Babbitts metall

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Babbitts metall, även kallad babbitt och vitmetall,[1] är en beteckning på legeringar bestående av tenn (huvudsakligen), 7-20% antimon och 2-8% koppar[1], men ofta ersätts tenn till en del av bly (och då även med tillsats av arsenik)[2]. Ett exempel på sammansättning kan vara 83% tenn, 11% antimon och 6% koppar. Den används bland annat som lageryta i glidlager framförallt i motorer och ångmaskiner, men har numera i stor utsträckning ersatts av bronser.[3] Legeringen uppfanns 1839 av amerikanen Isaac Babbitt född 1 juli 1799, död den 26 maj 1862.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] babbitt i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 26 juli 2017.
  2. ^ Babbitt metalEncyclopaedia Britannica.
  3. ^ Niklas Nyberg, 2016, Analys av blyfria legeringar för glidlagertillämpningar, sid. 20.