Arja Saijonmaa

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Arja Saijonmaa
Arja Saijonmaa 2014-9462.jpg
Arja Saijonmaa, 2014.
FödelsenamnArja Enni Helena Saijonmaa
Född1 december 1944 (75 år)
Sankt Michel, Finland
BakgrundFinland Finland
GenrerPop, schlager, visa
RollSångare, skådespelare
Webbplatsarjasaijonmaa.com
Arja Saijonmaa i Stockholm, 2014.

Arja Enni Helena Saijonmaa, född 1 december 1944 i Sankt Michel i Finland[1][2], är en finländsk sångare och skådespelare som är bosatt i Helsingfors, Stockholm och Paris.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Arja Saijonmaa studerade vid Sibeliusakademin och tog en fil.kand. i drama, litteratur och musikvetenskap på Helsingfors universitet. Hon medverkade 1966 i kören till den politiska Lappo-operan av Arvo Salo och Kaj Chydenius,[3] men debuterade som skivartist inom schlagerfacket. Hon drogs dock till den politiska sångrörelsen och medverkade på ett antal av Love Records samlingsalbum samt gjorde ett soloalbum för bolaget 1973. Hon hade träffat den grekiska kompositören Mikis Theodorakis 1970 och fick sitt internationella genombrott som sångsolist i hans ensemble på en omfattande världsturné 1970–1972. Framgången med Theodorakis fortsatte 1977, då hon på skiva tolkade grekiska sånger på svenska; en finskspråkig samling skördade framgång två år senare.[4] År 1975 medverkade hon på Alternativfestivalen i Stockholm.[5] År 1979 spelade hon in sånger av den chilenska sångerskan Violeta Parra på både svenska och finska. I Sverige blev särskilt "Jag vill tacka livet" (Inti-Illimani, Violeta Parras "Gracias a la vida") en stor framgång.[6]

Arja Saijonmaa har en stor musikalisk bredd, som även inbegripit tolkningar av Zarah Leander och klassisk musik. Sammanlagt har hon spelat in 35 album. Hon har spelat in låtar på många olika språk, bland annat finska, svenska, norska, spanska, italienska, grekiska, tyska, franska, och engelska. Hon har också haft filmroller i till exempel Charlotte Löwensköld och Herr Puntila och hans dräng Matti, båda 1979. Under tiden då diktatur rådde i Grekland, var hon mycket engagerad i landets sak, vilket hon beskriver i sin bok En ung naken kvinna.

Hon skrev sin första sångtext med Min ensamhet, som utgavs som en singel 2014 och också ingick i albumet Dig har jag kär… min svenska sångbok 2014.

Arja Saijonmaa har sedan 1987 varit FN-ambassadör vid UNHCR.[7] Hon skrev 2000 boken Sauna om den finska bastutraditionen.[8] Hon är numera bosatt i Stockholm och Paris.

Hon fick Pro Finlandia-utmärkelsen 1986.

Arja Saijonmaa har kandiderat i finska riksdagsval och EU-val för Svenska folkpartiet.

2014 utnämndes hon till Hedersledamot för Boelspexarna. Boelspexarna har i sitt spex Napoleon lånat Arjas melodi Högt över havet till sin kuplett Finland är Finland. Under föreställningen av Napoleon 2014 framträdde Arja tillsammans med ensemblen[9].

Melodifestivalen[redigera | redigera wikitext]

Arja Saijonmaa i samband med Melodifestivalen 2019.

År 1971 deltog Arja Saijonmaa i Finlands uttagning till Eurovisionsschlagerfinalen med sången "Talvilintu". År 1987 ställde hon upp i den svenska Melodifestivalen med låten "Högt över havet" som kom på andra plats endast en poäng efter Lotta Engberg med "Fyra Bugg & en Coca Cola". Däremot vann bidraget omröstningen i den då nyuppstartade tävlingen OGAE Second Chance Contest.[10] År 1990 deltog hon återigen i Finland med sången "Gabriela".

Hon var en av de tio programledarna för Melodifestivalen 2000 i Göteborg. Hon återkom som tävlande artist i Melodifestivalen 2005 med låten "Vad du än trodde så trodde du fel", en låt som inte nådde samma framgångar som "Högt över havet".[11] I november 2018 bekräftades det att Arja Saijonmaa skulle göra comeback som tävlande i Melodifestivalen 2019 med bidraget "Mina fyra årstider".[12] Hon var det femte bidraget i första deltävlingen där hon hamnade på sjunde plats.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

På finska[redigera | redigera wikitext]

  • 1972 Laula kanssani toveri
  • 1972 Arja Saijonmaa & Mikis Theodorakis
  • 1973 Koko yön minun poikani valvoi
  • 1975 Huomenta sydämeni
  • 1979 Jokainen arkiaamu - Arja Saijonmaa & Mikis Theodorakis Ateenassa
  • 1979 Miten voin kyllin kiittää
  • 1981 Ruotsiin ja takaisin
  • 1983 Ystävän laulu
  • 1985 Valitut laulut
  • 1988 Arja Saijonmaa & George de Godzinsky Finlandia-talossa
  • 1989 Yhteinen taivas ja maa
  • 1993 Paijaa mua
  • 1994 La Cumparsita
  • 2000 Sydänten silta
  • 2001 20 Suosikkia: Satumaa
  • 2006 Rakkaus on rohkeutta
  • 2007 Tähtisarja - 30 suosikkia (2CD)

På svenska[redigera | redigera wikitext]

  • 1977 Det är tid att sjunga sånger
  • 1977 Tango Jalousie
  • 1978 Arja Saijonmaa i Stockholms konserthus
  • 1979 Jag vill tacka livet
  • 1981 Sånger från asfalt och ängar
  • 1982 Leksar och parfym
  • 1987 Högt över havet
  • 1988 Arja sjunger Zarah
  • 1989 Samma himmel, samma sol
  • 1994 La Cumparsita
  • 1994 Arja's bästa
  • 1998 Bara du kommer
  • 1999 En bro av gemenskap
  • 2000 Guldkorn
  • 2002 100% (2CD)
  • 2003 Arja Nära
  • 2005 Vad du än trodde så trodde du fel
  • 2014 Dig har jag kär... min svenska sångbok

På andra språk[redigera | redigera wikitext]

  • 1976 Bonjour mon coeur
  • 1983 Es ist Zeit

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1974 Mina sånger de ska leva
Mikis Theodorakis
Pi Lind Nya Komediteatern/
Riksteatern[13]
2008 Medverkande Snurra min jord
Hyllningsföreställning till Lars Forssell
Lars Löfgren Vasateatern[14]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.saijonmaa.com/index.php/sv/om-arja/bakgrund-utbildning
  2. ^ http://scenkonstportalen.riksteatern.se/sites/default/files/uploaded_files/size_production_promo_file/Info%20om%20Arja%20Saijonmaa%20och%20Mikis%20Theodorakis.doc
  3. ^ Lappo-operan i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
  4. ^ Arja Saijonmaa i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
  5. ^ Alternativ festival på Discogs
  6. ^ "Arja Saijonmaa Och Inti-Illimani* – Jag Vill Tacka Livet". Discogs.com. Läst 12 december 2014.
  7. ^ "Messengers of Peace". UN.org. Läst 19 september 2013. (engelska)
  8. ^ "Sauna". Libris. Läst 19 september 2013.
  9. ^ ”Hedersledamöter”. boelspexarna. https://www.boelspexarna.se/hedersledamoeter. Läst 10 oktober 2019. 
  10. ^ ”OGAE Second Chance Contest History” (på engelska). OGAE International. 11 augusti 2016. https://ogaeinternational.org/ogae-second-chance-contest-history/. Läst 3 januari 2019. 
  11. ^ ”Arja Saijonmaa gör schlagercomeback”. Aftonbladet. 26 november 2018. https://www.aftonbladet.se/a/m6lwkq. Läst 3 januari 2019. 
  12. ^ Björkqvist, Anna (27 november 2018). ”Idoldeltagare och Arja Saijonmaa - här är de som tävlar på Melodifestivalscenen 2019”. svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/artikel/2018/11/27/idoldeltagare-och-arja-saijonmaa-har-ar-de-som-tavlar-pa-melodifestivalscenen. Läst 3 januari 2019. 
  13. ^ Ingmar Glanzelius (21 september 1974). ”Theodorakis: Skönheten blir till ett vapen”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-09-21/257/18. Läst 18 mars 2018. 
  14. ^ Gunilla Brodrej (15 januari 2008). ”Så snurrar hans ord”. Expressen. http://www.expressen.se/kultur/sa-snurrar-hans-ord/. Läst 28 juni 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]