BBC

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
British Broadcasting Corporation
BBC
Typ Lagstiftat offentligt företag
Huvudkontor Storbritannien London, Storbritannien
Nyckelpersoner Chris Patten
Styrelseordförande
Tony Hall
Generaldirektör
Bransch Media, public service
Antal anställda 23,000
Historia
Grundat 1922 (1927)
Bildat av British Broadcasting Company
Ekonomi
Omsättning 5,086 miljarder GBP (2011/12)[1]
Övrigt
Slogan Nation Shall Speak Peace Unto Nation
Webbplats www.bbc.co.uk
Broadcasting House i centrala London.

British Broadcasting Corporation (BBC) är ett statligt brittiskt public service-företag för TV- och radioverksamhet, i första hand finansierat genom licensintäkter men även från intäkter i det kommersiella bolaget BBC Worldwide.

Företaget stod bakom den första nationella TV-kanalen i världen och den första TV-kanalen med reguljära sändningar utanför USA. BBC brukar kallas Public Service-modern eftersom man myntade uttrycket Public Service vars innebörd är att man har särskilda förpliktelser gentemot allmänheten reglerade i ett avtal med staten. Public service, vilket även innefattar de kommersiella kanalerna ITV, Channel 4 och Channel 5, är en benämning som senare kopierats med varierande innebörd av många länder däribland Sverige där SVT / SR gjort sin egen tolkning av uttrycket.

BBC har varit en föregångare inom radio och television och det bolag som var först med reguljära sändningar inom respektive medium. Företagets nyhetsverksamhet är en av de mest ansedda i hela världen och det ligger bakom en rad klassiska serier som blivit populära runt om i världen - inte minst i Sverige. I dag har BBC en stor mängd TV- och radiokanaler både i Storbritannien och i andra delar av världen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

18 oktober 1922 grundades British Broadcasting Company av postmyndigheten General Post Office och sex telekommunikationsföretag för att experimentera med regelbundna radiosändningar.[2] 1 januari 1927 utfärdades ett Royal Charter för British Broadcasting Corporation. BBC fick tidigt en spridning utanför Storbritannien genom skapandet av BBC Empire Service den 19 december 1932 som blev Brittiska imperiets riksradio. Särskilt tydlig var denna spridning under andra världskriget, när man i de av Tyskland ockuperade länderna kunde lyssna på BBC för nyheter utan den tyska censuren. Sändningar på andra språk än engelska tog fart 1938 då man började sända på arabiska och tyska. Redan 1932 började man experimentera med televisionssändningar men dessa avbröts 1939-1946 på grund av andra världskriget. Mot slutet av 1942 sände man dock radioprogram på alla större europeiska språk.

BBC Television Centre i White City, västra London med bland annat Europas största tv-studio.

Kommersiell verksamhet[redigera | redigera wikitext]

BBC:s kommersiella systerbolag BBC Worldwide saknar public service-skyldigheter. BBC Worldwides uppgift är att på kommersiella grunder skapa verksamheter som ger intäkter och kommer BBC:s inhemska verksamhet till godo. Företagets syfte är att tjäna så mycket pengar som möjligt, pengar som bidrar till att finansiera de inhemska public service-kanalerna i radio och TV. Verksamheten sker helt och hållet på kommersiella grunder och inga bidrag kommer från den brittiska tv-licensen eller skattebetalarna. Verksamheter inom kommersiella BBC Worldwide är till exempel de internationella kanalerna BBC Lifestyle, BBC World News (dock producerad av BBC News för BBC Worldwide), BBC Entertainment, BBC HD och UKTV. Den sistnämnda sänder ett antal (cirka tio) reklamkanaler inom Storbritannien på Sky-plattformen.

Rundturer och inspelningar med publik[redigera | redigera wikitext]

BBC erbjuder mot en biljettkostnad guidade rundturer på de flesta av sina mediahus runt omkring i Storbritannien. I London går det att få guidade turer i både Broadcasting HousePortland Place / Regent Street vid Oxford Circus, där radiokanalerna och BBC News har sin bas, samt i Television Centre i White City, västra London, som under 2013 ska säljas när BBC omorganiserar. I centralt belägna Broadcasting House ligger sedan 2012 även BBC News med företagets inhemska nyhetssändningar i BBC One och BBC News Channel och den internationella kommersiella nyhetskanalen BBC World News. Det går att få biljetter till många av BBC:s tv-produktioner med publik som i de flesta av fallen är gratis. I vissa fall spelas dessa in i BBC:s studior i andra hos något fristående bolag. Det ska dock poängteras att trycket på biljetterna i många fall kan vara mycket stort då programmen har mångmiljonpublik på TV och att biljetterna till de allra största programmen kan vara svåra att komma åt.

Till Strictly Come Dancing, originalversionen av programmet som i Sverige heter Let's Dance, är trycket så stort att lottning förekommer och enbart ett litet fåtal av alla de hundratusentals som ansöker får biljetter. Direktsändningarna av det programmet sker i Studio 1 i Television Centre i White City, London.

BBC Scotlands och BBC Albas mediehus i Glasgow.

BBC:s TV-kanaler i Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

I Storbritannien har BBC ett Public Service-uppdrag. TV-kanalerna BBC One och BBC Two distribuerades tidigare via det analoga nätet över hela Storbritannien. Idag sker sändningarna digitalt. BBC:s hela utbud av Public Service-kanaler finns i digitala versioner via marknätet Freeview, via olika kabeloperatörer samt okodat över satellit, vilket innebär att de är gratis att titta på.

BBC:s radiokanaler i Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

BBC har ett flertal radiokanaler i Storbritannien. Vissa av dessa sänds marksänt via analog radio, antingen på FM-bandet eller på AM-bandet. Alla radiokanalerna finns även digitalt i flera olika former. De finns tillgängliga via DAB, marksänd digitalradio, via satelliten Astra 2D och olika former av digital-tv-boxar samt via webbradio, streamat på internet. Streamingen på nätet är tillgänglig även i Sverige.

BBC One:s logga.

Nationella kanaler[redigera | redigera wikitext]

Regionala kanaler[redigera | redigera wikitext]

Utöver dessa finns 41 lokalstationer som var och en sänder över en stad i England.

BBC:s TV-kanaler utanför Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

BBC har, trots att det är ett statligt kontrollerat public service-bolag, en omfattande verksamhet utanför Storbritannien. Verksamheten, som drivs under den kommersiella delen av företaget känt som BBC Worldwide, syftar till att skapa extra inkomster för att finansiera verksamheten i Storbritannien. Pengar från tv-licensen i Storbritannien går alltså inte till de kommersiella kanalernas verksamheter utan tvärtom.

Fem av BBC:s TV-kanaler är officiellt tillgängliga i Sverige via flera olika operatörer.

Tillgängliga i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Övriga världen[redigera | redigera wikitext]

BBC:s radiokanaler utanför Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

BBC:s nyhetskanal på radion, BBC World Service, sänder till radiolyssnare över hela världen via internet, satellit, samt kort- och långvåg. Via webben eller parabolantenn går det även utanför Storbritannien att lyssna på BBC:s inhemska nationella och lokala radiokanaler. Sveriges radio sänder dagligen flera timmar från BBC WS via P6 International på 89,6 FM över Stockholm. Com hem sänder BBC WS som en radiokanal i digitalboxen i samtliga av sina digitala kanalpaket.

Mottagning i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Till Sverige sänder BBC sina kommersiella kanaler BBC Entertainment, BBC World News, BBC Knowledge, BBC Lifestyle och BBC HD som inte ska blandas ihop med företagets public service-kanaler. Ytterligare en BBC-kanal, barnkanalen CBeebies som sänder program riktade till yngre barn görs i samarbete med TV4:s betalkanal C More. De kommersiella BBC-kanalerna distribueras av de flesta av de större operatörerna i Sverige.

BBC:s inhemska public service-kanaler är officiellt inte tillgängliga i Sverige. För att hindra folk utanför Storbritannien från att titta på dessa kanaler, är sändningarna via satellit riktade mot Storbritannien. Trots detta är det på flera platser i Sverige möjligt att ta emot de digitala sändningarna från satelliten Astra 2D om man har en tillräckligt stor parabolantenn. Programkort eller abonnemang krävs inte då sändningarna är okodade. I Stockholmsområdet räcker det, på grund av en lokalt starkare signal, med en 120 cm stor parabol för att kunna ta emot sändningarna, medan det krävs betydligt större antenner på andra håll i Sverige, exempelvis i Skåne eller Norrland. Några av de kanaler som ligger fritt på satelliten, och därmed kan tas emot i Sverige, är BBC One, BBC Two, BBC Three, BBC Four, CBBC, CBeebies, BBC News, ITV1, ITV2, ITV3, ITV4, CITV och Channel 5. Samtliga dessa kanaler har nu flyttats över till de nya satelliterna Astra 2E och Astra 2F. I och med detta har mottagningen utanför Storbritannien försvårats avsevärt eller i många fall till och med omöjliggjorts. Kanalerna ses via Internet men då krävs en brittisk IP-adress.

Om folk utanför Storbritannien tittar på BBC:s inhemska kanaler i allt för stor utsträckning kan det bli ett problem för företaget. Dels på grund av rättighetsavtal då BBC enbart besitter rättigheter för Storbritannien men även för att BBC ska kunna sälja sina program till andra TV-bolag i exempelvis Sverige. BBC har en omfattande produktion och en förutsättning för denna är de inkomster som man får in genom försäljning till andra TV-bolag.

BBC iPlayer[redigera | redigera wikitext]

BBC lanserade sin mediaspelare BBC iPlayer på allvar under 2005. Under många år hade radiokanalernas program varit tillgängliga live och i efterhand som streamad media på företagets hemsida. 2005 tillkom tv-programmen och även livesändningar (enbart tillgängliga med en brittisk IP-adress) på nätet av de fullständiga versionerna av företagets kanaler. Tjänsten har haft olika namn under årens lopp men sedan 2007 är det BBC iPlayer för alla former av streamad media på BBC:s hemsidor. TV-sändningarna går på grund av rättighetsskäl enbart att se inom Storbritannien (brittisk IP-adress) medan radiokanalernas verksamhet är tillgängliga över hela jordklotet.

BBC iPlayer var förlagan när SVT under 2008 lanserade sin tjänst SVT Play.

Urval av BBC:s produktioner[redigera | redigera wikitext]

Finansiering[redigera | redigera wikitext]

Intäkter[redigera | redigera wikitext]

BBC:s verksamhet finansieras i första hand av licensmedel från de brittiska hushållen, omkring 75% av företagets intäkter kommer härifrån. Invånare har lagstadgad skyldighet att betala TV-licens i Storbritannien för att ta emot TV-sändningar, ingen licens behövs dock för att använda en TV för andra ändamål. I april 2010 var licensavgiften £145,50 per hushåll och år. Pengar kommer även från försäljningar av företagets program och format på den internationella marknaden samt BBC:s internationella kommersiella TV-kanaler. Inga pengar från licensen går till de internationella tv-kanalerna, tvärtom ska vinsten från dessa gå till att finansiera public service-verksamheten.

Enligt BBC:s 2009–2010 Annual Report är intäkterna fördelade som följer:

  • £3 446,8 miljoner (omkring 38 miljarder SEK) i licensintäkter från de brittiska hushållen.
  • £888,3 miljoner från kommersiella affärsområden där bland annat företagets internationella TV-kanaler finns.
  • £293 miljoner från staten ("government grants").
  • £112,9 miljoner från annan verksamhet som till exempel försäljning av program och format till andra länder, DVD:er och konsertbiljetter.

Utgifter[redigera | redigera wikitext]

Så här spenderade BBC sina intäkter från TV-licensen under räkenskapsåret 2010-2011.

BBC Expenditure by Service 2011.png
Tjänst Total kostnad (miljoner GBP)
BBC One inkl regionalt 1 402,9
BBC Two 528,3
BBC Three 110,1
BBC Four 67,1
CBBC och CBeebies 139
BBC News och BBC Parliament 69,1
BBC HD 11,8
BBC Alba 7,6
BBC Radio 1 och 1Xtra 59,1
BBC Radio 2 59,2
BBC Radio 3 50,7
BBC Radio 4 och Radio 4 Extra 128
BBC Radio 5 Live och 5 Live Sports Extra 77,8
BBC Radio 6 Music 10,8
BBC Asian Network 12,6
Nations- och lokalradio 240,7
BBC Online 194,2
Totalt 3 169

Totala summor pengar spenderade på olika områden 2010-2011 enligt följande:

BBC Expenditure by Department 2011.png
Avdelning Total kostnad (miljoner GBP)
Television, inkl regionalt och produktioner för S4C 2 368,1
Radio 638,9
BBC Online 194,2
BBC Red Button 39,5
BBC-orkestrar och sångare 24,1
Utveckling 32,9
Digital övergång 80,3
Licensinsamling 123,6
Omorganisation 29,6
Totalt 3 531,2

BBC Weather[redigera | redigera wikitext]

BBC Weather är en avdelning på BBC som förbereder och sänder väderprognoser. Vädercentret är en del av BBC News och ligger i Television Centre i White City, London. BBC News har använt flera olika programformer, exempelvis det magasinliknande programmet Nationwide mellan 1969-1983. Breakfast Time, det första morgonprogrammet i Storbritannien, började sända i januari 1983. Den första väderprognosen av BBC var en sändning på radio på grund av Met Office 14 november 1922. Den första dagliga väderprognosen sändes 26 mars 1923.

Stjärnornas rekordlöner på BBC[redigera | redigera wikitext]

I april 2006, läckte uppgifter om Jonathan Ross och en rad andra BBC-personlighets löneuppgifter till kvällspressen.[3] Det påstods då av en person anställd av BBC att Ross tjänade £530 000 (motsvarande £10 000 per show) varje år för att leda sitt radioprogram på BBC Radio 2.[4] Det var lönen bara för att leda radioprogrammet, lönerna för hans två tv-program styrdes genom separata kontrakt. Uppgifterna orsakade stor kontrovers i media och BBC anklagades för att utnyttja sin särställning inom media för att konkurrera ut sina kommersiella konkurrenter med programledarlöner som de privata bolagen aldrig skulle kunna betala. BBC valde att aldrig officiellt kommentera uppgifterna. Ross gjorde själv i sitt program hintar om att uppgifterna var överdrivna. I sammanhanget ska det tilläggas att Ross program görs av ett fristående produktionsbolag och att den så kallade "lönen" skulle täcka hela produktionskostnaden inklusive hans producent och side-kick i showen Andy Davies.[källa behövs]

Rekordlön efter förnyat kontrakt[redigera | redigera wikitext]

I juni samma år hamnade BBC i ett lönekring med ITV när Jonathan Ross kontrakt skulle förnyas. Löneförhandlingarna, som även den här gången läckte ut till pressen, orsakade stor publicitet med fokus på lönernas storlek. Det spekulerades i att ITV:s erbjudande var bättre och att bolaget därigenom skulle kunna köpa över landets mest populära programledare.[källa behövs] Ross blev efter detta Storbritanniens bäst betalda programledare och personlighet i tv och radio med ett kontrakt som sträcker sig fram till 2010, värt £18 miljoner (£6 miljoner/år).[5]

Ross är inte den enda av BBC:s tv- och radioprofiler som är välbetald. Nyhetsankaret Jeremy Paxman uppgavs tjäna £940 000 per år, Radio 2:s Sir Terry Wogan fick £800 000 per år för sitt dagliga morgonprogram, Chris Evans fick £540 000 årligen för sitt Radio 2-program och Radio 1 morgonprogramledare Chris Moyles uppgavs plocka hem £630 000. Graham Nortons deal för en talkshow uppgavs vara värt fem miljoner pund för tre år medan Little Britains David Walliams och Matt Lucas tjänar sex miljoner pund vardera på fleråriga kontrakt.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Part 2 - The BBC Executive's Review and Assessment”. BBC Annual Report 2011/12. London, United Kingdom: BBC. 16 July 2012. sid. 62. http://downloads.bbc.co.uk/annualreport/pdf/bbc_executive_2011_12.pdf. Läst 24 september 2012. 
  2. ^ ”BBC – The BBC Story – John Reith”. BBC Online. BBC. Arkiverad från originalet den 30 September 2010. http://web.archive.org/web/20100930023911/http://www.bbc.co.uk/historyofthebbc/resources/in-depth/reith_1.shtml. Läst 11 oktober 2010. Okänd parameter deadurl
  3. ^ ”Radio 2 stars' salaries leaked” (på engelska). The Guardian. 18 april 2006. http://www.guardian.co.uk/uk_news/story/0,,1756028,00.html. Läst 23 juli 2010. 
  4. ^ ”BBC unmasks mole who leaked salary details of its biggest stars” (på engelska). The Guardian. 17 maj 2006. http://www.guardian.co.uk/uk_news/story/0,,1776263,00.html. Läst 23 juli 2010. 
  5. ^ ”Ross to stay at the BBC” (på engelska). The Guardian. 9 juni 2006. http://media.guardian.co.uk/broadcast/story/0,,1794076,00.html. Läst 23 juli 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]