Arsenal FC

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om engelska Arsenal FCs herrlag. För Arsenals damlag, se Arsenal LFC. För den ukrainska klubben "Arsenal", se FK Arsenal Kiev.
Arsenal FC
Fotbollsklubb
Arsenal logo at the Emirates Stadium.jpg
Arsenal FC:s logotyp vid Emirates Stadium 2007.
Grundinformation
Grundad 1886 (130 år sedan)
Fullständigt namn Arsenal Football Club
Smeknamn "The Gunners"
Serie Premier League
Ort Storbritannien London, England, Storbritannien
Hemmaarena Emirates Stadium
Nyckelpersoner
Ägare England Stan Kroenke (Arsenal Holdings plc)
Ordförande England Chips Keswick
VD Sydafrika Ivan Gazidis
Tränare Frankrike Arsène Wenger
Ass. tränare England Steve Bould
Lagkapten Spanien Mikel Arteta
Ass. lagkapten Tyskland Per Mertesacker
Matchställ
Kit left arm arsenal1516h.png
Lagfärger
Kit body arsenal1516h.png
Lagfärger
Kit right arm arsenal1516h.png
Lagfärger
Kit shorts arsenal1516h.png
Lagfärger
Kit socks psg1112a.png
Lagfärger
Hemmaställ
Kit left arm arsenal1516a.png
Lagfärger
Kit body arsenal1516a.png
Lagfärger
Kit right arm arsenal1516a.png
Lagfärger
Lagfärger
Kit socks arsenal1516a.png
Lagfärger
Bortaställ
Kit left arm arsenal1516t.png
Lagfärger
Kit body arsenal1516third.png
Lagfärger
Kit right arm arsenal1516t.png
Lagfärger
Kit shorts arsenal1516t.png
Lagfärger
Kit socks arsenal1516t.png
Lagfärger
Tredjeställ
Meriter
Engelska ligamästare 13 (1931, 1933, 1934, 1935, 1938, 1948, 1953, 1971, 1989, 1991, 1998, 2002, 2004)
FA-cupen 12 (1930, 1936. 1950, 1971, 1979, 1993, 1998, 2002, 2003, 2005, 2014, 2015)
Engelska ligacupen 2 (1987, 1993)
Community Shield 14 (1930, 1931, 1933, 1934, 1938, 1948, 1953, 1991 (delad), 1998, 1999, 2002, 2004, 2014, 2015)
Cupvinnarcupen 1 (1994)
Övrigt
Webbplats arsenal.com
Soccerball current event.svg Arsenal FC 2014/2015

Arsenal FC är en fotbollsklubb i stadsdelen Islington i norra London, men ursprungligen grundad i stadsdelen Woolwich i sydöstra London 1886. Klubbens nybyggda femstjärniga hemmaarena heter Emirates Stadium (men kallas i folkmun för Ashburton Grove) och är belägen intill den gamla arenan, Arsenal Stadium, mer känd som Highbury (vars läktare byggts om till bostadshus där fasaden har bevarats och planen är en park).

Arsenal är en av Englands storklubbar i Premier League, och resultatmässigt Londons mest framgångsrika fotbollsklubb med Tottenham och Chelsea som främsta rivaler. Den senaste storhetsperioden har skapats under den franske tränaren Arsène Wenger. Arsenal är även en av de rikaste och mest supporterstöttade fotbollsklubbarna i världen.[1][2] Forbes rankande klubben som sjunde rikaste år 2015 till ett värde av $1,3 miljarder.[3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Begynnelsen–krigstiderna (1886–1939)[redigera | redigera wikitext]

Arsenals symbol 1888–1925, med tre kanoner, vilket man tagit från Woolwich vapen.

Klubben grundades 1886 av arbetare vid den kungliga vapenarsenalen i Woolwich i sydöstra London. Klubben, som från början hette Dial Square, spelade sin första match den 11 december 1887 då Eastern Wanderers besegrades med 6–0. Namnet Dial Square var dock inte populärt bland klubbens medlemmar, och vid ett möte på juldagen 1886 ändrades namnet till Royal Arsenal. Vid detta möte bestämdes även var klubben skulle spela sina hemmamatcher och vilken färg matchtröjorna skulle ha. Den förre Nottingham Forest-spelaren Fred Beardsley skrev till sin gamla klubb för att be om hjälp. Nottingham Forest skickade då en uppsättning röda tröjor och en boll. Som hemmaarena valdes Plumstead Common, där klubben kom att spela fram till 1888 och vidare flyttade till Manor Ground i Plumstead.

1891 blev klubben professionell och bytte samtidigt namn till Woolwich Arsenal. Samma år blev det en temporär flytt till Invicta Ground, tills tillbakaflytten till Manor Ground efter tre år. 1893 blev klubben medlem i The Football League och kom att tillbringa elva säsonger i division två, innan laget 1904 gick upp i division ett. Den första sejouren i högsta divisionen kom att präglas av ekonomiska svårigheter. Det faktum att Arsenal höll till i otillgängliga Plumstead gjorde att publiken inte hittade till arenan, och därmed förlorade klubben mycket pengar. Klubben var nära att gå i konkurs innan den 1910 köptes av affärsmannen Sir Henry Norris. För att öka klubbens inkomster försökte Norris slå ihop Woolwich Arsenal med Fulham, men han fick inte tillstånd till detta av ligan. 1913 valde därför Norris att flytta klubben till London Borough of Islington i norra London, och året efter ändrades klubbens namn till The Arsenal.

1919 bestämdes att division ett skulle utökas från 20 till 22 lag. Sista säsongen innan första världskriget hade Arsenal slutat på femte plats i division två, medan grannklubben Tottenham Hotspur hade slutat på 20:e plats i division ett. Efter kontroverser med omröstning och påstådd mutning kom Arsenal upp till division ett på bekostnad av Tottenham, som lett till en ständig och hetsig rivalitet mellan de båda klubbarna. Arsenal har alltsedan 1919 spelat i förstadivisionen, och är därmed den klubb i England som spelat flest säsonger i rad i högsta ligan.

Arsenal Stadiums östra läktare, byggd 1936.

1925 fick Herbert Chapman jobbet som manager i Arsenal, som gav en början på Arsenals första storhetstid. 1927 gick Arsenal till final i FA-cupen för första gången, men förlorade med 1–0 mot Cardiff City (för övrigt hittills den enda gången som ett walesiskt lag vunnit FA-cupen). 1930 vann Arsenal sin första stora titel efter seger mot Huddersfield Town med 2–0 i FA-cupfinalen. Säsongen 1930/31 blev Arsenal ligamästare för första gången efter att ha gjort 127 mål på 42 matcher, där Jack Lambert blev störst målskytt med 38 mål. Säsongen efter kom laget på andra plats i ligan och förlorade dessutom FA-cupfinalen mot Newcastle United. Sedan följde tre ligasegrar i rad 1933–1935. Vid denna tid hade Arsenal sju engelska landslagsspelare; Frank Moss, George Male, Eddie Hapgood, Wilf Copping, Ray Bowden, Ted Drake och Cliff Bastin.

I januari 1934 drabbades Herbert Chapman av lunginflammation och avled kort därefter. Han ersattes av George Allison, som skulle komma att stanna hos klubben i 13 år. Säsongen 1934/35 vann Ted Drake skytteligan med sina 42 mål efter att bland annat ha gjort fyra mål mot Birmingham, Chelsea, Wolverhampton och Middlesbrough plus tre hattrick. Den 9 mars 1935 kom det 73 295 åskådare till matchen mot Sunderland, vilket står sig som publikrekord på Highbury.. Den 14 december samma år satte Ted Drake ett rekord som även det står sig än idag för målskyttar engelska högstadivisionen: i bortamatchen mot Aston Villa gjorde han alla sju målen för Arsenal i en match som slutade 7–1.

1936 vann Arsenal FA-cupen för andra gången efter vinst mot Sheffield United med 1–0 (målet av Ted Drake). Säsongen 1937/38 vann Arsenal ligan för femte gången på åtta år, men detta skulle visa sig bli storhetstidens sista stora seger. 1939 satte andra världskriget nämligen stopp för ligaspelet i England där nio spelare från Arsenal miste livet; Henry Cook, Bobby Daniel, William Dean, Hugh Glass, Leslie Lack, William Parr, Sidney Pugh, Herbie Roberts och Cyril Tooze.

1945–1986[redigera | redigera wikitext]

Efter kriget började fotbollen i England komma igång igen på allvar. I FA-cupen 1945/46 blev Arsenal utslaget redan i tredje omgången, och då ligaspelet återupptogs säsongen 1946/47 slutade Arsenal på trettonde plats. George Allison avgick som manager och ersattes av Tom Whittaker. Året efter vann Arsenal ligan för sjätte gången, med Ronnie Rooke som främste målskytt (33 mål). 1953 vann Arsenal ligan återigen då Arsenal och Preston North End hade lika många poäng, och ligan avgjordes därför genom att jämföra de båda lagens målkvot (antalet gjorda mål dividerat med antalet insläppta mål) som blev till Arsenals fördel med endast 99 tusendelars marginal. Mellan de båda ligasegrarna lyckades Arsenal vinna FA-cupen 1950 efter en 2–0-seger i finalen mot Liverpool.

Hösten 1956 avled managern Tom Whittaker och Jack Crayston, som hade spelat i klubben under 1930-talet, blev manager för de närmsta två åren. Därefter tog den före detta målvakten George Swindin över, men inte heller han kunde föra laget till några titlar. 1962 anställdes den legendariske Wolverhamptonspelaren Billy Wright som manager, men spelmässigt fortsatte lagets motgångar under 1960-talet. 1966 slutade laget på 14:e plats – den lägsta placeringen sedan 1930. Publiken minskade också; den 5 maj 1966 noterades den lägsta publiksiffran på Highbury (4 544 åskådare) då Arsenal mötte Leeds. Efter denna säsong fick Billy Wright sparken, och ersattes av fysioterapeuten Bertie Mee – som förde Arsenal till final i Ligacupen både 1968 och 1969 som dock förlorades mot Leeds United respektive Swindon Town. Arsenals juniorlag hade vunnit FA Youth Cup 1966, och av spelarna i det laget kom bland andra Charlie George, Ray Kennedy och John Radford att etablera sig i A-laget under de kommande åren. Säsongen 1969/70 vann Arsenal Mässcupen (föregångaren till UEFA-cupen) efter finalseger mot belgiska Anderlecht (förlust 1–3 borta och vinst 3–0 hemma).

Säsongen 1970/71 vann Arsenal en så kallad "dubbel" när laget efter en mindre lyckad säsongsinledning lyfte sig och stod till slut för sin åttonde ligatitel. Arsenal ställdes mot Liverpool i FA-cupfinalen, som Arsenal vann i förlängningen efter en mållös match under ordinarie speltid. I december 1971 värvades den förre världsmästaren Alan Ball från Everton för 220 000 pund. 1972 gick Arsenal till final i FA-cupen, men förlorade denna gång mot Leeds United, och året efter kom Arsenal tvåa i ligan efter Liverpool. Efter två misslyckade säsonger med en sextondeplats 1974/75 och en sjuttondeplats 1975/76, avgick managern Bertie Mee och ersattes av Terry Neill. 1976 värvades Newcastles skyttekung Malcolm Macdonald för den udda övergångssumman 333 333 pund och 33 pence, som vann skytteligan på 25 mål under sin första säsong i Arsenal men hösten 1978 skadades han och kunde inte komma tillbaka. Efter säsongen 1976/77 lämnade George Armstrong Arsenal som klubbens meste spelare genom tiderna med sina 621 matcher.

Nya unga spelare som Liam Brady, Frank Stapleton och David O'Leary kom fram under dessa år och laget gick till FA-cupfinal tre år i rad (1978, '79, '80). 1978 års final förlorades mot Ipswich som skrällde, men vanns 1979 mot Manchester United med 3–2 (vägen dit krävdes det bland annat fyra omspelsmatcher i tredje omgången för att få Sheffield Wednesday på fall). Vintern 1978/79 var ovanligt kall, och omspelsmatcherna (som spelades på neutral plan) förlades till Filbert Street i Leicester, som var en av få arenor med spelduglig plan. I ligan slutade Arsenal på sjunde plats.

Säsongen 1979/80 förlorade Arsenal FA-cupfinalen mot West Ham United, gick till kvartsfinal i Ligacupen samt till final i Cupvinnarcupen. Dessutom tillkom de 42 matcherna i ligan, vilket innebar att Arsenal denna säsong fick spela 70 matcher på nio månader och utan någon titel. I andra omgången av Ligacupen besegrades Leeds United med 7–0 och i Cupvinnarcupens kvartsfinal slogs IFK Göteborg med 5–1. FA-cupsemifinalen mot Liverpool slutade 0–0, och det skulle krävas tre omspelsmatcher innan Arsenal stod som segrare. Detta var tidernas längsta semifinal i FA-cupen. Efter denna säsong såldes Arsenals storspelare Liam Brady till Juventus. Terry Neill fick sparken som manager i december 1983 efter några floppsäsonger, och två år senare avgick hans efterträdare Don Howe som i sin tur ersattes av George Graham 1986.

Åren med George Graham (1986–1995)[redigera | redigera wikitext]

George Grahams karriär som Arsenalmanager började med att Arsenal slutade fyra i ligan, efter att laget legat etta efter halva säsongen spelad. Klubben vann Ligacupen också för första gången efter seger med 2–1 i finalen mot Liverpool. Graham gav flera unga spelare chansen att etablera sig i startelvan under senare delen av 1980-talet; bland andra David Rocastle, Paul Merson och Tony Adams (blev kapten) – samtidigt som han gjorde sig av med en del äldre avdankade spelare. Graham förde också en mycket strängare disciplin än sina föregångare, både i omklädningsrummet och på planen, som medförde en strikt defensiv disciplin. 1988 var Arsenal åter i final i Ligacupen, men förlorade mot Luton Town som skrällde stort.

1988/89 var Arsenal med i kampen om ligaguldet då den saken avgjordes den 26 maj 1989, när Arsenal och Liverpool möttes på Anfield Road i Liverpool i säsongens sista match. Inför matchen ledde Liverpool serien tre poäng före Arsenal som hade tappat förstaplatsen ur egna händer, och Arsenal behövde vinna med två måls marginal. Efter 90 minuter ledde Arsenal med 1–0 från första halvlek och Liverpoolspelarna började gratulera varandra när de fick veta att det bara var en minut kvar av matchen. Då fick Michael Thomas ett friläge i slutsekunderna som kunde sätta bollen i nät, vilket gav upphov till en av ligans mest dramatiska upplösningar någonsin.

Arsenal slutade nästkommande säsong på fjärde plats, och kunde inte heller göra avtryck i Europacupen på grund av Heyselkatastrofen och det förbud som uppstod för engelska klubbar i de europeiska cuperna som fortfarande var i kraft vid den tiden. Förbudet hävdes efter den säsongen, men Liverpool (laget som var närvarande på Heyselkatastrofen) var avstängt ytterligare ett extra år. 1991 vann Arsenal ligan igen, med svensken Anders Limpar i truppen som gjorde elva mål i ligan. I sista ligamatchen för säsongen vann man hemma mot Coventry med 6–1 efter ett hattrick av Limpar. Under bortamatchen mot Manchester United på Old Trafford inträffade ett mindre bråk mellan spelarna och Arsenal fråntogs två poäng. Lagkaptenen Tony Adams åkte fast för rattfylla i december 1990 och fick sitta i fängelse i två månader. Trots detta förlorade Arsenal bara en ligamatch under hela säsongen (bortamatchen mot Chelsea). I september 1991 betalade Arsenal 2,5 miljoner pund (nytt klubbrekord) för Ian Wright, som skulle komma att tillbringa sju år i klubben och bli dess bäste målgörare någonsin innan Thierry Henry slog det. 1991/92 spelade klubben för första gången i Europacupen på 20 år, men slogs ut av SL Benfica i andra omgången, och en annan flopp blev ett faktum då laget slogs ut ur FA-cupen mot Wrexham. Arsenal slutade på fjärde plats i ligan.

1992/93 kom laget bara på tionde plats i ligan, men istället vanns både FA-cupen och Ligacupen. Arsenal mötte Sheffield Wednesday i båda finalerna och i FA-cupfinalen krävdes det omspel (första matchen hade slutat 1–1). I omspelet vann Arsenal med 2–1. Under ärevarvet efter segern i Ligacupfinalen lyfte Tony Adams upp matchhjälten Steve Morrow på sina axlar, men Adams tappade honom och Morrow fick föras till sjukhus med bruten arm. Av segern i FA-cupen 1993 fick Arsenal delta i Cupvinnarcupen säsongen 1993/94 och tog sig till finalen i Köpenhamn mot italienska Parma, som vanns med 1–0.

Den 21 februari 1995 fick Graham sparken efter att det uppdagats att han hade tagit emot 425 000 pund i mutor från den norske agenten Rune Hauge i samband med värvningarna av Pål Lydersen och John Jensen. Trots detta lyckades Arsenal återigen ta sig till final i Cupvinnarcupen men förlorade denna gång mot spanska Real Zaragoza efter att David Seaman släppt in ett skott från halva plan i förlängningen. Säsongen 1995/96 hade Bruce Rioch ansvaret som manager i klubben, men fick till följd av resultatet sparken sommaren 1996. Rioch hade dock hunnit värva den holländske stjärnan Dennis Bergkamp från italienska Inter.

Tiden med Arsène Wenger (1996 och framåt)[redigera | redigera wikitext]

I september 1996 anlände den franske tränaren Arsène Wenger till Arsenal från Japan där han hade tränat Nagoya Grampus Eight. Det första han gjorde var att köpa den unge franske mittfältaren Patrick Vieira. Wengers första säsong i Arsenal slutade med en tredjeplats i ligan, och till nästa säsong förstärktes truppen med Nicolas Anelka, Emmanuel Petit samt Marc Overmars, men samtidigt såldes publikfavoriten Paul Merson. Trots det kunde Arsenal 1997/98 vinna "dubbeln" för andra gången i historien; Arsenal vann ligan en poäng före Manchester United, och i FA-cupfinalen besegrades Newcastle med 2–0. Sedan följde tre år utan titlar då Arsenal kom på andra plats i ligan efter Manchester United 1999, 2000 och 2001. Dessutom förlorades FA-cupfinalen mot Liverpool 2001 med 2–0, och Uefacup-finalen mot Galatasaray 2000 efter straffar. Hösten 1998 kom Fredrik Ljungberg från Halmstads BK till Highbury, som lyckades göra mål i debuten mot Manchester United. Inför säsongen 1999/2000 köpte Wenger Thierry Henry från Juventus.

Arsenals och engelska landslagets mittfältare David 'Rocky' Rocastle avled den 31 mars 2001 av non-Hodgkin-lymfom, endast 33 år gammal, samma dag som derbymötet med Tottenham. Han spelade 277 matcher och gjorde 34 mål.

Säsongen 2001/02 vann Arsenal "dubbeln" än en gång, där laget inte förlorade en enda ligamatch på bortaplan och Arsenal vann ligan sju poäng före tvåan Liverpool. Fredrik Ljungberg gjorde sin dittills bästa säsong i karriären och Thierry Henry vann skytteligan med sina 24 mål. I FA-cupfinalen slogs Chelsea med 2–0. Efter säsongen slutade Tony Adams, efter 19 säsonger i Arsenals A-lag. Arsenal vann FA-cupen igen säsongen därpå (2002/03) efter finalseger med 1–0 mot Southampton.

Säsongen 2003/04 blev Arsenal den första klubben sedan Preston North End 1889 att gå obesegrade genom engelska ligan. Arsenal vann 26 matcher och spelade oavgjort 12 gånger på de 38 ligamatcherna, och slutade elva poäng före tvåan Chelsea. Däremot blev laget utslaget av Chelsea och Manchester United i Champions Leagues kvartsfinal respektive FA-cupens semifinal. Thierry Henry blev förste Arsenalspelare sedan Ronnie Rooke 1948 att göra 30 mål i ligan, vilket räckte till seger i Premier Leagues skytteliga. 2004/05 slutade Arsenal tvåa i ligan, 12 poäng efter Chelsea. Under hösten sprack sviten på 49 ligamatcher i rad utan förlust vilket är ett rekord i engelsk ligafotboll, när Manchester United vann med 2–0. I Champions League slogs Arsenal ut i åttondelsfinalen mot Bayern München. I slutet av säsongen besegrades Everton med 7–0 i en ligamatch. Thierry Henry vann med sina 25 gjorda mål skytteligan för tredje gången. Arsenal gick till final i FA-cupen, där Manchester United besegrades på straffsparkar efter en mållös match. Under sista säsongen på Highbury, 2005/06, lyckades Arsenal efter många om och men hamna på fjärdeplatsen som innebar en kvalplats till nästa säsongs Champions League. Väl där höll målvakten Jens Lehmann nollan sju gånger (och Arsenal satte Champions League-rekord genom att hålla nollan i 820 minuter – över nio matcher – i rad), och Arsenal nådde sin första Europacup-/CL-final som dock förlorades med 2–1 mot Barcelona. Thierry Henry blev skyttekung i Premier League för tredje året i rad, och under säsongen passerade han Ian Wright som Arsenals bäste målskytt genom tiderna. Efter elva säsonger på Highbury valde holländaren Dennis Bergkamp att avsluta karriären.

Säsongen 2006/07 var en säsong präglad av skador och tillvänjningsproblem till den nya hemmaarenan Emirates Stadium där endast fem av de tio första hemmamatcherna slutade med seger. Arsenal lyckades på nytt sluta på fjärde plats i ligan, nådde åttondelsfinal i Champions League och final i Ligacupen. Efter åtta säsonger och 226 mål för Arsenal valde kaptenen Thierry Henry att lämna klubben för Barcelona. 2007/08 var ytterligare en säsong utan titlar för Arsenal, men med en skadedrabbad trupp (som inkluderade Robin van Persie och Eduardo da Silva) var laget länge med i toppstriden och slutade på tredje plats i Premier League. I Champions League nådde Arsenal kvartsfinal, som förlorades mot Liverpool. Säsongen 2008/09 inleddes med stora poängtapp i ligan, men Arsenal lyckades ändå nå den åtråvärda fjärdeplatsen (som ger Champions League-spel nästkommande säsong). I både Champions League och FA-cupen nådde Arsenal semifinal, men slogs ut mot Chelsea respektive Manchester United. Säsongen 2009/10 nådde Arsenal en tredjeplats i ligan och kvartsfinal i Champions League där de förlorade mot Barcelona.

Arsenal mot ärkerivalen Tottenham i det som brukar kallas "North London derby", i November 2010.

Säsongen 2010/11 blev Arsenal fyra i ligan och Barcelona slog återigen ut Arsenal från Champions League, trots den dittills första hemmavinsten mot Barcelona (2–1). Arsenal gick även till final i Ligacupen men förlorade där mot Birmingham. Jack Wilshere blev utsedd till årets unga spelare i Premier League. Säsong 2011/2012 startade i turbulens och tre tongivande spelare lämnade klubben; Francesc Fabregas, Samir Nasri och Gaël Clichy. Wenger gick ifrån sin filosofi om att värva talanger och förstärkte istället med fyra etablerade spelare – André Santos, Per Mertesacker, Mikel Arteta och Gervinho. På grund av de stora förändringarna i laguppställningen öppnade Arsenal säsongen med bland annat storförlusten 2–8 mot Manchester United, och efter tre omgångar hade Arsenal 1 poäng och 2–10 i målskillnad. Under säsongens gång kunde dock laget lyfta sig och slutade till sist trea i ligan. Champions League slutade redan i åttondelsfinalen mot Milan. Robin van Persie vann med sina 30 mål Premier Leagues skytteliga. På grund av skador i truppen gjorde Thierry Henry en tvåmånads-comeback i klubben när han kom på lån från New York Red Bulls.

2012/13 var Arsenal den sista engelska klubben kvar i Champions League efter Manchester Uniteds förlust mot Real Madrid. Efter det blev Wenger uppringd av radiokanalen Talksport och i en intervju förklarade Wenger att Arsenal förtjänade Premier League-titeln eftersom Manchester United hade skämt ut hela landet genom sitt uppträdande efter förlusten. Wenger blev efter detta uttalande för första gången någonsin hyllad av den berömda journalisten Piers Morgan på det sociala nätverket Twitter. Först efter sista omgången stod det klart att Arsenal slutade fyra i ligan och klarade därmed Champions League-kvalplatsen före ärkerivalen Tottenham. Inför 2013/14 blev Mesut Özil Arsenals dyraste värvning genom tiderna med 440 miljoner SEK från Real Madrid. Den 21 september firade klubben 100 år sedan flytten till Islington, genom att ha jubileumströjor på sig under hemmamatchen mot Stoke som vanns med 3–1. Arsenal toppade ligan längst av alla lag, men tappade sin form frampå vårkanten och gick miste om toppstriden för att till slut hamna på fjärde plats. I Champions League gick Arsenal vidare till åttondelsfinal och, liksom året innan, förlorade mot Bayern München. Den 17 maj 2014 blev Arsenal FA-cupmästare efter vinst mot Hull i finalen med 3–2 efter förlängning, som gjorde slut på 9 års titeltorka.

Säsong 2014/15 inledde Arsenal med att vinna mot regerande ligamästarna Manchester City med 3–0 i Community Shield-mötet den 10 augusti 2014. I Champions League tog sig Arsenal vidare från gruppspelet, som tvåa efter Dortmund, men förlorade dubbelmötet i åttondelsfinalen mot Monaco på färre gjorda bortamål. Arsenal slutade på tredje plats i ligan och blev därmed på nytt direktkvalificerade för Champions League. I FA-cupfinalen vann Arsenal över Aston Villa med 4–0 och försvarade därmed sin titel och blev mesta mästarna med 12 titlar i cupen. Inför 2015/16 värvades målvakten Petr Čech från lokalrivalen Chelsea. I Community Shield-mötet den 2 augusti 2015 slog Arsenal regerande ligamästarna Chelsea med 1–0.

Emirates Stadium[redigera | redigera wikitext]

Se även: Emirates Stadium
Emirates Stadium.

Under 2003 började klubben byggandet av en ny arena på Ashburton Grove, alldeles intill Highbury. Arenan var färdigbyggd i juli 2006 och har en kapacitet på 60 432 åskådare. I bygget ingick en ordentlig upprustning av kringområdena, bland annat skulle 1 800 nya jobbtillfällen skapas och 2 000 nya bostäder byggas.

Projektet gick på cirka 357 miljoner pund (vilket är ungefär 4,6 miljarder SEK) och finansierades delvis av det Förenade Arabemiraten-baserade flygbolaget Emirates. Den nya arenan har döpts efter detta bolag (namnet är Emirates Stadium, men många supportrar kallar arenan Ashburton Grove). Arsenal spelar också med texten Fly Emirates på tröjorna från och med säsongen 2006/2007, som också var den första spelade säsongen på arenan.

Supporterstöd[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Gooners

Supportrar till Londonlaget Arsenal FC kallas ofta Gooners, en härledning från The Gunners, vilket är ett smeknamn på själva klubben. Kvinnliga fans kallas "Goonerette".

Motto[redigera | redigera wikitext]

Motto

Victoria concordia crescit är latin och betyder "Seger växer ur harmoni".

Uttrycket myntades i ett programblad 1948, som året därpå också blev en del i klubbens märke, men 2002 när dagens klubbmärke började användas togs mottot bort. Motivet var att det inte gick att varumärkesskydda ett motto och därmed inte heller klubbmärket, men mottot lever fortfarande kvar i klubben.

Maskot[redigera | redigera wikitext]

Gunnersaurus

Gunnersaurus har varit klubbens maskot sedan augusti 1993. Debuten skedde 14 augusti 1993, när Arsenal mötte Coventry City. Det är barn som är med i Arsenals fanklubb som i tur och ordning föreställer maskoten.

Matchställ[redigera | redigera wikitext]

Arsenals matchställ har under många år bestått av röda tröjor med vita ärmar samt vita byxor. Den röda färgen kommer från Nottingham Forest. Två av klubbens grundare, Fred Beardsley och Morris Bates, hade tidigare spelat i Forest och flyttade till Woolwich för att arbeta. De skrev till sin gamla klubb och bad om hjälp med att skaffa ett matchställ. Forest skickade en uppsättning röda tröjor som hade en mörkare färg än vad klubben har haft i modern tid. Tröjorna bars tillsammans med antingen vita eller mörkröda byxor.

1933 införde Herbert Chapman den tröja som har blivit förknippad med Arsenal: en ljusare röd med vita ärmar. Under en kort period på 1960-talet hade laget en helröd tröja, som dock inte var populär utan redan efter ett år togs de vita ärmarna tillbaka. Under säsongen 2005/06 spelade laget i mörkröda tröjor som skulle likna dem under första säsongen på Highbury, 1913. Detta eftersom det var sista säsongen som spelades på Highbury.

Färgen på strumporna har varierat något under årens lopp; fram till Herbert Chapmans dagar var de mörkblå. Chapman lade till vita ränder på de mörkblå strumporna, för att spelarna lättare skulle se en medspelare medan han kontrollerade bollen. 1969 började laget använda röda strumpor. Mellan 1994 och 1996 hade laget rödvitrandiga strumpor och sedan dess har laget haft antingen röda eller vita strumpor.

Även Arsenals reservställ har varierat. Ofta har reservstället bestått av gula tröjor och blå byxor, men har även haft andra färger. I FA-cupfinalen mot Liverpool 1950 spelade laget i orange tröjor och vita byxor. Mellan 1982 och 1984 hade laget gröna tröjor med mörkblå ärmar och mörkblå byxor. Under 1990-talet och 2000-talet bars vissa säsonger blå reservställ. Säsongen 2009/2010 återkom det sedvanliga röd-vita matchstället hemma, men ett nytt bortaställ i form av en blårandig tröja med klubbemblemet på det sedvanliga stället till vänster.

Under vissa speciella säsonger har Arsenals ställ haft en viss historisk anknytning. Sista säsongen på Highbury, 2005/2006, spelade laget i en vinröd tröja – samma färg som tröjorna hade under klubbens första tid. Säsongen 2011/2012 spelade Arsenal i en sedvanlig röd tröja med vita ärmar, men med en krans runt emblemet för att fira klubbens 125-årsjubileum.

Spelartruppen[redigera | redigera wikitext]

Spelartruppen 2015/2016[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 15 januari 2016[4]
Nummer Land Spelare Födelsedatum Födelseort Kom från
Målvakter
13 Colombia David Ospina 31 augusti 1988 (27 år) Colombia Medellin Frankrike Nice (-14)
33 Tjeckien Petr Čech 20 maj 1982 (33 år) Tjeckien Plzeň England Chelsea (-15)
Försvarare
2 Frankrike Mathieu Debuchy 28 juli 1985 (30 år) Frankrike Fretin England Newcastle United (-14)
3 England Kieran Gibbs 26 september 1989 (26 år) England London England Wimbledon (-04)
4 Tyskland Per Mertesacker 29 september 1984 (31 år) Tyskland Hannover Tyskland Werder Bremen (-11)
5 Brasilien Gabriel Paulista 26 november 1990 (25 år) Brasilien Sao Paulo Spanien Villareal (-15)
6 Frankrike Laurent Koscielny 10 september 1985 (30 år) Frankrike Tulle Frankrike Lorient (-10)
18 Spanien Nacho Monreal 26 februari 1986 (29 år) Spanien Pamplona Spanien Málaga (-13)
21 England Calum Chambers 20 januari 1995 (21 år) England Petersfield England Southampton (-14)
39 Spanien Héctor Bellerín 19 mars 1995 (20 år) Spanien Barcelona Spanien Barcelona (-11) [5]
Mittfältare
7 Tjeckien Tomáš Rosický 4 oktober 1980 (35 år) Tjeckien Prag Tyskland Borussia Dortmund (-06)
8 Spanien Mikel Arteta Lagkapten 26 mars 1982 (33 år) Spanien San Sebastian England Everton (-11)
10 England Jack Wilshere 1 januari 1992 (24 år) England Stevenage England Luton Town (-01) [6]
11 Tyskland Mesut Özil 15 oktober 1988 (27 år) Tyskland Gelsenkirchen Spanien Real Madrid (-13)
15 England Alex Oxlade-Chamberlain 15 augusti 1993 (22 år) England Portsmouth England Southampton (-11)
16 Wales Aaron Ramsey 26 december 1990 (25 år) Wales Caerphilly Wales Cardiff City (-08)
19 Spanien Santi Cazorla 13 december 1984 (31 år) Spanien Llanera Spanien Málaga (-12)
20 Frankrike Mathieu Flamini 7 mars 1984 (31 år) Frankrike Marseille Italien Milan (-13)
34 Frankrike Francis Coquelin 13 maj 1991 (24 år) Frankrike Laval Frankrike Laval (-08)
35 Egypten Mohamed Elneny 11 juli 1992 (23 år) Egypten El-Mahalla El-Kubra Schweiz FC Basel (-16)
Anfallare
12 Frankrike Olivier Giroud 30 september 1986 (29 år) Frankrike Chambery Frankrike Montpellier (-12)
14 England Theo Walcott 16 mars 1989 (26 år) England London England Southampton (-06)
17 Chile Alexis Sánchez 19 december 1988 (27 år) Chile Tocopilla Spanien Barcelona (-14)
23 England Danny Welbeck 26 november 1990 (25 år) England Manchester England Manchester United (-14)
28 Costa Rica Joel Campbell 26 juni 1992 (23 år) Costa Rica San Jose Costa Rica Deportivo Saprissa (-11)


Utlånade spelare[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 03 februari 2016[4]
Nummer Land Spelare Födelsedatum Födelseort Utlånad till
25 England Carl Jenkinson 8 februari 1992 (24 år) England Harlow England West Ham United
42 England Isaac Hayden 22 mars 1995 (20 år) England Chelmsford England Hull City
1 Polen Wojciech Szczesny 18 april 1990 (25 år) Polen Warszawa Italien AS Roma
26 Argentina Emiliano Martinez 2 september 1992 (23 år) Argentina Buenos Aires England Wolverhampton Wanderers
22 Frankrike Yaya Sanogo 27 januari 1993 (23 år) Frankrike Massy England Charlton Athletic
27 Tyskland Serge Gnabry 14 juli 1995 (20 år) Tyskland Stuttgart England West Bromwich Albion
32 England Chuba Akpom 9 oktober 1995 (20 år) England Newham England Hull City

Nyförvärv/förluster säsongen 2015/16[redigera | redigera wikitext]

Uppdaterad den 15 januari 2016

In:

Ut:

Noterbara spelare[redigera | redigera wikitext]

För en lista över alla Arsenal som har spelat över 100 matcher, se Lista över spelare i Arsenal FC.

Svenska spelare[redigera | redigera wikitext]

Tränare genom åren[redigera | redigera wikitext]

Källa:[7]

Namn Aktiva år Antal titlar Ligamästare FA-cupen Ligacupen FA Community Shield

(FA Charity Shield före 2002)

Europeiska titlar
Sam Hollis (1894–1897) 0 0 0 0 0 0
Tom Mitchell (1897–1898) 0 0 0 0 0 0
George Elcoat (1898–1899) 0 0 0 0 0 0
Harry Bradshaw (1899–1904) 0 0 0 0 0 0
Phil Kelso (1904–1908) 0 0 0 0 0 0
George Morrell (1908–1915) 0 0 0 0 0 0
Leslie Knighton (1919–1925) 0 0 0 0 0 0
Herbert Chapman (1925–1934) 8 3 1 0 4 0
George Allison (1934–1947) 4 2 1 0 1 0
Tom Whittaker (1947–1956) 5 2 1 0 2 0
Jack Crayston (1956–1958) 0 0 0 0 0 0
George Swindin (1958–1962) 0 0 0 0 0 0
Billy Wright (1962–1966) 0 0 0 0 0 0
Bertie Mee (1966–1976) 2 1 1 0 0 0
Terry Neill (1976–1983) 1 0 1 0 0 0
Don Howe (1984–1986) 0 0 0 0 0 0
George Graham (1986–1995) 7 2 1 2 1 1
Bruce Rioch (1995–1996) 0 0 0 0 0 0
Arsène Wenger (1996–) 15 3 6 0 6 0

Klubbrekord och statistik[redigera | redigera wikitext]

Tabellplaceringar[redigera | redigera wikitext]

Arsenal's liga placering sen 1947 (i rött). antal lag i högsta divisionen i blått.

FA Cupen[redigera | redigera wikitext]

FA Cupen placeringar under 2000-talet
Plats 99/00 00/01 01/02 02/03 03/04 04/05 05/06 06/07 07/08 08/09 09/10 10/11 11/12 12/13 13/14 14/15
Vinnare Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
Finalförlust Locator Dot.svg
Semifinal Locator Dot.svg Locator Dot.svg
Kvartsfinal Locator Dot.svg
Åttondelsfinal Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
16dels final Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg

Uefa Champions League[redigera | redigera wikitext]

Uefa Champions League placering de senaste 20 säsongerna
Plats 96/97 97/98 98/99 99/00 00/01 01/02 02/03 03/04 04/05 05/06 06/07 07/08 08/09 09/10 10/11 11/12 12/13 13/14 14/15
Vinnare
Finalförlust Locator Dot.svg
Semifinal Locator Dot.svg
Kvartsfinal Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
Åttondelsfinal Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
Gruppspel Locator Dot.svg Locator Dot.svg
Kvalspel
Ej kvalificerad Locator Dot.svg Locator Dot.svg

Rekord [8][redigera | redigera wikitext]

  • Mesta gjorda mål av en spelare under ett kalenderår: Robin van Persie har gjort hittills 35 mål (2011).
  • Mesta gjorda mål av en spelare i en match: Ted Drake, 7 st (seger mot Aston Villa 7–1 borta på Villa Park 14 december 1935).
  • Flest finaler i FA-cupen: 19 st
  • Flest FA-cupen titlar: 12 st
  • Flest matcher: David O'Leary, 722.
  • Snabbast mål: Theo Walcott efter 19 sek mot QPR i Premier League borta på Loftus Road 4 maj 2013
  • Flest mål: Thierry Henry, 228.
  • Yngste spelare: Francesc Fàbregas, 16 år och 177 dagar (mot Rotherham United i Ligacupen den 28 oktober 2003).
  • Äldste spelare: Jock Rutherford, 41 år och 159 dagar (mot Manchester City i division ett den 20 mars 1926).
  • Största seger: 12–0 mot Loughborough Town den 12 mars 1900.
  • Största förlust: 0–8 mot Loughborough Town den 28 januari 1899.
  • Högsta publiksiffra på Highbury: 73 295 mot Sunderland den 9 mars 1935.
  • Lägsta publiksiffra på Highbury: 4 554 mot Leeds United den 5 maj 1966.
  • Flest matcher utan förlust i rad i ligan: 49 st.
  • Flest matcher utan förlust under en säsong i ligan: 38 st säsong 2003/2004 (Hela säsongen).
  • Flest Champions League-matcher utan släppa in något mål i rad: 10 stycken 2005/2006 (Arsenal höll nollan i 995 minuter. Tiden fördelas på två målvakter, Jens Lehmann 648 min och Manuel Almunia 347 min.).
  • 2–1 hemmavinst över Birmingham City 16 oktober 2010 var en milstolpe för Wenger, var hans 800 match som tränare; ingen tränare har varit tränare för klubben i så många matcher.
  • Norwich matchen 5 maj 2012 var en milstolpe för Wenger, blir hans 900 match som tränare.
  • Wengers 1000:e match spelades mot Chelsea den 22 mars 2014. Chelsea vann med 6-0

Hat tricks för Arsenal-spelare i Premier League[redigera | redigera wikitext]

Thierry Henry Har gjort 8 hat-tricks för Arsenal.Flest i Arsenal historia.
Senast uppdaterad: 31 oktober 2015
Namn Hat tricks Aktiv i klubben Övrigt
FrankrikeThierry Henry 8
EnglandIan Wright 5
NederländernaRobin van Persie 5
FrankrikeNicolas Anelka 3
TogoEmmanuel Adebayor 3
EnglandTheo Walcott 3 Ja
SpanienSanti Cazorla 1 Ja
RysslandAndrei Arshavin 1 Gjorde fyra mål i samma match.
SverigeFredrik Ljungberg 1
FrankrikeRobert Pirès 1
EnglandJermaine Pennant 1
NederländernaMarc Overmars 1
NigeriaNwankwo Kanu 1
NederländernaDennis Bergkamp 1
EnglandKevin Campbell 1
ChileAlexis Sanchez 1 Ja

Längsta svit av segrar i ligan[redigera | redigera wikitext]

år Segrar i rad Övrigt
2002 14 skedde över två säsonger
1998 10
1987 10
2015 9
2004 9
1971 9
2000 8

Spelare som har gjort 100 eller fler mål för klubben[redigera | redigera wikitext]

Spelare Mål Aktiva år i Klubben
Frankrike Thierry Henry 228 1999–2007, 2012
England Ian Wright 185 1991–1998
England Cliff Bastin 178 1929–1946
England John Radford 149 1962–1976
England Jimmy Brain 139 1923–1931
England Ted Drake 139 1934–1945
England Doug Lishman 137 1948–1956
Nederländerna Robin van Persie 128 2004–2012
England Joe Hulme 125 1926–1938
England David Jack 124 1928–1934
Nederländerna Dennis Bergkamp 121 1995–2006
England Reg Lewis 118 1935–1953
England Alan Martin Smith 115 1987–1995
England Jack Lambert 109 1926–1933
Irland Frank Stapleton 108 1972–1981
Skottland David Herd 107 1954–1961
England Joe Baker 100 1962–1966

Fotnot: 1991/92 gjorde Ian Wright fem mål för Crystal Palace och 24 för Arsenal.

Spelare som har gjort flest matcher för klubben[redigera | redigera wikitext]

Spelare Matcher Aktiva år i klubben (A-laget)
Irland David O'Leary 722 1975–1993
England Tony Adams 669 1984–2002
England George Armstrong 621 1961–1977
England Lee Dixon 619 1988–2002
England Nigel Winterburn 584 1987–2000
England David Seaman 564 1990–2003
Nordirland Pat Rice 528 1964–1980
England Peter Storey 501 1965–1977
England John Radford 481 1964–1977
England Peter Simpson 477 1964–1977

Styrelse [9][redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ O'Connor, Ashling (13 October 2011). ”Liverpool lag in fight for global fan supremacy as TV row grows”. The Times. http://www.thetimes.co.uk/tto/sport/football/premierleague/article3192868.ece. Läst 25 June 2014. 
  2. ^ ”Football Money League”. Deloitte. January 2014. http://www.deloitte.com/view/en_GB/uk/industries/sportsbusinessgroup/sports/football/deloitte-football-money-league/. Läst 25 June 2014. 
  3. ^ ”Soccer Team Values”. Forbes. May 2015. http://www.forbes.com/soccer-valuations/list/. Läst 25 June 2015. 
  4. ^ [a b] ”First Team”. arsenal.com. http://www.arsenal.com/first-team/players. Läst 12 februari 2015. 
  5. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/H%C3%A9ctor_Beller%C3%ADn
  6. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/Jack_Wilshere
  7. ^ http://www.arseweb.com/history/honours.html
  8. ^ http://www.arsenal.com/history/club-records/goalscoring-records
  9. ^ http://www.arsenal.com/the-club/corporate-info/the-arsenal-board

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]