Antonius Possevino

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Antonio Possevino

Antonius Possevino, född 1534, död 26 februari 1611, var en italiensk katolsk präst, jesuit, diplomat och författare, som bland annat 1577 sändes till Sverige av påve Gregorius XIII. Påven hoppades att Sverige, som var ett land med stormaktsambitioner, åter skulle bli katolskt.

När Possevino kom till Sverige pågick en maktkamp mellan kung Johan III och dennes bror, hertig Karl. Kungen hade året innan föreslagit en ny gudstjänstordning den så kallade Röda boken, och i det forna gråmunkeklostret på Riddarholmen hade anlagts ett teologiskt kollegium, Collegium regium Stockholmense, med jesuiten Laurentius Nicolai, kallad Klosterlasse, som lärare i teologi och ansvarig för skolan.

Hertig Karl var stark motståndare till alla försök att "bygga en bro mellan den protestantiska och katolska kyrkan". Han var furste i Södermanland, Närke och Värmland, och ville inte ha några påbud från Kyrkostaten. Samma år som Laurentius Nicolai startade sin skola, sammankallade hertigen ett reformatoriskt prästmöte. Han utmanade också sin bror och kung genom att ta emot klerker, som hotats till liv och hälsa för att de inte accepterade Johan III:s nya liturgi. Johan III svarade med att göra dem fredlösa.

Understödd av Possevinos kritiserade Laurentius Nicolai skriftligen reformationen i skarpa ordalag, något som väckte kontrakritik. När en retad folkmassa satte eld på klostret, hade kungen tröttnat och Laurentius Nicolai fick efter en del kontroverser lämna landet.

Johan III satte också ett antal villkor för ett eventuellt inträde i den katolska kyrkan. Bland annat accepterade han inte prästcelibatet, och hävdade dessutom att nattvardsvinet även skulle utdelas till menigheten. Ingen överenskommelse ingicks och Possevino reste tillbaka till Rom.

Innan han lämnade Sverige närvarade han vid bröllopet mellan Pontus De la Gardie och kungens dotter Sofia Johansdotter Gyllenhielm. Ritualen var katolsk. En del menade dock att olyckan under vigselakten, när läktaren brakade samman och dödade en människa, var ett vredesutbrott av Gud, som antogs sympatisera med protestanterna.