Axel Ax:son Johnson

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Axel Ax:son Johnson
Axel Axson Johnson 1936.JPG
Född25 juli 1876[1]
Hedvig Eleonora församling[1][2]
Död3 augusti 1958[1]
Engelbrekts församling[1]
NationalitetSvensk
SysselsättningRedare[1], diplomat[1], industriidkare[1]
BarnAxel Ax:son Johnson (f. 1910)
Bo Ax:son Johnson (f. 1917)
FöräldrarAxel Johnson[1]
SläktingarHelge Axelsson Johnson (syskon)
Redigera Wikidata
För dennes son (1910–1988), se Axel Ax:son Johnson (bergsingenjör).

Axel Ax:son Johnson, född 25 juli 1876 i Stockholm, död 1958, son till Axel Johnson, var en svensk skeppsredare och industriman.

Uppdrag[redigera | redigera wikitext]

Axel Johnson inträdde 1903 som delägare i A. Johnson & Co, blev 1910 firmans chef och blev samtidigt chef för Rederiaktiebolaget Nordstjärnan. Som chef för A. Johnsson byggde han bland annat upp Nynäs Petroleum. Han arbetade även för utvecklingen av Avesta Jernverks AB, där han var huvuddelägare.[3]

Han var konsul för Siam från 1901, och från 1911 generalkonsul.[4] Han var förste hedersledamot av Ingenjörsvetenskapsakademin och promoverades 1944 till hedersdoktor vid Kungliga Tekniska högskolan.[5]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Äktenskap och barn[redigera | redigera wikitext]

Han gifte sig 1909 med Margaret Ortwin; de fick fem barn: Axel, som blev bergsingenjör, Margaret, Marie Claire, Bo och Mildred.[7]

Han är begravd i Avesta kyrka.[8]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h] Axel Axelson Johnson, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt biografiskt lexikon: 12175, läs online
  2. ^ Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1880, Riksarkivet, omnämnd som: Axel, f. 1876 i Stockholm, läs online, läst: 24 mars 2018
  3. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 526 
  4. ^ Johnson, Axel Ax:son i Gunnar Prawitz, Vem är vem inom handel och industri? 1944–45
  5. ^ KTH: Hedersdoktorer 1944-2008 Arkiverad 24 mars 2010 hämtat från the Wayback Machine., läst 5 april 2009
  6. ^ Riddare och Ledamöter av Kungl. Vasaorden i Sveriges statskalender 1955
  7. ^ Ericson, Bengt (2009). Antonias revansch (pocketupplagan). Fischer & Co. sid. 22. ISBN 978-91-85183-66-1 
  8. ^ Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. Stockholm 1999, s. 68

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]