Ares

Den här artikeln handlar om guden Ares. För andra betydelser, se Ares (olika betydelser).

Ares (grek. Άρης) var krigets, ursinnets och det besinningslösa våldets gud i grekisk mytologi. Han var son till Zeus och Hera. Hans motsvarighet i romersk mytologi var Mars och han identifieras även med den förgrekiske krigsguden Enyalios. Ares deltog ofta i stora krig. Han avbildas ofta med ett spjut och en brinnande fackla. Gamen var hans kännetecken.^[1] Det berättas att Ares bäddade sin säng med huden från människor han dödat.

Beskrivning

Ares var vacker men brutal och uteslöts därför ofta från de andra gudarnas krets. Han var ökänd för sin blodtörst, och det föreföll som om han stred för stridens egen skull, och struntade i vilken sida han kämpade på. Hans syster Athena, som representerar de listiga, skickliga och strategiska i krigen, gillade inte att Ares var så blodtörstig och stridslysten så de hamnade ibland i krig mot varandra. Ett av de krigen var mellan akajerna, ledda av Agamemnon som var konung i Mykene och trojanerna där Troja (Ares) förlorade.

Barn och älskarinnor

Myterna om Ares är få. Vid sidan om berättelser om strider figurerar han oftast i olika kärleksaffärer. Han hade många älskarinnor och många barn men, såvitt känt, ingen hustru. Några av hans älskarinnor var Afrodite, Aglauros, Eos, Pelopia, Harpina och Tirine.

Ares barn

(moderns namn står kursivt)

Afrodite: Anteros, Deimos, Eros, Harmonia och Phobos.
Aglauros: Alkippe.
Astyokhe: Askalaphos.
Atalanta: Parthenopeus.
Khryse: Phlegyas.
Erytheia: Eurytion.
Kyrene: Diomedes.
Otrera: Hippolyte och Penthesilea.
Sterope el. Harpina: Oenomaus.
Tereine: Thrassa.

Ares hade dessutom ett antal barn som var utan eller hade okända mödrar. Några av dessa barn hette: Antiope, Bisto, Kyknos, Enyo, Tereus och Melanippe.

Ares och Afrodites kärleksaffär

De mest kända myterna om Ares handlar om hans kärleksförbindelser med kärleksgudinnan Afrodite något som bland annat Homeros återger i sin berättelse Odyssén.

Afrodite var redan gift med en annan gud, Hefaistos men det var inget som det älskande paret bekymrade sig om. Hantverkarguden Hefaistos var väl medveten om sin hustrus otrohet och han beslutade sig för att avslöja dem inför de andra gudarna. Han smidde ett vackert nät som var lika tunt och lätt som spindelväv men lika starkt som diamanttrådar. När paret låg i bädden ovetande om att Hefaistos närmade sig, blev de fångade av nätet som han kastade över dem. Triumferande över att ha lyckats ertappa dem på bar gärning kallade han till sig de andra gudarna för att de skulle bevittna brottet. Men istället för att fördöma det generade paret skrattade de bara åt honom. Hermes och Apollon retades också med honom att det vore värt skammen att bli ertappad om man fick älska med Afrodite. Ares släpptes först när han lovade att betala skadestånd till Hefaistos.