August Nybergh

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

August Nybergh, född 20 augusti 1851 i Heinola, död 5 december 1920 i Helsingfors, var en finsk jurist, senator och Högsta domstolens första president.

Nyberghs föräldrar var snickaren Gustaf Nybergh och Maria Sofia Eriksdotter. Han blev student 1868 och slutförde en examen i juridik 1876 och blev utnämnd till vice häradshövding 1879. Nybergh var tjänsteman vid Viborgs hovrätt 1879-1881, kanslist 1881-1885, ställföreträdande fiskal 1885, finsk översättare och notarie 1885-1888, fiskal 1888-1890 och assessor 1890-1896. Han var senatens lagberednings medlem under åren 1892-1898, 1900 och 1909-1914, senatens rättsutskotts medlem 1898-1900 och ekonomiutskottet 1899.

Nybergh tjänstgjorde vid Privatbanken 1901-1903, även som landsfördriven 1903-1904. Efter sin återkomst till Finland var Nybergh senatens ekonomiutskotts medlem 1905-1909. Efter Finlands självständighet var han viceordförande för senatens rättsutskott under 1917-1918 och högsta domstolens president 1918-1920. Nybergh medverkade i ståndsriksdagens borgarstånd 1894, 1897 och 1904-1905. Han var borgarståndets viceordförande 1894-1897. Han var också lantdagsledamot för Svenska folkpartiet i Nylands valkrets under valperioden 1910-1914.

August Nybergh var sedan 1882 gift med Aina Sofia Augusta Schybergsson. Deras son Bertil Ragnar Nybergh (1896-1954) var verkställande direktör för Centrallaboratorium Ab.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Delar av denna artikel är en översättning av motsvarande artikel (August Nybergh) på finskspråkiga Wikipedia.