August Warberg

Från Wikipedia
August Warberg
August Warberg, 1865
August Warberg, 1865
FöddJohan August Warberg
5 maj 1842
Glava i Värmland
Död16 oktober 1915 (73 år)
Stockholm
MakaCharlotta Warberg
IMDb SFDb

August Warberg som von Ollendorff i Tiggarstudenten vid svenska uruppförandet 1883.

Johan August Warberg, född 5 maj 1842 i Glava i Värmland, död 16 oktober 1915 i Stockholm, var en svensk skådespelare, regissör (verksam bland annat på Södra Teatern) och teaterchef (direktör för Vasateatern 1889–1895).

August Warberg var son till lantmäteriauskultanten Eric Gustaf Warberg och Helena Jansson. Efter fyra år vid olika landsortssällskap engagerades han 1865 vid Södra Teatern i Stockholm. Inom den populära folkkomedin blev han mycket använd och i sångspelen, alltifrån vådevillerna till de offenbachska operetterna som då var nya, var han en självskriven förste älskare. Han var den förste som spelade Fritz i Storhertiginnan av Gerolstein och Montedafiore i Frihetsbröderna, liksom han vaör den förste Andersson i Frans Hodells Andersson, Pettersson och Lundström. Med undantag för ett spelår vid Svenska Teatern i Helsingfors 1870–1871 var Warberg knuten till Södra Teatern till 1872, varefter han övergick till Mindre teatern, där han var anställd först som skådespelare och senare som regissör och direktör. 1872–1876 ledde han Mindre teatern i kompanjonskap med Johan August Berndt och 1881–1882 var han ensam direktör. Han spelade även operettroller av skiftande slag, som Julian von Goltz i Fatinitza, Eisenstein i Läderlappen, Ollendorff i Tiggerstudenten, Markisen i Cornevilles klockor, Dom Januario i Sjökadetten och titelrollen i Cagliostro. Efter att 1884–1885 varit regissör för operetterna vid Stora Teatern, Göteborg och under de följande spelåren gästspelat hos Mauritz Fröberg i Kristiania och Helsingfors bland annat som Benozzo i Gasparone och Godi bert i Bellevilles mö, hos Albert Ranft vid Södra Teatern och Nya teatern, knöts Warberg hösten 1887 till Nya teatern, först som scenisk direktör. 1889 övertog han Vasateatern, 1889–1893 som kompanjon med Emil Strömberg och därefter 1893–1895 som ensam chef. På Vasateatern framförde han bland annat Sullivans operett Mikadon där han själv gjorde titelrollen. Från 1895 var han åter verksam som regissör vid Södra teatern. Warberg utgav 1912 Femtio år vid teatern.

August Warberg var från 1863 gift med skådespelerskan Lotten Magnusson.[1]

Warberg är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[2]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1865 Andersson, snickargesäll Andersson, Pettersson och Lundström
Frans Hodell		 Södra Teatern[3]
1869 Fiolin Syfröknarna
Anton Bittner		 Mindre teatern
1875 Tremolini Prinsessan av Trebizonde
Jacques Offenbach, Charles-Louis-Étienne Nuitter och Étienne Tréfeu		 Mindre teatern[4]
1876 Sven Nerkingarne
Axel Anrep		 Mindre teatern[5]
Läderlappen
Johann Strauss den yngre, Karl Haffner och Richard Genée		 Djurgårdsteatern[6]
Nu ska vi roa oss
Johann Nestroy		 Mindre teatern[7]
Kusken Familjen Danicheff
Pierre Newsky		 Mindre teatern[8]
Fatiniza
Franz von Suppé, Friedrich Zell och Richard Genée		 Mindre teatern[9]
1879 Dom Januario de Sonra Sjökadetten
Richard Genée och Camillo Walzel		 Mindre teatern
1881 Tamerlan Svaga sidan
Alexandre Thibaut de la Rochethulon och Louis-François Clairville		 Mindre teatern[10]
Frick, en skomakare
Prosper, en tjänare		 Pariserliv
Jacques Offenbach, Henri Meilhac och Ludovic Halévy		 Mindre teatern[11]
Montedafiore, en rövarhövding Frihetsbröderna
Jacques Offenbach, Henri Meilhac och Ludovic Halévy		 Mindre teatern[12]
1882 Edmond Dantés (Grefven af Monte Christo) Greven av Monte Christo
Alexandre Dumas den äldre		 Mindre teatern[13]
Löjtnant von Sparch Positivhataren
August Blanche		 Mindre teatern[14]
Julian von Golz, specialkorrespondent för en tysk tidning Fatinitza
Franz von Suppé, Friedrich Zell och Richard Genée		 Mindre teatern[15]
Filip Bratt Öregrund-Östhammar
Selfrid Kinmanson		 Mindre teatern[16]
Bruto, grevens kock Carbonanerna
Carl Zeller och Moritz West		 Mindre teatern[17]
1883 Överste Ollendorff Tiggarstudenten
Carl Millöcker, Richard Genée och Friedrich Zell		 Mindre teatern[18]
1889 Kamrer Lemke Byråkraten
Gustav von Moser		 Svenska teatern, Stockholm[19][20]
Skådespelaren Ramp/Othello Othellos triumf Svenska teatern, Stockholm[21][22]
Bergström, f.d. vaktmästare Till Paris
Frans Hodell		 Vasateatern[23]
Kapten Modesto Fracassa Kapten Fracassa
Rudolf Dellinger, Richard Genée och Friedrich Zell		 Vasateatern[24]
Dom Januario Sjökadetten
Richard Genée och Friedrich Zell		 Vasateatern[25]
1892 Jack Jack och Bob
Edward Jakobowski, Claxson Bellamy och Harry Paulton		 Vasateatern[26]
Bibard Kolhandlarne
Jules Costé		 Vasateatern[27]
1893 A. Mohr, droskförare Amors droska
Rudolf Kneisel och Hermann Hirschel		 Vasateatern[28]
1894 Julian von Golz Fatinitza
Franz von Suppé		 Vasateatern[29]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Warberg, August i Svenska män och kvinnor (1955)
  2. ^ SvenskaGravar
  3. ^ ”Stockholms-Nyheter: Andersson, Pettersson och Lundström”. Dagens Nyheter: s. 2. 16 november 1865. http://arkivet.dn.se/tidning/1865-11-16/268/2. Läst 21 mars 1865. 
  4. ^ ”Stockholms-nyheter”. Dagens Nyheter: s. 2. 15 oktober 1875. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1875-10-15/3287/2. Läst 31 juli 2015. 
  5. ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 25 februari 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-02-25/3398/2. Läst 11 augusti 2015. 
  6. ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 22 juni 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-06-22/3494/2. Läst 14 augusti 2015. 
  7. ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 9 oktober 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-10-09/3586/2. Läst 16 augusti 2015. 
  8. ^ ”Teater och musik: Familjen Danicheff”. Dagens Nyheter: s. 2. 23 oktober 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-10-23/3598/2. Läst 16 augusti 2015. 
  9. ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 13 november 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-11-13/3616/2. Läst 17 augusti 2015. 
  10. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 1 oktober 1881. https://arkivet.dn.se/tidning/1881-10-01/5098B/3. Läst 4 januari 2021. 
  11. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 25 oktober 1881. https://arkivet.dn.se/tidning/1881-10-25/5118/3. Läst 4 januari 2021. 
  12. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 27 december 1881. https://arkivet.dn.se/tidning/1881-12-27/5171/3. Läst 4 januari 2021. 
  13. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 30 november 1882. https://arkivet.dn.se/tidning/1882-11-30/5454/3. Läst 8 augusti 2015. 
  14. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 30 augusti 1882. https://arkivet.dn.se/tidning/1882-08-30/5375/3. Läst 4 januari 2021. 
  15. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 13 september 1882. https://arkivet.dn.se/tidning/1882-09-13/5387/3. Läst 4 januari 2021. 
  16. ^ ”Tidningsannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 15 november 1882. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1882-11-15/5441/3. Läst 8 augusti 2015. 
  17. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 23 november 1882. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1882-11-23/5448/3. Läst 8 augusti 2015. 
  18. ^ Musikverkets arkiv
  19. ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 3. 2 januari 1889. https://tidningar.kb.se/8224221/1889-01-02/edition/0/part/1/page/1/?newspaper=DAGENS%20NYHETER&from=1889-01-01&to=1889-12-31. Läst 29 juli 2015. 
  20. ^ Frithiof Hellberg, red (1889). ”Teater och Musik”. Idun: Praktisk veckotidning för Qvinnan och Hemmet (Stockholm: Frithiof Hellberg) 2 (2): sid. 13. http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1889/pdf/1889_2.pdf. Läst 29 juli 2015. 
  21. ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 13 februari 1889. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1889-02-13/7340/2. Läst 29 juli 2015. 
  22. ^ Frithiof Hellberg, red (1889). ”Teater och Musik”. Idun: Praktisk veckotidning för Qvinnan och Hemmet (Stockholm: Frithiof Hellberg) 2 (7): sid. 52-53. Läst 29 juli 2015. 
  23. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 31 augusti 1889. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1889-08-31/7505a/3. Läst 29 juli 2015. 
  24. ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 18 september 1889. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1889-09-18/7520a/2. Läst 29 juli 2015. 
  25. ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 17 oktober 1889. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1889-10-17/7545/2. Läst 29 juli 2015. 
  26. ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 28 mars 1892. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1892-03-28/8285A/2. Läst 5 mars 2016. 
  27. ^ ”Kolhandlarne”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF15418&pos=96. Läst 6 juli 2015. 
  28. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 9 september 1893. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1893-09-09/8727A/3. Läst 5 mars 2016. 
  29. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 4. 18 december 1894. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1894-12-18/9116A/4. Läst 26 april 2016. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Selander, Edvard; Nils Selander (1927). ”Operetten under 1860-70-talen”. Carl XV:s glada dagar: Ur två gamla stockholmares anteckningar (1). Stockholm: P.A. Norstedt & sönders förlag. sid. 202f. Libris 421781. Läst 29 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • August Warberg på Internet Movie Database (engelska)
  • Warberg, Johan August i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
  • Wikimedia Commons har media som rör August Warberg.
    Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=August_Warberg&oldid=52835277”