Auers glödljus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Glödstrumpor i en gaslykta, släckta, respektive tända.

Auers glödljus, även kallad auerlampa eller gasglödljus, består av en glödkropp, den så kallade glödstrumpan, som i brinnande gas glöder/lyser i ett starkt vitt sken. Ljuset har sitt namn efter österrikaren Carl Auer von Welsbach som fick patent för sin glödstrumpa 1885. Auers uppfinning innebar att det var värmen istället för lyskraften i gas som utnyttjades för belysning.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Auers glödljus var ett av många steg att förbättra belysningstekniken under 1800-talets andra hälft och kan ses som en vidareutveckling av oljelampan och gaslyktan. Principen bygger på att gas i sig har en knappt synbar låga. Ett starkt gasljus fick man genom upphettning av vissa temperatur- och syrefasta material. Auer von Welsbach dränkte ett stickat bommullsnät i en lösning bestående av salter från sällsynta jordartsmetaller, exempelvis torium- eller ceriumnitrat. Han förbrände sedan försiktigt själva bomullen och fick så ett stabilt, finmaskigt nät bestående av bomullsaskan och de motsvarande oxiderna. Tillsammans med gas som tänds på började nätet (glödstrumpan) att glöda och avge ett starkt vitt ljus. Auers uppfinning patenterades i Tyskland under namnet Auer-Glühstrumpf den 23 september 1885.

Genom Auers uppfinning fick gaslyktan en mycket bättre verkningsgrad med bibehållen gasförbrukning och blev en konkurrent till Thomas Edisons glödlampa. I Stockholm infördes Auers glödljus först på Norrbro och Jakobsgatan 1893. Några år senare var nyheten helt genomförd i Stockholms gatubelysning. Den sista gaslampan med glödstrumpa släcktes i Stockholm 1941.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]