 9 september 2018, (Källa från Wikidata)
  3. ^ [a b c] Babelio, Babelio författare ID: 55541, läs online, läst: 9 september 2018, (Källa från Wikidata)
  4. ^ SBN-ID: IT\ICCU\CFIV\006163, läs online, läst: 9 september 2018, (Källa från Wikidata)
  5. ^ [a b] PTBNP-ID: 606317, läs online, läst: 9 september 2018, (Källa från Wikidata)
  6. ^ NLP-nummer: A19518080, läs online, läst: 9 september 2018, (Källa från Wikidata)
  7. ^ Gemeinsame Normdatei, GND-ID: 1190634927749153-1, läs online, läst: 9 september 2018, licens: CC0, (Källa från Wikidata)
  8. ^ [a b c] Bibliothèque nationale de France, data.bnf.fr : öppen dataplattform, BNF-ID: 119175124, läs online, läst: 9 september 2018, licens: öppen licens, (Källa från Wikidata)
  9. ^ TONI NEGRI: IN CARCERE PORTERA' LEOPARDI (på italienska), Adnkronos, 30 juni 1997, läs online, (Källa från Wikidata)
  10. ^ Toni Negri ottienela semilibertà (på italienska), La Repubblica, 5 augusti 1999, läs online, (Källa från Wikidata)
  11. ^ TRA FUGHE, PENTITI E BEFFE UN PROCESSO LUNGO UN ANNO (på italienska), La Repubblica, 30 maj 1984, läs online, (Källa från Wikidata)
  12. ^ Ganahl, Rainer. ”Marx is still Marx: Antonio Negri” (på engelska). Semiotext(e). http://semiotexte.com/?p=660. Läst 28 oktober 2013. 
  13. ^ Kumm 2002, s. 148
  14. ^ Fagerström 2020, s. 273
  15. ^ Kumm 2002, s. 159–160
  16. ^ Mikael Nyberg – Kalkonmarxismen