Backsippa

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Backsippa
Status i världen: Nära hotad
Backsippa.jpg
Tavla 171 i Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flore
  • 1 Blommande planta med jordstam och rosettblad
  • 2 Toppen av en stängel med mognande frukter
  • 3 Blomma med borttagna kalkblad. Förstoring × 2
  • 4 En småfrukt. Förstoring × 2

Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningRanunkelordningen
Ranunculales
FamiljRanunkelväxter
Ranunculaceae
SläkteBacksippssläktet
Pulsatilla
ArtBacksippa
P. vulgaris
Vetenskapligt namn
§ Pulsatilla vulgaris Mill., 1768
Synonymer
Hitta fler artiklar om växter med

Backsippa (Pulsatilla vulgaris Mill.) är en flerårig ört som tillhör familjen ranunkelväxter.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Backsippan karaktäriseras av sina stora, klocklika violetta blommor och fint håriga stjälkar och blad. Blomningstiden är april och maj.

Backsippa håller sig vanligen inom 5 — 20 cm högt. Vid blomningen kan enstaaka blommor komma i toppen på en 40 cm styv stjälk.

Växtens underjordiska system är av samma typ som hos Limonium- och Plantago-arterna, d v s en länge kvarlevande pålrot och en kort kandelaberjordstam. Pålroten kan tränga ner över 1 m i marken.

Småfrukterna är försedda med ett långt, mjukhårigt spröt, som gör att fröna kan spridas vida med vinden.

Som överblommad kvarstår backsippans stjälk styvt upprätt, inte slak och nedliggande.

Kalken är sluten kring befruktningsdelarna och inte lika öppen som hos andra besläktade arter. Detta beror på att backsippan har små honungskörtlar — de yttersta, förkrympta ståndarna  — som sitter skyddade i bottnen av den klocklikt slutna kalken. De dunlika fruktspröten, samlade till en liten upprättstående knippa, kallad panasch, som tidigare även kallats vippa.

Spridning av frukterna kan ske med två mekanismer:

  • Vid torrt väder kan en vindpust blåsa bort några mogna frukter från panaschen. Frukten, (en nöt) kan med vinden föras långt bort, där den faller ned på marken, eller hamnar på en annan växt.
  • I fuktigt väder kan frukter fastna i pälsen på förbiströvande djur, och av dessa föras vida omkring, innan frukterna faller av.

Kromosomtal 2n = 32.

Gatunek trujący.svg

Backsippan är mycket giftig. Betesdjur lär sig detta, och undviker den. Kanske är det smaken, som avskräcker.[1]

Backsippan är fridlyst i Sverige och skyddad med liknande bestämmelser i de flesta av de mellaneuropeiska länderna.[2]

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Backsippans utbredningsområde omfattar delar av västra och centrala Europa.

I Sverige finns backsippa i de södra och mellersta delarna upp till Uppland i norr.

I många delar av sitt utbredningsområde är den betraktad som sällsynt eller hotad, även om den kan vara talrik lokalt på en del platser.

Backsippan odlas också som prydnadsväxt i trädgårdar.

Utbredningskartor[redigera | redigera wikitext]

Backsippa saknas i Norge och Finland.

  • Norra halvklotet [5]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Som det svenska trivialnamnet backsippa antyder, växer den främst i torra backar, till exempel på sluttningar till rullstensåsar, på sandfält och i andra liknande områden. Kalkgynnad.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

  • Släktenamnet Pulsatilla kommer av latin pulsare = slå, stöta med syftning på en klockas kläpp som slår. Det går igen i trivialnamnen gökskälla och dombjälla. (Bjälla är en förvrängning av bjällra)
  • Artet vulgaris kommer av latin vulgus = hop, allmänheten och betyder vanlig.
  • Det äldre släktenamnet Anemone kan härledas från det grekiska ordet αμονα (amona) = från roten.

Folktro[redigera | redigera wikitext]

I Brandenburg menade man, att en panasch markerade platsen där en jägare skjutit en häxa.

I Storbritannien hade man konstaterat att backsippor ofta växte på sluttningen av gravhögar. Det ansågs bero på att backsippor växte upp i blodet från krigande romare eller danskar som stupat i strid.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Inom folkmedicinen används backsippan i form av tinktur vid kikhosta, menstruationsbesvär, melankoli, åderbråck [1] och diarré. Den medicinska verkan är kramplösande, smärtstillande, bakteriehämmande och celldelningshämmande.

Torkad och pulveriserad backsippa kan användas som nyspulver för att bota migrän.[3]

Aktiva ämnen:[4]

Andra innehållsämnen är garvämnen och en del hartser.

Använda delar av växten är hela ovanjordsdelen av färsk växt.[5]

Inom fytoterapi betecknas roten med Pulsatilla radix.

Har använts för växtfärgning med alun som betmedel och ger grön färg.[1]

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt  Referens  Kommentar
Ardresippa [6]
Backtulpan [7]
Backvippa [6]
Dombjälla Västergötland [1] Förvrängning av bjällra, en sorts klocka
Gotlandssippa Gotland [6] Egentligen Pulsatilla vulgaris ssp. gotlandica (Johanss.) Zämelis & Paegle,
som finns enbart på Gotland
Gökskälla Även mosippa, Pulsatilla vernalis har kallats gökskälla
Isaöra Skåne [8] Namnet betyder egentligen oxöra, ty blommans kronblad liknar
en oxes öron
Ljungsnöre Halland [1]
Oxöron Blekinge, Skåne, Småland
Ysner Halland [8] Förvrängning av oxöron
Yxner Västergötland
Öksner, öxner

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Svenska Botaniska Föreningen [1] Arkiverad 8 maj 2018 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ ”Backsippa Årets art 2005”. Länsstyrelsen i Kronobergs län. 2 december 2008. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524212354/http://www.lst.se/_kronoberg/amnen/Naturvard/vilda-vaxter-och-djur/arets_art/backsippa.htm. Läst 25 april 2011. 
  3. ^ Franska wikipedia
  4. ^ Dr. Duke's Phytochemical and Ethnobotanical Databases
  5. ^ Örtmedicin och växtmagi, Reader’s Digest AB, 1983
  6. ^ [a b c] Den virtuella floran - Backsippa
  7. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 20, Gleerups, Lund 1862 – 1867, faksimilutgåva Malmö 1962 [2]
  8. ^ [a b] Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 294, Gleerups, Lund 1862 – 1867, faksimilutgåva Malmö 1962 [3]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]