Artemis 1

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Artemis 1
Exploration Mission-1 patch.png
StatusPågår
ProgramArtemisprogrammet
OrganisationNASA
Större entreprenörBoeing
Airbus Defence & Space
Lockheed Martin
Northrop Grumman
Aerojet Rocketdyne
Redwire Space
WebbplatsArtemis I
Uppskjutning
UppskjutningsplatsKennedy LC-39B[1]
Uppskjutning16 november 2022 07:47 (GMT+1)[2]
UppskjutningsfarkostSpace Launch System (SLS)
Omloppsbana runt Jorden
Gick in i bana16 november 2022
Lämnade omloppsbanan16 november 2022
Omloppsbana runt Månen
Landning
LandningStilla havet[3]
Tidpunkt för landning11 december 2022 (planerad) [4]
Kronologi
Föregående Nästa
EFT-1 Artemis 2

Artemis 1 (även benämnd Artemis I) är en obemannad rymdfärd till månen och den första planerade flygningen i Artemisprogrammet. Artemis 1 är tillika den första flygningen av Space Launch System och den andra flygningen för rymdfarkosten Orion MPCV. Uppskjutningen skedde den 16 november 2022 från Launch Complex 39BKennedy Space Center.[2]

Rymdfärden beräknas pågå under cirka 3 veckor, varav 6 dagar i en retrograd rörelse runt månen. Syftet är att testa SLS och Orion inför kommande bemannade expeditioner. Artemis 1 avses efterföljas av Artemis 2 som planeras skjutas upp i maj 2024.[5]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Rymdfärden gick ursprungligen under beteckningen Space Launch System 1 (SLS-1) och antog senare namnet Exploration Mission-1 (EM-1). Det ursprungliga uppskjutningsdatumet var i december 2017.[6]

I oktober 2019 angavs den officiella tidpunkten för uppskjutning till slutet av 2020; i januari 2020 meddelades dock att uppskjutningen framflyttats ytterligare till 2021. [7][8] Detta senarelades sedan till andra halvåret 2022. I juli 2022 meddelade NASA att man siktar på att uppskjutningsfönster mellan 29 augusti och 5 september samma år.[9]

På grund av en väteläcka fick nedräkningen avbrytas under ett uppskjutningsförsök 29 augusti. Nasa hoppades att problemet skulle kunna identifieras snabbt och att en uppskjutning var möjlig inom samma uppskjutningsfönster. Det gick dock inte. 8 september meddelade myndigheten att nästa uppskjutningsförsök kommer att ske 23 september.[10] Dessa planer tillintesgjordes av att orkanen Ian skulle passera Kennedy Space Center kort innan uppskjutning och beslut togs att rulla tillbaka raketen in i VAB. Detta för att inte riskera att raketen skulle skadas av vädret och för att ge tekniker en bättre möjlighet att laga läckan som ställt in det fösta uppskjutningsförsöket. Tekniker fick då även möjlighet att byta batteri i de säkerhetssystem som spränger raketen ifall den under sin färd skulle hamna ur kurs.[11]

Uppdrag[redigera | redigera wikitext]

Artemis 1 ska testa SLS och Orionkapseln för att visa att de är säkra innan första uppskjutningen med människor ombord.

Förfluten uppdragstid[12] Händelse Plats
0 timmar, 0 minuter, 0 sekunder Uppskjutning Kennedy Space Center LC-39B
0 timmar, 2 minuter, 12 sekunder Startraketerna separerar från raketen
0 timmar, 3 minuter, 11 sekunder Kåpan på servicemodulen separeras från farkosten
0 timmar, 3 minuter, 16 sekunder Räddningsraketen separerar från farkosten
0 timmar, 8 minuter, 3 sekunder Första stegets huvudmotorer stängs av
0 timmar, 8 minuter, 15 sekunder Första steget separerar från farkosten
0 timmar, 18 minuter, 9 sekunder Orions solpaneler börjar fällas ut
0 timmar, 52 minuter, 56 sekunder Manöver för att höja periapsis
1 timme, 29 minuter, 27 sekunder ICPS motorer tänds för att påbörja färden mot månen Låg omloppsbana om jorden
1 timme, 57 minuter, 36 sekunder Orion separeras från ICPS
1 timme, 58 minuter, 58 sekunder Orion manövrerar bort från ICPS
3 timmar, 21 minuter, 36 sekunder ICPS korrigerar sin kurs för att inte fastna i omloppsbana
7 timmar, 47 minuter, 31 sekunder Orion för sin första kurskorrigering
Dag 2-5 Färd mot månen
Dag 6-9 Inträde i avlägsen retrograd omloppsbana runt månen Omloppsbana kring månen
Dag 10-15 I avlägsen retrograd omloppsbana runt månen
Dag 11 Slår Apollo 13:s rekord för distans till jorden hos en farkost avsedd för människor
Dag 13 Maximal distans till jorden uppnådd, 480 500 km
Dag 16-19 Utträde ur omloppsbana
Dag 20-26 Återfärd mot jorden
Dag 26 Återinträde i atmosfären
Dag 26 Landning på jorden Stilla havet, utanför kusten vid San José

Last och experiment[redigera | redigera wikitext]

I kåpan mellan Orionkapseln och Interim Cryogenic Propulsion Stage (ICPS) finns tio stycken kubsatelliter som släpps loss samtidigt som de två stegen separerar från varandra.[13] Kubsatelliterna är 6 enheter (6U) stora. En enhet är, när det gäller kubsatelliter, ungefär 1 dm3.[14]

Inne i Orionkapseln finns även två kramdjur, ett från NASA som föreställer Snobben och ett från ESA som föreställer Fåret Shaun. Sedan Apolloprogrammet har kramdjur använts som indikatorer på att viktlöshet råder i farkosten.[15][16][17]

Lunar IceCube[redigera | redigera wikitext]

Lunar Icecube ska leta efter vatten och andra resurser på och strax under månytan som ska kunna hjälpa astronauter vid framtida uppdrag på månytan. Ett av experimenten ska dessutom söka efter vatten i månens tunna atmosfär (exosfären). Satelliten är 6U stor och väger 14 kg. Lunar IceCube drivs av en jonmotor.[18]

LunaH-Map[redigera | redigera wikitext]

Sonden ska söka efter väte i delar av månen som alltid är i skugga i kratrarna vid månens sydpol. Framförallt ska den se hur mycket väte som ligger i den vattenis som finns på månens yta. Satelliten är 6U stor och beräknas leva i 60 dagar efter att uppdraget påbörjas. Omloppsbanan kommer att vara väldigt elliptisk, som närmast kommer den att passera 5-10 km från månens yta.[18]

Sonden lyckades inte starta motorn som planerat när den flög förbi månen. Troligen är det en ventil som fryst fast. Nasa meddelade 22 november att man försöker värma upp sonden så att ventilen kan tina.[19] Skulle motorn börja fungera de närmsta månaderna efter den första misslyckade motorstarten kan uppdraget fortfarande räddas i sin helhet. Skulle det ta längre tid att åtgärda problemet kan det bli aktuellt att skicka sonden mot en jordnära asteroid och kartlägga dess väteförekomster istället.[20]

OMOTENASHI[redigera | redigera wikitext]

OMOTENASHI är 6U stor och har utvecklats av JAXA för att testa en möjlig design för små månlandare. Den har en raketmotor som drivs av fast bränsle som ska tändas för att få ner sondens hastighet till ca 30 m/s strax innan landning. Av de ursprungliga 12,6 kg som sonden väger står landaren för 1 kg och raketmotorn för 6 kg. Efter att raketen brunnit ut skulle den separeras från landaren och två kuddar blåsas upp. Dessa skulle skydda landaren vid sammanstötningen med månytan. Väl på månens yta skulle sonden mäta strålning och rörelser i regoliten.[18]

21 november tillkännagav JAXA att de inte kommer att kunna landa sonden på månen. Efter separation från ICPS hade organisationen problem att få kontakt med och kontroll över sonden. Detta medförde att man inte kunde orientera solpanelerna mot solen, vilket i sin tur ledde till att batterierna inte kunde laddas.[21]

NEA Scout[redigera | redigera wikitext]

Sondens främsta syfte är att testa ett solsegel. När den släpps från SLS ska den söka efter jordnära asteroider. Efter att ett lämpligt mål valts ut vecklas solseglet ut. Planen är att komma nära en av asteroiderna och ta bilder på den från nära håll. Utvecklat är solseglet är 86 m2 stort. [18]

Efter separation från ICPS den 16 november verkar något ha gått snett. NASA meddelade att man 21 november skickat ut ett antal anrop till sonden om att den ska veckla ut sitt solsegel i förväg. De har inte fått någon kontakt med sonden sedan den skickades upp. Förhoppningen är att sonden ändå hört de anrop som skickats ut och att den då vecklar ut sitt solsegel, vilket skulle göra det möjligt att se den från jorden med hjälp av teleskop.[22]

CuSP[redigera | redigera wikitext]

CuSP ska studera partiklar från solen. Efter att den släpps från ICPS ska den färdas ut till en omloppsbana runt solen. Ombord finns tre instrument som ska mäta solväder:

  • En spektrograf (SIS, Suprathermal Ion Spectrograph) som ska mäta lågenergetiska solpartiklar
  • Ett teleskop (MERiT, Miniaturized Electron and Proton Telescope) som ska mäta högenergetiska solpartiklar
  • En magnetometer (VHM, Vector Helium Magnetometer) som ska övervaka magnetfältets styrka och riktning.

Tillsammans hjälper instrumenten ombord forskare att studera förhållandena mellan jorden och solen. Sonden är 6U stor.[18]

Övriga Kubsatelliter[redigera | redigera wikitext]

Utöver de ovan nämnda kubsatelliterna kommer även sonderna nedan släppas från ICPS kåpa:[18]

  • LunIR ska flyga förbi månen och ta bilder på potentiella landingsplaser.
  • EQUULEUS ska undersöka strålning runt månen och testa nya kontrollsystem för satelliter.
  • BioSentinel ska undersöka hur strålningen runt månen påverkar jäst under lång exponering.
  • Team Miles ska testa raketmotorer drivna av jod för att ta sig från månen mot Mars.
  • ArgoMoon ska samla in data om ICPS under resan mot månen

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hill, Bill (1 mars 2012). ”Exploration Systems Development Status”. NASA Advisory Council. http://www.nasa.gov/pdf/630149main_5-Hill_SLS%20MPCV%20GSDO_508.pdf. Läst 21 juli 2012. 
  2. ^ [a b] Tangely, Brett (16 november 2022). ”NASA launches Artemis 1 moon mission on its most powerful rocket ever” (på engelska). Space.com. https://www.space.com/nasa-artemis-1-moon-mission-launch. Läst 16 november 2022. 
  3. ^ Bergin, Chris (14 juni 2012). ”NASA teams evaluating ISS-built Exploration Platform roadmap”. NASASpaceflight.com. http://www.nasaspaceflight.com/2012/06/nasa-teams-evaluating-iss-built-exploration-platform-roadmap/. Läst 21 juli 2012. 
  4. ^ ”NASA Prepares Rocket, Spacecraft Ahead of Tropical Storm Nicole, Re-targets Launch” (på engelska). NASA. 8 november 2022. https://blogs.nasa.gov/artemis/2022/11/08/nasa-prepares-rocket-spacecraft-ahead-of-tropical-storm-nicole-re-targets-launch/. Läst 16 november 2022. 
  5. ^ Foust, Jeff (9 november 2021). ”NASA delays human lunar landing to at least 2025” (på engelska). SpaceNews. https://spacenews.com/nasa-delays-human-lunar-landing-to-at-least-2025/. Läst 14 november 2022. 
  6. ^ Exploration Mission 1: SLS and Orion mission to the Moon outlined, Chris Bergin, 29 February 2012
  7. ^ Foust, Jeff (11 oktober 2019). ”NASA official hints first SLS launch could slip to mid-2021” (på engelska). Spacenews. https://spacenews.com/nasa-official-hints-first-sls-launch-could-slip-to-mid-2021/. Läst 27 december 2019. 
  8. ^ Grush, Loren (22 januari 2020). ”NASA administrator on the year ahead: 'A lot of things have to go right'” (på engelska). The Verge. https://www.theverge.com/2020/1/22/21076815/nasa-administrator-jim-bridenstine-artemis-2020-commercial-crew. Läst 3 juni 2020. 
  9. ^ Howell, Elizabeth (20 juli 2022). ”NASA's Artemis 1 moon rocket gets Aug. 29 launch date” (på engelska). Space.com. https://www.space.com/artemis-1-moon-rocket-launch-date-august-2022. Läst 14 november 2022. 
  10. ^ Malik, Tariq (8 september 2022). ”NASA's Artemis 1 moon rocket gets Aug. 29 launch date” (på engelska). Space.com. https://www.space.com/artemis-1-moon-mission-next-launch-try-september-2022. Läst 14 november 2022. 
  11. ^ Howell, Elizabeth (26 september 2022). ”Artemis 1 will roll off launch pad to ride out Hurricane Ian” (på engelska). Space.com. https://www.space.com/artemis-1-rollback-hurricane-ian-shelter. Läst 14 november 2022. 
  12. ^ ”Artemis I Press Kit” (PDF). NASA. https://www.nasa.gov/specials/artemis-i-press-kit/img/Artemis%20I_Press%20Kit.pdf. Läst 26 november 2022. 
  13. ^ Harbaugh, Jennifer (20 juli 2021). ”First CubeSats Aboard for Artemis I Mission” (på engelska). NASA. https://blogs.nasa.gov/artemis/2022/11/08/nasa-prepares-rocket-spacecraft-ahead-of-tropical-storm-nicole-re-targets-launch/. Läst 16 november 2022. 
  14. ^ ”What are SmallSats and CubeSats?” (på engelska). NASA. 26 februari 2015. https://www.nasa.gov/content/what-are-smallsats-and-cubesats. Läst 16 november 2022. 
  15. ^ ”Snoopy to fly on NASA's Artemis I mission in one-of-a-kind spacesuit” (på engelska). Collect Space. 12 november 2021. http://www.collectspace.com/news/news-111221a-snoopy-nasa-artemis-zero-g-indicator.html. Läst 16 november 2022. 
  16. ^ ”ESA names first ‘astronaut’ to fly on the Artemis I lunar mission” (på engelska). ESA. https://www.esa.int/Science_Exploration/Human_and_Robotic_Exploration/ESA_names_first_astronaut_to_fly_on_the_Artemis_I_lunar_mission. Läst 16 november 2022. 
  17. ^ Pearlman, Robert Z. (4 augusti 2022). ”European Space Agency recruits Shaun the Sheep for Artemis 1 moon mission” (på engelska). Space.com. https://www.space.com/artemis-1-moon-mission-esa-shaun-the-sheep. Läst 16 november 2022. 
  18. ^ [a b c d e f] Lea, Robert (25 augusti 2022). ”Artemis 1 cubesats: The 10 tiny satellites hitching a NASA ride to the moon” (på engelska). Space.com. https://www.space.com/nasa-artemis-1-moon-mission-cubesats. Läst 16 november 2022. 
  19. ^ Morton, Erin (22 november 2022). ”NASA’s LunaH-Map Post-Launch Update” (på engelska). NASA. https://blogs.nasa.gov/lunah-map/2022/11/22/nasas-lunah-map-post-launch-update/?utm_source=TWITTER&utm_medium=NASAMoon&utm_campaign=NASASocial&linkId=190694141. Läst 25 november 2022. 
  20. ^ Wall, Mike (23 november 2022). ”Artemis 1 cubesat fails to fire engine as planned during moon flyby” (på engelska). Space.com. https://www.space.com/artemis-1-cubesat-lunah-map-engine-burn-fails. Läst 25 november 2022. 
  21. ^ ”JAXA gives up on landing Omotenashi probe on moon” (på engelska). NHK. 21 november 2022. https://www3.nhk.or.jp/nhkworld/en/news/20221122_06/. Läst 25 november 2022. 
  22. ^ Bartles, Meghan (24 november 2022). ”NASA's Artemis 1 launched a solar sail cubesat to an asteroid. It may be in trouble.” (på engelska). Space.com. https://www.space.com/artemis-1-cubesat-nea-scout-asteroid-silent. Läst 25 november 2022. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]