Atle (isbrytare)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För den första isbrytaren med detta namn, se Atle (isbrytare, 1926).
Flag of Sweden.svg Atle
Atle in ice.jpg
Atle i isen.
Överblick
NamnAtle
TypIsbrytare
KlassAtle-klass
VarvWärtsilä, Helsingfors
Beställd1971
Tagen i bruk1974
ÖdeI tjänst
Allmänna egenskaper
Längd104,6 meter
Bredd23,8 meter
Deplacement9 500 ton
Djupgående7,3 – 8,3 meter
Maxfart19 knop
Aktionstid6–9 veckor
Besättning20
Plåttjocklek
För32 mm
Midskepps28 mm
Tekniska data
FramdriftDiesel-elektriskt
Huvudmaskin5 st Wärtsilä S.E.M.T Pielstick 12 PC 2-2V
22 000 hkr
PropellermotorStrömberg typ : GTOUL 135/455 DI
Dragkraft190 ton
Bunkerkapacitet2 200 m³
Atles vapen.

Atle är en svensk isbrytare byggd på varvet Wärtsilä i Finland år 1974 som första isbrytaren i klassen. Därefter har fyra till i klassen färdigställts – Frej, Ymer, Urho och Sisu. De två sista tjänstgör åt finska sjöfartsverket. Typen har två förliga och två akterliga propellrar. Framdrivningen är diesel-elektrisk och fem st 12 cyl dieselmotorer som via tio (sammanbyggda två och två) generatorer skapar framdrivningen av de fyra elektriskt drivna propellrarna. Dessutom finns fem dieselmotorer för elproduktion ombord på fartyget.

Fartygen har efter byggnationen konverterats så att huvudmotorerna kan drivas på både diesel och tjockolja, som är billigare. När tjockolja används, uppvärms denna till 80 °C. För Atles del skedde konverteringen hösten 1984.[1] I början av 1990-talet modifierades fartygen i klassen och bland annat bryggan fick nytt utseende. När isbrytarna gick under örlogsflagg var de bestyckade med fyra 40 mm luftvärnskanoner och klassades som minfartyg varför även utrustning för minutläggning fanns. Akteröver finns en helikopterplatta för en spaningshelikopter som under isbrytarexpeditioner används för att kartlägga isvallar, lämpligaste väg etc.

Nya statsisbrytare[redigera | redigera wikitext]

År 2015 inledde Sjöfartsverket arbetet med att projektera ersättare för de fem statsisbrytarna Oden, Frej, Ymer, Atle och Ale. Upphandlingen väntas ske runt år 2018 och det första nya fartyget beräknas tas i drift runt år 2020. Kostnaden beräknades 2015 till ca 1-1,5 miljarder kronor per fartyg och utbytet väntas ta ca 10 år.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Staffan Fischerström, 1997 Isbrytare s. 163, 177 ISBN 91-9-707009-2
  2. ^ Sveriges radio 5 januari 2015: Den svenska isbrytarflottan ska bytas ut, läst 5 januari 2015