Armand Salacrou

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Armand Camille Salacrou, född 9 augusti 1899 i Rouen, Frankrike, död 23 november 1989 i Le Havre, var en fransk dramatiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Salacrou tillbringade större delen av sin barndom i Le Havre, och flyttade till Paris 1917. Han studerade medicin och filosofi och var intresserad av sociala problem, och han umgicks i socialistiska och kommunistiska kretsar. Även om han hade en strikt politisk medvetenhet, som manifesterades i allt hans arbete, lämnade han kommunistpartiet och anslöt sig till en surrealistisk grupp.

Salacrou var ägare till en lönsam reklambyrå, men sålde den för att ägna sin tid åt att skriva pjäser. Uppmuntrad av Charles Dullin, skrev han i ett brett spektrum av stilar och hade stora framgångar från mitten av 1930-talet. Hans senare verk brukar grupperas med den hos existentialisterna.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

I sina tidigaste skådespel utgick han från surrealismen, men hans första pjäs, Le Casseur d’assiettes (1925) är påverkad av alla hans politiska influenser. Senare pjäser som Atlas-Hotel (1931), L’Archipel Lenoir (1949) och Boulevard Durand (1961) är mer psykologiserande, men ofta försökte han med en djärv burlesk form ge intryck av tillvarons absurditet.

Han var medlem av Académie Goncourt, och ett bibliotek i hans hemstad är namngivet efter honom.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia