Hoppa till innehållet

Bakterieklorofyll

Från Wikipedia
Bakterieklorofyll a. R är fytyl.

Bakterieklorofyll är pigment som används vid fotosyntesen hos olika fototrofa bakterier. De upptäcktes av Cornelius van Niel 1932,[1] och 1944 publicerade han en utförlig studie.[2] De är besläktade med klorofyll, som är det primära pigmentet hos växter, alger och cyanobakterier. Arter som använder bakterieklorofyll lever i syrefria miljöer och producerar inget syre vid fotosyntesen, eftersom de inte använder vatten som elektrondonator utan vätgas, svavel, sulfider eller koldioxid och de saknar dessutom fotosystem II.[3]

En del organsmer med bakterieklorofyll lever i syresatta miljöer, men har då ingen fotosyntes [4]. Dessa bakterier kallas iställer fotoheterotrofa, vilket innebär att de kompletterar sin heterotrofa livsstil med energi från solljus.

Olika grupper innehåller olika typer av bakterieklorofyll:

Pigment Bakteriegrupp in vivo infrarött absorptionsmaximum(nm)
Bakterieklorofyll a Purpurbakterier, Heliobakterier, Gröna svavelbakterier, Chloroflexi, Chloracidobacterium thermophilum[5] 805, 830-890
Bakterieklorofyll b Purpurbakterier 835-850, 1020-1040
Bakterieklorofyll c Gröna svavelbakterier, Chloroflexi, C. thermophilum 745-755
Bakterieklorofyll cs Chloroflexi 740
Bakterieklorofyll d Gröna svavelbakterier 705-740
Bakterieklorofyll e Gröna svavelbakterier 719-726
Bakterieklorofyll f Gröna svavelbakterier (För närvarande endast känd som en mutation men kan förekomma i naturen)[6] 700-710
Bakterieklorofyll g Heliobakterier 670, 788

Bakterieklorofyllerna a, b, and g är bakteriekloriner, vilket betyder att två av pyrrolringarna är reducerade (har en dubbelbindning mindre) till pyrroliner. Bakterieklorofyllerna c, d, e, and f är kloriner, vilket innebär att bara en pyrrolring är reducerad till pyrrolin och de är alltså inte "äkta bakterieklorofyller".[7]

Strukturformler för porfin, klorin, bakterieklorin, och isobakterieklorin.
  1. ^ Howard Gest, 1993, History of concepts of the comparative biochemistry of oxygenic and anoxygenic photosyntheses, Photosynthesis Research, January 1993, Volume 35, Issue 1, sid. 88.
  2. ^ H Gest, R Blankenship, 2003, Timeline of discoveries: anoxygenic bacterial photosynthesis i Discoveries in Photosynthesis, Springer, ISBN 1-4020-3323-0, sid. 53.
  3. ^ D. Knapff, C. Kämpf, 1987, Substrate oxidation and NAD+ reduction by photothropic bacteria i J. Amesz (ed), Photosynthesis, 1987, Elevier Science Publishers, ISBN 0-444-80864-7, sid. 199.
  4. ^ Koblížek, Michal (2015-11). Corina Brussaard. red. ”Ecology of aerobic anoxygenic phototrophs in aquatic environments” (på engelska). FEMS Microbiology Reviews 39 (6): sid. 854–870. doi:10.1093/femsre/fuv032. ISSN 1574-6976. https://academic.oup.com/femsre/article-lookup/doi/10.1093/femsre/fuv032. Läst 7 november 2025. 
  5. ^ Bryant, Donald A.; Costas, AM; Maresca, JA; Chew, AG; Klatt, CG; Bateson, MM; Tallon, LJ; Hostetler, J; et al. (2007-07-27), ”Candidatus Chloracidobacterium thermophilum: An Aerobic Phototrophic Acidobacterium”, Science 317 (5837): 523–526, doi:10.1126/science.1143236, PMID 17656724, http://www.sciencemag.org/cgi/content/abstract/317/5837/523 
  6. ^ Vogl, Kajetan; Tank, M; Orf, GS; Blankenship, RE; Bryant, DA (2012-08-10), ”Bacteriochlorophyll f: properties of chlorosomes containing the "forbidden chlorophyll"”, Front. Microbiol. 3: 1–12, doi:10.3389/fmicb.2012.00298, PMID 22908012, http://www.frontiersin.org/Microbial_Physiology_and_Metabolism/10.3389/fmicb.2012.00298/abstract 
  7. ^ Brückner et al. sid 9