Arvid Carlsson

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För liknande namn, se Arvid Karlsson.
Arvid Carlsson
Arvid Carlsson 2011.
FöddPer Arvid Emil Carlsson
25 januari 1923
Uppsala
Död29 juni 2018 (95 år)
Göteborg
NationalitetSvensk Sverige
Yrke/uppdragFarmakolog
Känd förNobelpristagare i fysiologi eller medicin

Per Arvid Emil Carlsson, född 25 januari 1923 i Uppsala, död 29 juni 2018 i Göteborg,[1][2][3] var en svensk farmakolog och professor emeritus vid Göteborgs universitet och mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 2000.[4]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Carlsson växte upp i Lund, och blev 1951 både med.lic. och med.dr vid Lunds universitet. Han anställdes där som extra ordinarie docent i farmakologi, och kallades 1959 till Göteborgs universitet som professor i farmakologi. Han innehade denna befattning fram till sin pensionering 1989. Carlsson var ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien sedan 1976 och var upp till hög ålder aktiv som forskare och föreläsare samt styrelseledamot i flera forskningsföretag.

Forskargärning[redigera | redigera wikitext]

Carlsson tilldelades år 2000 Nobelpriset i fysiologi eller medicin för sina "upptäckter rörande signalsubstanser i nervsystemet". Bland annat studerade han signalsubstanserna dopamin och serotonin. Han delade priset med amerikanerna Paul Greengard och Eric R. Kandel.[5] 1979 tilldelades han Wolfpriset i medicin tillsammans med Roger W. Sperry och Oleh Hornykiewicz.

Signalerna från en nervcell till en annan överförs med hjälp av olika signalsubstanser. Signalöverföringen sker i speciella kontaktpunkter, så kallade synapser. En enda nervcell kan ha tusentals kontaktpunkter med andra nervceller.

Carlsson upptäckte att dopamin är en sådan signalsubstans i hjärnan och att dopamin har stor betydelse för kontrollen av våra rörelser. Hans forskningsrön ledde i sin tur till insikten att Parkinsons sjukdom orsakas av dopaminbrist i vissa delar av hjärnan. Detta ledde sedan till framställandet av Levodopa, ett effektivt läkemedel mot denna sjukdom.

Den andre nobelpristagaren i medicin år 2000, Paul Greengard upptäckte vilka effekter dopamin och en rad andra signalsubstanser har på nervsystemet. Signalsubstanserna påverkar först en receptor på cellens yta. Det utlöser en kaskad av reaktioner som påverkar vissa nyckelproteiner som i sin tur reglerar olika funktioner i cellen. Proteinernas form och funktion förändras genom att fosfatgrupper tillförs (fosforylering) eller tas bort (defosforylering). Genom denna mekanism kan signalsubstanser överföra sina budskap mellan nervceller.

Den tredje nobelpristagaren i medicin år 2000, Eric Kandel, upptäckte sedan hur synapsernas effektivitet kan förändras och med vilka molekylära mekanismer detta sker. Han visade att synapsernas funktion är central för inlärning och minne. För uppkomsten av en form av korttidsminne spelar proteinfosforylering i synapsen en viktig roll. För att ett långtidsminne ska uppstå krävs dessutom nybildning av proteiner, vilket bland annat leder till att synapsens form och funktion förändras.

Carlssons studier kring dopaminets funktion ledde 1963 till ännu ett vetenskapligt genombrott. Han upptäckte att de läkemedel som lindrar symtomen vid schizofreni och andra psykossjukdomar utövar sina effekter genom att minska dopaminets inflytande i hjärnan. Det var också Arvid Carlsson och hans medarbetare som först insåg att en selektiv förstärkning av signalämnet serotonin utgör ett effektivt och skonsamt sätt att behandla depressioner. Carlsson tog i samarbete med Astra i slutet av 1970-talet fram det första SSRI-preparatet Zelmid (Zimelidin), som inregistrerades i Sverige 1982. På grund av sällsynta men allvarliga biverkningar avregistrerades dock detta preparat efter en tid. Andra läkemedel som Prozac och Cipramil, baseras på samma verkningsmekanism. Dessa preparat anses ha revolutionerat behandlingen av depression och ångestsjukdomar.

Iakttagelsen att man kan påverka symtomen vid Parkinsons sjukdom och psykos genom att modifiera dopaminaktiviteten har varit av avgörande betydelse för förståelsen av dessa sjukdomar. Men ännu viktigare är att man genom dessa studier för första gången fick klart för sig att det faktiskt är möjligt att påverka hjärnans funktion genom att modulera de signalämnen som sköter kommunikationen mellan nervcellerna med hjälp av farmaka. I stort sett all senare forskning kring läkemedelsbehandling av neurologiska och psykiska sjukdomar bygger på denna av Arvid Carlsson anvisade strategi.

Han har också varit med om att ta fram blodtrycks- och astmamedicin.[6]

Carlsson har kritiserat läkemedelsföretagen och stamcellsforskningen. Han menar att media ger en alltför positiv bild av neurogenes och nybildningen av hjärnceller hos vuxna. Han menar att det inte är bevisat att nya nervceller kan ersätta döda nervceller hos vuxna människor.

Arvid Carlsson bildade Carlsson Research AB,[7] för att sedan, enligt hans egen uppgift, ha tvingats lämna sitt bolag,[8] enligt andra ha frivilligt sålt sin aktieandel i företaget[9][10]. Arvid Carlsson Institutet fanns på Medicinarberget, vid Sahlgrenska sjukhuset men lades ner 2006 efter interna stridigheter[11]. Arvid Carlsson var med om att bilda Arvid Carlsson Fonden[12] där han var styrelseledamot. Den stödjer bland annat forskning om bipolär sjukdom.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Arvid Carlsson var son till professor Gottfrid Carlsson och fil. dr Lizzie, född Steffenburg (1892–1974), och bror till Sten Carlsson och två andra syskon. Han var gift och hade fem barn.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ https://www.svd.se/dodsannonser#/Case/524057/Dodsannons
  2. ^ Kubista, Margareta Gustafsson (30 juni 2018). ”Nyheter från Göteborgs universitet” (på sv). Göteborgs universitet. https://www.gu.se/omuniversitetet/aktuellt/nyheter/detalj//till-minne-av-arvid-carlsson--1923-2018-.cid1574766. Läst 5 juli 2018. 
  3. ^ Stålros, Samuel; Ek, Tomas (30 juni 2018). ”Nobelpristagaren Arvid Carlsson är död” (på sv). Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=104&artikel=6989864. Läst 5 juli 2018. 
  4. ^ ”Arvid Carlssons institut läggs ner”. nyteknik.se. 7 april 2006. Arkiverad från originalet den 22 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140222145601/http://www.nyteknik.se/nyheter/bioteknik_lakemedel/bioteknik/article46230.ece. Läst 8 mars 2013. 
  5. ^ ”The Nobel Prize in Physiology or Medicine 2000” (på engelska). Nobelstiftelsen. 2000. http://nobelprize.org/nobel_prizes/medicine/laureates/2000/index.html. Läst 10 december 2008. 
  6. ^ http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/jag-motte-arvid-carlsson-i-gallerian
  7. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 26 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100826222047/http://www.lakemedelsvarlden.se/zino.aspx?articleID=452. Läst 21 juli 2010. 
  8. ^ "Jag kastades ut ur mitt eget bolag"” (på sv). Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.115530--jag-kastades-ut-ur-mitt-eget-bolag-?m=print. Läst 5 juli 2018. 
  9. ^ Arvid Carlsson säljer livsverket” (på sv). Ny Teknik. http://www.nyteknik.se/nyheter/bioteknik_lakemedel/lakemedel/article248457.ece. Läst 5 juli 2018. 
  10. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524195817/http://www.121.nu/onetoone/foretag/a-carlsson-research-ab. Läst 21 juli 2010. 
  11. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 22 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140222145601/http://www.nyteknik.se/nyheter/bioteknik_lakemedel/bioteknik/article46230.ece. Läst 8 mars 2013. 
  12. ^ ”Arvid Carlsson Fonden”. www.arvidcarlssonfonden.se. http://www.arvidcarlssonfonden.se/. Läst 5 juli 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]