Astrofyllit
| Astrofyllit | |
 Astrofyllit | |
| Kategori | Inosilikater |
|---|---|
| Grupp | Astrofyllit |
| Strunz klassificering | 9.DC.05 |
| Kemisk formel | (K,Na)3(Fe++,Mn)7Ti2Si8O24(O,OH)7 |
| Färg | Gyllenbrun till gul, sällsynt grönaktig |
| Förekomstsätt | Tabellär till bladade, utstrålande, stelformade aggregat, lamellära massor |
| Kristallstruktur | Trikliniskt |
| Tvillingbildning | Allmän |
| Spaltning | Perfekt på {001}, svag på {100} |
| Brott | Ojämnt |
| Hållbarhet | Spröd |
| Hårdhet (Mohs) | 3 - 4 |
| Glans | Fet, pärlaktig, submetallisk |
| Refraktion | nα = 1,680 nβ = 1,700 nγ = 1,730 |
| Ljusbrytning | Biaxial (+) |
| Dubbelbrytning | δ = 0,050 |
| Pleokroism | Stark: X= djupt rödorange Y= orangegul Z= citrongul |
| Transparens | Genomskinlig till opak |
| Streckfärg | Gulbrun till vit |
| Specifik vikt | 3,2 - 3,4 |
| Smältpunkt | 1 553 °C[1] |
| Referenser | [2][3][4] |
Astrofyllit, mycket ovanligt, brunt till gyllengult vattenhaltigt mineral med den kemiska sammansättningen (K,Na)3(Fe++,Mn)7Ti2Si8O24(O,OH)7 (kaliumjärntitansilikat). Det är ett av mineralen i astrofyllitgruppen och kan som sådant klassificeras som ett inosilikat, ett phyllosilikat eller som ett mellanting mellan de två. Astrofyllit är isomorft med kupleskit och de två mineralen är visuellt identiska och associerade med varandra. Astrofyllit är främst av intresse för samlare och forskare.
Egenskaper[redigera | redigera wikitext]
Astrofyllit är tungt, mjukt och ömtåligt och bildas i form av bladformade, radierande, stjärnformade aggregat. Denna habitus har givit astrofyllit dess namn (grekiska: astron, "stjärna" och phyllon, "blad"). Kristallerna har perfekt spaltning och hör till det triklina kistallsystemet. Hårdhet 3–4; streckfärg gulaktigt brun eller vit; densitet 3,2–3,4.
Förekomst[redigera | redigera wikitext]
Mineralets metalliska glans och mörka färg utgör en skarp kontrast mot den ljust färgade felsisks matris som det brukar förekomma tillsammans med. Astrofyllt hittas ibland i ovanliga felsiska magmatiska bergarter och är associerat med fältspat, glimmer, titanit, zirkon, nefelin och ägerin. Vanliga föroreningar är magnesium, aluminium, kalcium, zirkonium, niob och tantal. Den upptäcktes först 1854 på sin typlokal Laven Island, Norge. Kupletskite upptäcktes först 1956, över hundra år senare.
Astrofyllit finns på några få, avlägsna platser, som Mont-Saint-Hilaire, Quebec, Kanada, Pikes Peak, Colorado, USA. Narsarsuk och Kangerdluarsuk, Grönland, Brevig, Norge och Kolahalvön, Ryssland.
Användning[redigera | redigera wikitext]
Eftersom kristallerna har perfekt klyvning, lämnas de vanligtvis obearbetade, men hela block skärs ofta i plattor och poleras. På grund av dess begränsade tillgänglighet och höga kostnad ses astrofyllit sällan som dekorationssten. Som ädelsten slipas det ibland som cabochoner.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Astrophyllite, 11 januari 2024..
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ J.R. Goldsmith (1980): The melting and breakdown reactions of anorthite at high pressures and temperatures. Am. Mineralogist. 65, 272-284, http://www.minsocam.org/ammin/AM65/AM65_272.pdf
- ^ http://webmineral.com/data/Astrophyllite.shtml Webmineral
- ^ http://www.mindat.org/min-405.html Mindat
- ^ http://rruff.geo.arizona.edu/doclib/hom/astrophyllite.pdf Handbook of Mineralogy
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Astrofyllit.
