Asiatisk koel

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Asiatisk koel
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Asian koel2.jpg
Adult hane.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningGökfåglar
Cuculiformes
FamiljGökar
Cuculidae
SläkteEudynamys
ArtAsiatisk koel
E. scolopaceus
Vetenskapligt namn
§ Eudynamys scolopaceus
Auktor(Linnaeus, 1758)
Synonymer
  • Koel
  • Kölgök
Hitta fler artiklar om fåglar med

Asiatisk koel[2] (Eudynamys scolopaceus) är en asiatisk fågel i familjen gökar inom ordningen gökfåglar.[3]

Utseende och levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Den asiatiska koeln är en 43 centimeter lång gök där hanen är helt grönsvart och honan bandat brunvit under och brun med vita fläckar ovan. Båda könen har gröna näbbar och röda ögon.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Asiatisk koel delas in i fem underarter med följande utbredning:[3]

Utbredning av arterna i släktet, där svart är asiatisk koel, blått sulawesikoel och turkost australisk koel.

Arten är även en relativt vanlig men oregelbunden besökare i Oman.[6] Den har även påträffats i Iran, Kuwait, Qatar, Förenade Arabemiraten och eventuellt Bahrain.[6]

Släktskap[redigera | redigera wikitext]

Tidigare behandlades asiatisk och australisk koel (E. orientalis) som en och samma art. Numera skiljs de vanligen åt, men vissa[5] för populationen i norra Moluckerna (corvina) till australisk koel istället.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Asiatisk koel trivs i öppet skogslandskap, trädgårdar och jordbruksområden.[4]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Ungfågel som tigger mat från huskråka..

Asiatisk koel är liksom många andra gökarter boparasit och lägger sitt enda ägg i bon av olika fågelarter, inklusive indisk djungelkråka,[7] och huskråka. En indisk studie visar att 5% av huskråkornas bon och 0,5% av djungelkråkorna är parasiterade av koeln.[8] I Indien parasiterar de även på svartdrongo[9], skata[10] och möjligen även orientgylling (Oriolus xanthornus)[11][12], i Bangladesh på rostgumpad törnskata, brunmajna och huskråkor[13], medan i södra Thailand och på Malackahalvön har den skiftat från kråkor till majnor Acridotheres när de senare har blivit att vanligare.[14]

Honan lägger vanligtvis ett eller två ägg, men så många som sju till elva har också noterats.[15][16][17] Äggen kläcks inom tolv till 14 dagar och ungfågeln är sedan flygg efter 20-28 dagar.[14] Olikt andra gökarter försöker inte ungfågeln döda värdfågelns ungar.[18]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Koeln är en allätare som intar olika former av insekter, ägg och små ryggradsdjur, men lever som vuxna mest av frukt. De kan ses försvara fruktträd och jaga bort andra fruktätare.[19] Koeln har noterats vara särskilt viktig för att sprida fröna av sandelträdet Santalum album) i Indien.[20] Den lever också av frukten från oleandern Cascabela thevetia som är giftig för många andra djur.[21][22]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig i större delen av utbredningsområdet, dock mindre vanlig i Stora Sundaöarna.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Eudynamys scolopaceus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 2015-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ [a b c] Payne, R. & Kirwan, G.M. (2018). Western Koel (Eudynamys scolopaceus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54832 25 april 2018)
  6. ^ [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist (första). Barcelona: Lynx Edicions. sid. 192. ISBN 978-84-941892-9-6 
  7. ^ Goodwin D. (1983). Crows of the World. Queensland University Press, St Lucia, Qld. ISBN 0-7022-1015-3. 
  8. ^ Lamba, BS (1976). ”The Indian crows: a contribution to their breeding biology, with notes on brood parasitism on them by the Indian Koel”. Records of the Zoological Survey of India 71: sid. 183–300. 
  9. ^ Smith, TEH (1950). ”Black drongos fostering a koel”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 49 (1): sid. 304. https://biodiversitylibrary.org/page/48181746. 
  10. ^ Harington, HH (1904). ”The Koels laying in the nest of Pica rustica, the Magpie”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 15 (3): sid. 520. https://biodiversitylibrary.org/page/2097152. 
  11. ^ ”An instance of the Asian Koel Eudynamys scolopacea destroying the nest of a Black-headed Oriole Oriolus xanthornus”. Indian Birds 2 (6): sid. 173–174. 2006. 
  12. ^ Lowther, Peter E (2007). ”Host list of avian brood parasites −2 – Cuculiformes; Cuculidae” (PDF). Host list of avian brood parasites −2 – Cuculiformes; Cuculidae. Arkiverad från originalet den 2013-06-01. https://www.webcitation.org/6H3s9EcFV?url=http://fieldmuseum.org/sites/default/files/OWcuckoo-15jan2012.pdf. Läst 9 juni 2009. 
  13. ^ Begum, Sajeda; Moksnes, Arne; Røskaft, Eivin; Stokke, Bård G. (2011). ”Interactions between the Asian koel (Eudynamys scolopacea) and its hosts”. Behaviour 148 (3): sid. 325–340. doi:10.1163/000579511X558400. 
  14. ^ [a b] Payne, RB (2005). The Cuckoos. Oxford University Press. 
  15. ^ Jacob, JR (1915). ”Seven Koel's eggs in one nest”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 24 (1): sid. 191–192. https://biodiversitylibrary.org/page/30151728. 
  16. ^ Jones, AE (1916). ”Number of Koel's E. honorata eggs found in one nest”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 24 (2): sid. 370. https://biodiversitylibrary.org/page/30151935. 
  17. ^ Abdulali, H (1931). ”Eleven Koel eggs in a Crow's nest”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 35 (2): sid. 458. https://biodiversitylibrary.org/page/47540482. 
  18. ^ Broom, M; G D Ruxton; Rebecca M. Kilner (2007). ”Host life-history strategies and the evolution of chick-killing by brood parasitic offspring”. Behavioral Ecology 19: sid. 22. doi:10.1093/beheco/arm096. http://beheco.oxfordjournals.org/cgi/content/full/arm096v1. 
  19. ^ Pratt, Thane K., T. K. (1 May 1984). ”Examples of tropical frugivores defending fruit-bearing plants” (PDF). The Condor 86 (2): sid. 123–129. doi:10.2307/1367024. ISSN 0010-5422. http://sora.unm.edu/sites/default/files/journals/condor/v086n02/p0123-p0129.pdf. 
  20. ^ Hegde, S G; R Uma Shaanker; KN Ganeshaiah (1991). ”Evolution of seed size in the bird-dispersed tree Santalum album L.: a trade off between seedling establishment and dispersal efficiency”. Evol. Trends. Plants 5: sid. 131–135. 
  21. ^ Kannan, R (1991). ”Koels feeding on the yellow oleander”. Blackbuck 7 (2): sid. 48. 
  22. ^ Krishnan, M (1952). ”Koels (Eudynamis scolopaceus) eating the poisonous fruit of the Yellow Oleander”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 50 (4): sid. 943–945. https://biodiversitylibrary.org/page/48057630. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]