Artur Schnabel
Artur Schnabel, född 17 april 1882 i Bielitz, Österrike-Ungern, död 15 augusti 1951 i Axenstein, Schweiz, var en österrikisk-amerikansk pianist, pedagog och tonsättare.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Schnabel var ett musikaliskt underbarn som vid åtta års ålder gav konserter i sin födelsestad. Han studerade 1894-1897 i Wien för bland andra Leschetizky. Han bosatte sig 1900 i Berlin och åren 1925-1930 ledde Schnabel mästarklassen i piano vid musikhögskolan. Eftersom han var av judisk härkomst emigrerade han 1933 till England och vid andra världskrigets utbrott bosatte han sig i Förenta staterna. Där var han 1940-1944 professor vid universitetet i Michigan. År 1950 återvände Schnabel till Europa och han avled 1951 i Schweiz.
Hans specialitet var att tolka wienklassikerna han företog världsvida turnéer med egna pianoaftnar, som orkestersolist och som kammarmusiker.[1]
Schnabels tolkningar av Beethovens pianosonater blev epokgörande. Som tonsättare skrev han i en Schönberginfluerad atonal stil.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Bra Böckers lexikon, 1979.
- Schnabel, Arthur i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)
- Ohlmarks, Åke (1980). Sjöstrands lilla musiklexikon. Stockholm: Sjöstrand. sid. 168. Libris 7648574. ISBN 9175740176
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Schnabel, Artur (1960). Född till musiker : memoarer och samtal om musik. Stockholm: Bonnier. Libris 551134