Bahar Pars

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bahar Pars
Bahar Pars 2015.
Bahar Pars 2015.
Född28 mars 1979 (39 år)
Shiraz, Iran
Aktiva år2006–
MakeLinus Tunström
Webbplatsbaharpars.se
Betydande roller
Parvaneh i En man som heter Ove
IMDb SFDb

Bahar Pars[uttal saknas] (persiska: بهار پارس), född 28 mars 1979 i Shiraz, Iran, är en iransk-svensk skådespelare. Pars vann Medeapriset för Årets Skådespelare 2015 och fick även ta emot STOCKmotions pris för Årets Bästa Film 2015 för kortfilmen Rinkebysvenska som hon själv regisserat.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bahar Pars studerade 2003–2007 till skådespelare på Teaterhögskolan i Stockholm (nuvarande Stockholms Dramatiska högskola).

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Pars har haft roller på ett flertal teatrar i Sverige samt medverkat i svenska filmer. Hon debuterade i den prisbelönade långfilmen När mörkret faller (2005).

År 2008 porträtterade hon rollen som Nina i Farnaz Arbabis uppsättning av MåsenBackateatern. På Uppsala stadsteater spelade Pars även titelrollerna i pjäserna Anna Karenina (2010), scenversionen av Låt den rätte komma in (2011) och Hedda Gabler (2013).

2014 medverkade Pars som rollen Valeria i Jonas Hassen Khemiris kritikerrosade pjäs Jag ringer mina bröderKulturhuset Stadsteatern. I november samma år gjorde hon även succé med monologen På alla fyraKilenscenen på Kulturhuset Stadsteatern. Svenska Dagbladet rosade monologen där Pars beskrevs ha "total kontroll över sina uttrycksmedel”.

Utöver skådespelarkarriären har Pars även regisserat och varit en av skaparna till den omskrivna nyårsvideon Nyårsklockan, där 15 kvinnliga kulturpersonligheter framträder.[1]

Hon spelade huvudrollen som Bertha i Jens Ohlins uppsättning av Marodörer samt medverkade i Farnaz Arbabis uppsättning av Ungefär lika med på Dramaten våren 2016.

Den 31 juli 2017 var Bahar Pars sommarvärd för Sommar i P1 och pratade då om flytten till Sverige, sin uppväxt, moderskapet, sitt efternamn och hur det var att resa till USA och Oscarsgalan.[2]

Uppmärksammande[redigera | redigera wikitext]

Bahar Pars vid mottagandet av Medeapriset i Stockholm 2015.

2015 fick hon Medeapriset med motiveringen "På sitt eget högst personliga vis breddar Bahar Pars tolknings-möjligheterna av klassiska kvinnoroller och för dem in i nutid".[3]

Inför Guldbaggegalan 2016 nominerades hon i kategorin Bästa kvinnliga biroll och Oscarsnominerades för bästa utländska film 2017 för sin insats i filmen En man som heter Ove.[4]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Pars är gift med regissören Linus Tunström och tillsammans har de en dotter född 2011.[5]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Bahar Pars 2017.

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
2008 Måsen
Anton Tjechov
Farnaz Arbabi Backa teater
2010 Anna Anna Karenina


Lev Tolstoj

Linus Tunström Uppsala stadsteater
2011 Låt den rätte komma in
Jakob Hultcrantz Hansson
Jakob Hultcrantz Hansson Uppsala stadsteater
2013 Hedda Gabler Hedda Gabler
Henrik Ibsen
Farnaz Arbabi Uppsala stadsteater
2014 Jag ringer mina bröder
Jonas Hassen Khemiri
Farnaz Arbabi Kulturhuset Stadsteatern
På alla fyra
Kulturhuset Stadsteatern
2015 Martina 2
Laura Lorenzo
≈ [ungefär lika med]
Jonas Hassen Khemiri
Farnaz Arbabi Dramaten
Berta Egerman Marodörer
Hannes Meidal och Jens Ohlin
Jens Ohlin Dramaten
På alla fyra
Scenkonstbiennalen i Malmö
2017 Susanna Figaros bröllop
Pierre Augustin Caron de Beaumarchais
Tobias Theorell Dramaten

TV[redigera | redigera wikitext]

Film[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Rodeo 28 december 2014, "Bakom kulisserna – Nyårsklockan i ny tappning av Bahar Pars och Dimen Abdulla"
  2. ^ Radio, Sveriges. ”Bahar Pars - Sommar & Vinter i P1” (på sv). sverigesradio.se. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/921591?programid=2071. Läst 1 augusti 2017. 
  3. ^ ”Pristagare 2015”. Medeapriset. http://www.medeapriset.se. Läst 17 november 2015. 
  4. ^ Svenska filminstitutet. ”Årets guldbaggenomineringar”. Pressmeddelande. Läst 5 januari 2016.
  5. ^ Ring, Lars. ”Bahar Pars: Scenkonsten blev min räddning”. SvD.se. http://www.svd.se/bahar-pars. Läst 22 december 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]