Bürgerliches Gesetzbuch

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
BGB länkar hit. För byggmästarföreningen, se BGB i Stockholm AB
Reichsgesetzblatt 1896 Seite 195.png

Bürgerliches Gesetzbuch (förkortning BGB) är en tysk lag som omfattar de centrala delarna av landets civilrättsliga lagstiftning. Den ursprungliga versionen trädde i kraft år 1900. Lagen är en "kodifiering", vilket innebär att dess syfte är att samla all privaträttslig lagstiftning i denna lag.

Lagen publicerades 1896 och trädde i kraft den 1 januari 1900. Den är fortfarande i kraft och även om den har förändrats åtskilliga gånger under tiden står strukturen kvar än idag. Den senaste stora förändring gällde avtalsrätten i andra boken som omarbetades helt under 2002 (Schuldrechtsmodernisierungsgesetz).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den tyska privaträtten bygger dels på den romerska rättstraditionen och den gamla tyska rättstraditionen. På grund av Tysklands politiska söndring fanns det ingen harmoniserad lagstiftning när det tyska riket kom till 1871. Vissa delar av de områden som ingick i 1871 års rike hade tidigare ockuperats av Napoleon I som införde den franska civillagen, medan andra områden hade infört Preussens Allgemeines preußisches Landrecht.

Under hela 1800-talet var frågan om införandet av en gemensam tysk privaträtt, s.k. kodifieringsrörelse, mycket kontroversiell.

1896 års BGB var en produkt av 1800-talets rättsvetenskap, som tillämpade en teknik som kallades för "pandektistik", det vill säga en systematisk strukturering av romerska rätten. Samtidigt vilade BGB på rådande liberala ideal som satte den privata friheten som den främsta grunden för privaträtten.

Allt detta ledde till att det första lagförslaget, det s.k. motive, kritiserades för att vara alltför påverkat av den romerska rätten. Den romerska rätten kritiserades dessutom för att vara mycket osocial. Även om vissa saker har ändrats, är lagen i dess allmänna konstruktion fortfarande mycket liberal.

I motsats till Preussens Landrecht är BGB mycket abstrakt och syftar till att vara ett flexibelt verktyg som skall kunna lösa alla tänkbara civilrättsliga situationer och problem.

Innehåll[redigera | redigera wikitext]

Lagen är indelad i fem böcker och hade från början totalt 2385 paragrafer (numera har ett antal lit.-paragrafer tillkommit, till exempel §§ 312a, 312b, 312c). Lagstiftaren har tillämpat en teknik som innebär att den första boken måste anses vara dragen framför parentesen som innehåller de övriga böckerna. Detta innebär att den första boken, som innehåller en allmän del, är tillämplig även inom alla andra böckerna och även civilrättsliga områden som ligger utanför BGB.

Bok 2, obligationsrätten (Schuldrecht), är uppdelad i en allmän del och särskild del. Den allmänna delen behandlar gäldenärens rättigheter och allmänna regler tillämpliga inom alla avtal, inklusive ansvar för kontraktsbrott. Den särskilda delen behandlar i synnerhet de olika avtalstyperna: till exempel köperätten (§§ 433 ff.), arrende och andra anställningsformer. I övrigt innehåller den också regler om utomobligatoriska ansvarsförhållanden, varav § 823I är det viktigaste skadeståndskrav mot skador, till exempel trafikolyckor. Sedan 2002 innehåller BGB i §§ 305 ff. också regler för översyn av allmänna avtalsvillkor. Dessutom har många EU-direktiv integrerats i BGB.

BGB:s andra bok har påtagligt förändrats under de senaste åren. Även om grundstrukturen finns kvar, har obligationsrätten dock förändrats i stor utsträckning. Den nya obligationsrätten kom till 1 januari 2002 och gäller numera i vissa fall också för gamla avtal.

I bok 2 Det BGB:s allmänna riktlinjer som gäller här privatautonomin. Därför finns det ett undantag från många bestämmelser i lagen, men inte ansvarsbestämmelser.

Bok 3, Sachenrecht är en bok där det har skett många förändringar sedan BGB:s introduktion. Boken handlar om ägande, mark registrering, etc. Det viktigaste och samtidigt mest komplicerade inslaget i BGB är Abstraktionsprinzip som skiljer mellan egendomen och köpekontraktet. Denna fastighet kommer inte att överlämnas genom ett köpeavtal. Det släpptes först efter § 929f BGB är uppfyllda. Således är det möjligt att förlora egendom, även om köpeavtalet är ogiltigt. Det är inte möjligt att avvika från egendom regler, i motsats till bok 2 gäller "Typenzwang" egendom kan endast uppstå och överlämnades, enligt Bok 3 `s regler.

Bok 4, Familienrecht handlar om familjerätt. Boken har förändrats avsevärt sedan lagen replikering, eftersom konstitutionen från 1949 föreskriver lika rättigheter mellan man och kvinna (3 arter III GG), som många familjerätt utlösa krav inte möts. Tyska Lagen skiljer mellan civil och kyrklig vigsel, och att ingå ett giltigt äktenskap, vilket leder till att effekterna av BGB, är det nödvändigt att gifta sig i "Standesamt" så att många människor gifter sig två gånger, först i länet, bakom i kyrkan.

Bok 5, Erbrecht behandla arvsrätt. Arvsrätten i Tyskland motsvarar inte den nordiska principen om "ofördelat innehav av vistelse", även om detta kan antas genom att skriva ett testamente, Berliner testament. Arvsrätt ger många friheter. Således är det möjligt att utesluta barn från tronföljden, dock måste de ha en så kallad pliktdel vilket är hälften av värdet de skulle ha om de hade ärvt.

Förutom SGB finns också andra civilrättsliga lagar. För handlarna att gälla efter SGB kallade HGB ", Commercial Law. Annars har man under det senaste året försökt att få med så många lagar som möjligt i BGB:en att behålla sin roll som en kodifiering av alla allmänna civilrättsliga frågor.

BGB:s abstrakta språk och nödvändiga uttag har lett till problem som ofta uppstår när lagen tillämpas på ett specifikt fall. Därför att lagen innehåller bestämmelser som tillåter domaren att hitta den lag från allmänna regler, till exempel § § 133, 157, 242 BGB.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från danskspråkiga Wikipedia