August Fahlgren

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Carl August Fahlgren, född 8 mars 1819 i Norrtälje, död 2 maj 1905 på Borgerskapets gubbhus i Stockholm, var en svensk köpman och landskapsmålare.

Han var son till en bagare i Norrtälje och gift med Augusta Anton. Fahlgren var anställd som handelsbiträde i Stockholm 1833-1844. Han etablerade 1844 en egen affär som han drev fram till början av 1870-talet; sista åren var rörelsen belägen vid Nybrohamnen. Han var vid sidan av sitt arbete en hängiven konstdyrkare och studerade konst för A Fornander 1844-1847 och vid Konstakademien 1847-1848. Han gjorde tillsammans med fotografen G Carleman en studieresa till Danmark, Tyskland och Frankrike 1864. Hans konst består huvudsakligen av landskapsmålningar från Stockholmstrakten och skärgårdsnaturen. Han uppges ha efterlämnat 1.500 tavlor av vilka åtskilliga förekommit på utställningar och inköpts av Sveriges allmänna konstförening. Fahlgrens största betydelse var som mecenat åt litteratörer som han var personligen bekant med, bland andra August Blanche och J. G. Carlén samt konstnärer och sällskapsbröder i dessa kretsar. Fahlgren blev ledamot i Konstnärsklubben 1886 och var under några år föreningens skattmästare samt ledamot av Svenska konstnärernas förening 1890.

Ett träffande omdöme om Fahlgrens konst har givits av August Strindberg i artikeln "Konsten, det konstiga och det naturliga" i Dagens Nyheter 7 juni 1876.

Förre kryddkramhandlaren Fahlgren exponerar som oftast små idylliska landskaper - trevliga sommarstugor med blommande syrenbuskar och potatistäppor med äppelträn, väl skötta hagar med omjölkade kor - vanligen belägna vid små lugna insjöar med retande vasskanter, just sådana, där man skulle vilja sitta under en äkta panamahatt, iförd hamptygsrock med ett metspö i handen, rökande Birds eye, tänkande på intet och lyssnande till sparvarnes tysta lek på den av stillsamma vindkårar väl krattade skrivsanden

.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]