Asiatiska spelen 1990

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Asiatiska spelen 1990
Commemorative Coin XI Asian Games Beijing 1990.jpg
Grenar310 grenar i 27 sporter
Deltagare
Nationer36
Aktiva6 122
Värdskap
LandKina Kina
OrtPeking
ArenaArbetarstadion
Öppningsceremoni22 september 1990
Spelen öppnades avYang Shangkun
Elden tändes avXu Haifeng, Gao Min och Zhang Rongfang
Avslutningsceremoni7 oktober 1990

Asiatiska spelen 1990, även kända som den XI Asiaden, hölls i Peking i Kina mellan den 22 september och 7 oktober 1990, det var den elfte upplagan av asiatiska spelen och första gången ett större idrottsevenemang anordnades i Kina.[1]

Totalt deltog 6 122 aktiva från 36 olika länder i 310 tävlingar i 27 olika sporter. Det delades ut 976 medaljer (310 guld, 309 silver och 357 brons) och av 36 deltagande länder tog 25 minst en medalj. Det land som tog flest guldmedaljer var Kina (183 stycken), följt av Sydkorea (54 stycken) och Japan (38 stycken).[2]

Förberedelser[redigera | redigera wikitext]

Omröstning[redigera | redigera wikitext]

Kina inledde 1983 en kampanj för att få arrangera spelen, bland annat skickades delegationer till flera västasiatiska länder. Även Japan hade visat intresse för att arrangera spelen och vid Asiens olympiska råds möte den 28 september 1984 beslutades det att Kina skulle stå värd för spelen 1990 och Japan 1994.[3]

Arenor[redigera | redigera wikitext]

Tjugo av de totalt 33 arenorna byggdes för spelen och ytterligare sju renoverades. Huvudarenan var Arbetarstadion som renoverats under två år inför spelen.[4][5] Den enda tävlingen som hölls utanför Peking var seglingen som hölls i kustorten Qinhuangdu.[4]

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Spelen kostade totalt 25 miljarder renminbi yuan, den kinesiska centralregeringen stod för 10,5 miljarder, Pekings lokalregering för 6,5 miljarder, lotteriet 4 miljarder och resten kom från sponsorer och donationer från människor över hela landet.[3]

Symboler[redigera | redigera wikitext]

Spelens emblem föreställde kinesiska muren vilken formar en figur som kan läsas både som den latinska bokstaven A för Asien och som den romerska siffran elva, XI, då det var de elfte spelen i ordningen.[4] Som maskot valdes pandan Pan Pan, inspirerad av jättepandan Basi.[6] En enorm staty av Pan Pan placerades på Himmelska fridens torg och mindre avbildningar sattes upp på många platser i staden.[7][8]

Öppningsceremonin[redigera | redigera wikitext]

Den tre timmar långa öppningsceremonin inleddes med en procession av fallskärmshoppare iklädda varje medverkande lands nationalfärger som landade på stadions gräsmatta. Över 20 000 gymnaster och dansare framförde livliga scener med himmelska drakar och tjänare. Därefter följde demonstrationer av wushu och regionala danser.[9] Ceremonin bjöd även på pandaballonger och 11 000 duvor.[8]

Från hedersläktaren förklarade statschefen Yang Shangkun spelen officiellt öppnade. Under en pärlgrå himmel tågade de 36 delegationerna in på arenan inför mellan 65 000 och 70 000 åskådare. Xu Haifeng, som vunnit Kinas första olympiska medalj någonsin tände sedan elden.[8][9]

Sporter[redigera | redigera wikitext]

Det tävlades i 27 sporter. Nya var softboll, sepak takraw, wushu, kabaddi och kanotsport.[1] Det hölls även uppvisningsmatcher i baseboll och squash.[4]

Badminton pictogram.svg Badminton
Basketball pictogram.svg Basket
Table tennis pictogram.svg Bordtennis
Boxing pictogram.svg Boxning
Wrestling pictogram.svg Brottning
Archery pictogram.svg Bågskytte
Cycling (road) pictogram.svg Cykling
Football pictogram.svg Fotboll
Athletics pictogram.svg Friidrott
Fencing pictogram.svg Fäktning
Golf pictogram.svg Golf
Gymnastics (artistic) pictogram.svg Gymnastik
Handball pictogram.svg Handboll
Judo pictogram.svg Judo
Kabaddi pictogram.svg Kabaddi
Canoeing (flatwater) pictogram.svg Kanotsport
Field hockey pictogram.svg Landhockey
Rowing pictogram.svg Rodd
Sailing pictogram.svg Segling
Sepaktakraw pictogram.svg Sepaktakraw
Swimming pictogram.svg Simning
Shooting pictogram.svg Skytte
Softball pictogram.svg Softboll
Tennis pictogram.svg Tennis
Weightlifting pictogram.svg Tyngdlyftning
Volleyball (indoor) pictogram.svg Volleyboll
Wushu pictogram.svg Wushu

Medaljfördelning[redigera | redigera wikitext]

  *   Värdnation

Pl. Nation Guld Silver Brons Totalt
1 Kina Kina* 183 107 51 341
2 Sydkorea Sydkorea 54 54 73 181
3 Japan Japan 38 60 76 174
4 Nordkorea Nordkorea 12 31 38 82
5 Iran Iran 4 6 8 18
6 Pakistan Pakistan 4 1 7 12
7 Indonesien Indonesien 3 6 21 30
8 Qatar Qatar 3 2 1 6
9 Thailand Thailand 2 7 8 17
10 Malaysia Malaysia 2 2 4 8
11 Indien Indien 1 8 14 23
12 Mongoliet Mongoliet 1 7 9 17
13 Filippinerna Filippinerna 1 2 7 10
14 Syrien Syrien 1 0 2 3
15 Oman Oman 1 0 0 1
16 Taiwan Taiwan 0 10 21 31
17 Hongkong Hongkong 0 2 5 7
18 Sri Lanka Sri Lanka 0 2 1 3
19 Singapore Singapore 0 1 4 5
20 Bangladesh Bangladesh 0 1 0 1
21 Myanmar Burma 0 0 2 2
22 Laos Laos 0 0 1 1
Macao Macao 0 0 1 1
Nepal Nepal 0 0 1 1
Saudiarabien Saudiarabien 0 0 1 1
Totalt 310 309 357 976

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Beijing 1990. Arkiverad 10 februari 2018 hämtat från the Wayback Machine. Olympic Council of Asia. Läst 6 januari 2018.
  2. ^ Overall Medal Standings - Beijing 1990. Arkiverad 28 februari 2018 hämtat från the Wayback Machine. Olympic Council of Asia. Läst 6 januari 2018.
  3. ^ [a b] Fan Hong (red). 2013. Sport, Nationalism and Orientalism: The Asian Games. Routledge. ISBN 9781317997719 s.83-86
  4. ^ [a b c d] 1990. Beijing, showcase for Asian sport. i Olympic Review. no. 271/272. s. 290-292
  5. ^ Xu Kaiping. 1989. Beijings new skyline for the 11th Asian Games. i Olympic Review. no. 259. s. 221-222.
  6. ^ (16 september 2017). A panda to remember: Moments of Basi's 37-year-long life. Xinhua. Läst 7 januari 2018.
  7. ^ Miles, James A. R. 1997. The Legacy of Tiananmen: China in Disarray. University of Michigan Press. ISBN 9780472084517. s. 68.
  8. ^ [a b c] Kristof, Nicholas D. (23 september 1990). Games Offering China a Chance To Polish Image. The New York Times. Läst 7 januari 2018.
  9. ^ [a b] 1990. Outstanding Chinese performances all round. i Olympic Review. no. 277. s. 512-515.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]