Arméns artillericentrum

	Arméns artillericentrum ; (ArtC)
	Vapen för Arméns artillericentrum tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namn	Arméns artillericentrum
Datum	1991–1997
Land	Sverige
Försvarsgren	Armén
Typ	Artilleriet
Roll	Truppslagscentrum
Del av	Mellersta militärområdet
Ingående delar	Artilleriinspektören, ; Artilleriets stridsskola, ; Artilleriets officershögskola
Storlek	Stab
Högkvarter	Kristinehamns garnison
Förläggningsort	Kristinehamn, ; Linköping, ; Älvdalen
Övningsplats	Älvdalens skjutfält
Beskyddare	Sankta Barbara
Färger	Ljusgrå
Marsch	"Smålands artilleriregementes marsch" (Rune)
Årsdagar	4 december
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga

Arméns artillericentrum (ArtC), var ett truppslagscentrum för artilleriet inom svenska armén som verkade åren 1991–1997. Förbandets stab var förlagd i Kristinehamns garnison i Kristinehamn.^[2]^[3]

Historik

Arméns artillericentrum bildades den 1 juli 1991 i samband med försvarsutredning 1988, genom att truppslagsinspektörerna med truppslagsavdelningar i arméstaben slogs samman med arméns strids- och skjutskolor samt övriga truppslagsskolor, vilka bildade så kallade Truppslagscenter. Denna omstrukturering resulterade i att arméns skolor avvecklades och de nyuppsatta truppslagscentren övertog ansvaret över utbildningen vid skolorna. I samband med denna omorganisation avskiljdes Arméflyget från artilleriet och bildade ett eget truppslag.^[4]

Arméns artillericentrum bestod 1991 av arméstabens artilleriavdelning, Artilleriets officershögskola (ArtOHS), Artilleriskjutskolan (ArtSS), artilleristabens vädertjänstdetalj. Artilleridelen av Artilleri- och ingenjörhögskolan (AIHS), tillkom i Arméns artillericentrum 1992. Chefen för Arméns artillericentrum innehade även befattningen som Artilleriinspektör.

Genom försvarsbeslutet 1996 kom Arméns samtliga truppslagscenter att avvecklas, och dess uppgifter övertogs av Armécentrum (ArméC). Detta ledde till att Arméns artillericentrum avvecklades den 31 december 1997 som enhet, och Artilleriskjutskolan blev från den 1 januari 1998 ett självständigt förband under namnet Artilleriets stridsskola (ArtSS). I samband med denna avveckling försvann även befattningen Artilleriinspektör.^[5]

Ingående enheter

Artilleriinspektör med stab (Artinsp)
Artilleriets stridsskola (ArtSS)
Artilleriets officershögskola (ArtOHS)

Förläggning

Staben för Arméns artillericentrum var förlagd till Kristinehamn. I Linköping fans artilleristabens vädertjänstdetalj. Arméns artillericentrum hade även verksamhet vid Älvdalens skjutfält.^[3]

Förbandschefer

Förbandschefen för Arméns artillericentrum var tillika artilleriinspektör. Nedan lista är en förteckning över artilleriinspektörer verksamma åren 1940–1997. Fram till 1991 titulerades inspektören som artilleri- och arméflyginspektör, detta då Arméflyget fram till 1991 tillhörde artilleriet. Från 1991 kortades titeln ner till endast artilleriinspektör, vilken var åren 1991–1997 chef för Arméns artillericentrum.

1940–1941: Axel Rappe
1941–1949: ?
1949–1955: Raoul Årmann
1955–1959: Karl Ångström
1959–1961: Erik Kihlblom
1961–1964: Stig Lindström
1968–1976: Tore Rääf
1976–1983: Gösta Gärdin
1983–1987: Håkan Hallgren
1987–1991: ?
1991–1994: Rune Hall
1994–1997: Carl-Ivar Pesula

Namn, beteckning och förläggning

**Namn**
Arméns artillericentrum	1991-07-01	–	1997-12-31

**Beteckningar**
ArtC	1991-07-01	–	1997-12-31

**Förläggningsorter, detachement och övningsfält**
Kristinehamns garnison (F)	1991-07-01	–	1997-12-31
Linköpings garnison (D)	1991-07-01	–	1997-12-31
Älvdalens skjutfält (Ö)	1991-07-01	–	1997-12-31

Galleri

Artilleriskjutskolans vapen. Fördes senare av Artilleriets stridsskola tills det nya vapnet antogs 1998.
Arméns artillericentrum och Artilleriets stridsskolas före detta stabsbyggnad i Kristinehamn (2011).
Arméns artillericentrum och Artilleriets stridsskolas före detta stabsbyggnad i Kristinehamn (2013).
Skolbyggnad för bland annat Artilleriets officershögskola (ArtOHS) och Artilleriets stridsskola (ArtSS) i Kristinehamn.

Se även

Referenser

Noter

^ Sandberg (2007), s. 198
^ Braunstein (2006), s. 43-44
^ [a b] Holmberg (1993), s. 30
^ ”Regeringens proposition 1989/90:9”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-armens-utveckling-och-totalforsvarets_GD039. Läst 23 juli 2016.
^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 23 juli 2016.

Tryckta källor

Braunstein, Christian (2006). Heraldiska vapen inom det svenska försvaret = Heraldry of the Armed forces of Sweden. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 9. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 10099224. ISBN 91-971584-9-6
Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8

Externa länkar

[1] Sandberg (2007), s. 198

[Braunstein_(2006),_s._43-44-2] Braunstein (2006), s. 43-44

[Holmberg_(1993),_s._30-3] [a b] Holmberg (1993), s. 30

[4] ”Regeringens proposition 1989/90:9”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-armens-utveckling-och-totalforsvarets_GD039. Läst 23 juli 2016.

[5] ”Regeringens proposition 1996/97:4”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 23 juli 2016.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]