Askims socken

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Askims socken
Socken
Askims kyrka 1930
Land Sverige Sverige
Landskap Västergötland
Härad Askims härad
Koordinater 57°36′58″N 11°56′28″Ö / 57.61611°N 11.94111°Ö / 57.61611; 11.94111
Kyrkby -
Area 37 km²[1]
Folkmängd 21 434 (2000)[2]
Befolkningstäthet 579 invånare/km²
GeoNames 8126848
Sockenkod 1531

Askims socken i Västergötland ingick i Askims härad. Sedan 1974 ingår den i Göteborgs kommun och motsvarar från 2016 Askims distrikt.

Socknens areal är 36,85 kvadratkilometer varav 36,14 land.[1] År 2000 fanns här 21 434 invånare.[2](1 352 invånare den 31 december 1888)[3] Delar av tätorterna Göteborg, Billdal och Gundal och Högås, orten Hovås samt sockenkyrkan Askims kyrka ligger i socknen.

Administrativ historik[redigera | redigera wikitext]

Socknen har medeltida ursprung.

Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Askims församling och för de borgerliga frågorna bildades Askims landskommun. Landskommunen uppgick 1974 i Göteborgs kommun.[2] Området utgör 2010 stadsdelen, och primärområdet Askim.

1 januari 2016 inrättades distriktet Askim, med samma omfattning som församlingen hade 1999/2000.

Socknen har tillhört län, fögderier, tingslag och domsagor enligt vad som beskrivs i artikeln Askims härad. De indelta båtsmännen tillhörde 2:a Bohusläns båtsmanskompani.[4][5]

Geografi och natur[redigera | redigera wikitext]

Askims socken ligger sydväst om Göteborg vid Kattegatts kust och omfattar även skärgård.[1][6][7] Socknen ligger vid Askimsfjorden och har en ganska bergig terräng. Bebyggelsen är mest koncentrerad till kustområdet, och utgörs till övervägande del av villor. Befolkningen har en markant högre inkomst än genomsnittet.

En sätesgård var Billdals herrgård.[8]

Natur[redigera | redigera wikitext]

Askims natur är präglad av kontakten med havet. Längs kusten finns ett band av öar och skär, kusten är omväxlande klippstrand med inslag av strandängar. Fastlandet är bergigt med avlagrade havssediment som bildat lerjordar, på vissa ställen återfinns moränjord från inlandsisen.[9] Marknivån är ständigt ökande åt öster mot en flertal kilometer bred ås i nordsydlig riktning, Sandsjöbacka. Åsen är bergig och med blandad vegetation varierande från berghällar, hedar till skog.

Det finns ett naturreservat i socknen: Sandsjöbacka som delas med Fässbergs, Kållereds och Lindome socknar i Mölndals kommun samt Släps och Tölö socknar i Kungsbacka kommun ingår i EU-nätverket Natura 2000. Hult Åsen är ett naturvårdsområde.

Skärgården[redigera | redigera wikitext]

Skärgårdens yttersta skär är ständigt översköljda av saltvatten medan de inre större öarna, så som Amundön hyser en betydande vegetation med skogar och ängar. På de mer utsatta skären ges näringen framförallt från fågelspillning, vegetationen är marin med framförallt lavar och salttoleranta gräs. Små vattensamlingar, hällkar, bildas med en del vattenväxter. De mindre utsatta skären återfinns några trädarter som rönn och björk. Annars är det ris och ängar som dominerar. På de större kustnära Amundöarna har det till och med bedrivits jordbruk, i de vindskyddade lägena finns skog av bergek, vårtbjörk och klibbal.[9]

Fastlandet[redigera | redigera wikitext]

De närmaste två till tre kilometrarna från kusten är till stora delar bebyggt förutom de högsta bergen, med vissa undantag. Området användes innan exploateringen på 1970-talet för jordbruk som i sin intensitet gjorde största delen till ett kulturlandskap med vissa spår av natur. Från jordbrukets nedgång i mitten av 1900-talet och den senare omvandlingen till bostadsområde har naturen återkommit på de oexploaterade områdena och de flesta bergen är från 1980-talet bevuxna med skog där jordmånen tillåter det. Den naturliga skogen kan antas vara ädellövskogen men dagens skog är formad av tillfälligheter och mycket omväxlande men med viss övervikt åt lövskog.[9] Fyra bäckar rinner genom området och de är delvis skyddade med en egen naturtyp.

De nordligaste delarna av Askim skiljer sig från de övriga genom sitt skyddade läge i det inre av Askimsviken, kusten är av strandängstyp och längst i norr rinner Stora ån som avvattnar hela Fässbergsdalen, vid dess utlopp i Askimsviken bildas den grunda sumpiga Välen.

Inlandet[redigera | redigera wikitext]

De östligaste delarna ingår i det högt belägna, över 30 meter, Sandsjöbackareservatet. Området utgör gammal obebodd utmark till gårdarna närmare kusten och var i början av 1900-talet ett hed och hällmarksområde som nu till stora delar är beskogat. I de nordvästra delarna av det höglänta området har bebyggelsen klättrat upp ända till krönet på bergen. I området finns flera mindre sjöar, kärr och mossar.

Byar och hemman[redigera | redigera wikitext]

De gamla bya- och hemmansnamnen i Askims socken återfinns samtliga i de första jordeböckerna, som på 1500-talet lades upp på Gustav Vasas befallning. Enligt dem har det funnits 10 byar och 21 fristående hemman (dessa har i regel räknats höra till närmast belägna byalag) i socknen. Byarna var följande, inom parentes anges hemman inom byn:

  • Askim (Knapegården, Stommen, Stora Askim, Lilla Askim)
  • Billdal (Västergård, Östergård)
  • Brottkärr (Västergården, Östergården)
  • Gatersered (Norgården, Sörgården)
  • Hovås (Hovås Klovan, Lilla Hovås, Stora Hovås, en utjord)
  • Hult (Hult eller Åsen, Krokegården, Skomakaregården Mellangården, Sörgården)
  • Hylte (Nedergården, Övergården)
  • Skintebo (Lilla Skintebo, Stora Skintebo)
  • Svindal (Lilla Svindal, Stora Svindal)
  • Årekärr (Lilla Ärekärr, Stora Ärekärr)

Fristående hemman var följande:

  • Ambjörnhagen
  • Amundö
  • Backa
  • Björkedal
  • Hagen
  • Heden
  • Hulan
  • Hästebäck
  • Kobbegården
  • Kopparås
  • Letsegården
  • Lindås
  • Lyckekärr
  • Nygården
  • Otterbäck
  • Otterbäcks sex kvarnfall
  • Pilegården
  • Pixbo
  • Pjältered
  • Storegården
  • Tråkärrsslätt
  • Uggledal

[10]

Fornlämningar[redigera | redigera wikitext]

Cirka 35 boplatser från stenåldern har påträffats. Från bronsåldern finns gravrösen, stensättningar och hällristningar. Från järnåldern finns två gravfält och några domarringar.[6][7][11][12]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Folkmängden ökade från 998 1810 till 1 337 1850 varefter den pendlade mellan 1 100 och 1 350 till 1910 då den uppgick till 1 361. Därefter ökade folkmängden till 20 929 1990. Den största expansionen ägde rum efter 1960 då det fortfarande fanns 3 993 invånare.[13]

Namnet[redigera | redigera wikitext]

Namnet skrevs 1489 Askym och kommer från byn Askim. Efterleden är hem, 'boplats, gård'. Förleden innehåller ask.[14]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Svensk Uppslagsbok andra upplagan 1947–1955: Askim socken
  2. ^ [a b c] Harlén, Hans; Harlén Eivy (2003). Sverige från A till Ö: geografisk-historisk uppslagsbok. Stockholm: Kommentus. Libris 9337075. ISBN 91-7345-139-8 
  3. ^ Kleberg, John (1889). Göteborgs och Bohus läns kalender: 1890. Göteborg: A. Lindgren & söner. sid. 14. Libris 2096488 
  4. ^ Om Bohusläns båtsmanskompanier
  5. ^ Adm historik för Askim socken (Klicka på församlingsposten). Källa: Nationella arkivdatabasen, Riksarkivet.
  6. ^ [a b] Sjögren, Otto (1933). Sverige geografisk beskrivning del 4 Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 9941 
  7. ^ [a b] Nationalencyklopedin
  8. ^ Billdal, i Carl Martin Rosenberg: Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige, Stockholm 1882-1883
  9. ^ [a b c] Askim genom tiderna: en bok om historia, natur och bebyggelse. Askim: Askims kommun. 1973. Libris 731393 
  10. ^ Askimsbygden - Kompendium för hembygdsundervisning, Karl-Östen Sjöholm, Åke Berg, Olle Goës, Askim i april 1980, s. 51.
  11. ^ Fornlämningar, Statens historiska museum: Askims socken
  12. ^ Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet: Askims socken Sockenutbredning erhålls på kartan genom att i Kartinställningar kryssa för Socken
  13. ^ Folkmängd 1810-1890 Askim i Göteborgs och Bohus län, Demografiska databasen, Umeå universitet (läst 9/6 2016)
  14. ^ Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Årsskrift. Billdal: Askims hembygdsförening. 1956-. Libris 8260743 
  • Guide till handelsbodar, dansbanor och andra mötesplatser i det gamla Askim (Specialuppl. till medlemmar). Askim: Askims hembygdsförening. 2007. Libris 10882018 
  • Hörman, Ernst (1984[1929]). Västra Frölunda och Askims krönika (Faks.). Munkedal: Munkreklam. Libris 536194 
  • Jonsson, Oscar; Berg, Åke (1975). Askims skolor före grundskolan. Hovås: Lärarkårens hembygdskommitté i Göteborgs och Bohus län. Libris 870791 
  • Säröbanan. TNF bok ; 23 ([Ny utg.] /bearbetad av Anders Forsberg ...). Göteborg: Spårvägssällskapet Ringlinien i samarbete med Svenska järnvägsklubben och Trafik-nostalgiska förlaget. 2005. Libris 9893718. ISBN 91-85305-09-X 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]