Attung

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Attung (fornsvenska attunger, ursprungligen i betydelsen 'åttondel'[1][2]) var under medeltiden ett vanligt ytmått för brukbar åkerjord, inte markareal allmänt. Meningarna går isär rörande vad en attung motsvarade, men enligt vissa var det ett mått som motsvarade den åker- och betesareal som en normalstor familj skulle kunna försörja sig på, på medeltiden c:a 12 tunnland eller 6 ha[3].

Attung nämns ofta i köpehandlingar under tidsperioden 1180-1220 i bland annat Uppland, Närke, Värmland, Östergötland och Öland. Attungen som ytmått fanns längst kvar i Östergötland och några av de småländska landskapen (ex. Kinda, Ydre, Tjust och Tveta) som hörde till Östgöta lagsaga.

Exempel på dokumenterade händelser som innefattar måttet attung:

Referenser och fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Matematiskt 1/8.
  2. ^ Attundaland, den ostligaste delen av Upplands forna folkland kommer av ordet Attunger i betydelsen en åttondel.
  3. ^ Askeby kloster, odlingslandskap, byar och gårdar.
  • Andersson, Catharina, "Varför satte Svantepolk Knutsson sina döttrar i kloster?"