Ballongkateter

Från Wikipedia
Diagram över en ballongkateter.
Ultraljudsbild av en ballong.

Inom urologi är ballongkateter (engelska "Foley catheter", uppkallad efter Frederic Foley) ett flexibelt rör som förs in genom urinröret och in i urinblåsan för att dränera urin. Det är den vanligaste typen av inneliggande urinkateter.

Namnet kommer från Frederic Foley(en), en kirurg som arbetade i Boston, Massachusetts på 1930-talet.[1] Hans ursprungliga design antogs av CR Bard, Inc. i Murray Hill, New Jersey, som tillverkade de första prototyperna och namngav dem för att hedra kirurgen. 

Funktion[redigera | redigera wikitext]

Röret har två separerade kanaler, eller lumen, som löper längs dess längd. Den ena lumen, dräneringslumen, är öppen i båda ändar och dränerar urin i en uppsamlingspåse. Den andra, inflationslumen, har en ventil på utsidan och ansluts till en ballong på insidan av spetsen. Ballongen blåses upp med glycerol när den ligger inne i blåsan för att förhindra att den glider ut. Tillverkare skapar vanligtvis urinvägskatetrar med silikon eller belagd naturlig latex, I Sverige är silikon vanligast. De olika egenskaperna hos dessa katetrar avgör om katetern är lämplig för 28 dagars eller 3 månaders uppehållstid.

Ett snitt av den distala änden av en ballongkateter. Bilden visar en sprängd ballong, inflationslumen och dräneringslumen.

Ballongkatetrar ska endast användas när det är indikerat, eftersom användningen ökar risken för kateterrelaterad urinvägsinfektion för varje dag som passerar[2].

Diagram från sidan av en trevägs ballongkateter, på plats för spolning och dränering av urinblåsan. Ballongen nära spetsen håller katetern på plats.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

Ballongkatetrar förekommer i flera varianter:

  • Coudé katetrar (franska för armbåge) har en 45° böjning vid spetsen som underlättar passage genom en förstorad prostata.
  • Councill spetskatetrar[3] har ett litet hål i spetsen så att de kan föras över en tråd.
  • Trevägskatetrar eller trippellumenkatetrar har en tredje kanal som används för att infundera steril koksaltlösning eller annan spolningslösning. Dessa används främst efter operation i urinblåsan eller prostata för att tvätta bort blod och blodproppar.

Storlekar[redigera | redigera wikitext]

Den relativa storleken på en ballongkateter beskrivs med hjälp av franska enheter (F). Alternativt kan storleken på en 10 F-kateter uttryckas som 10 Ch (Charriere-enheter – uppkallad efter en fransk vetenskaplig instrumenttillverkare från 1800-talet, Joseph-Frédéric-Benoît Charrière). Ch benämningen är det som är vanligast i Sverige. De vanligaste storlekarna är 10 Ch till 28 Ch. 1 Ch motsvarar 0,33 mm = 0,013" = 1/77" av diameter. Ballongkatetrar är vanligtvis färgkodade efter storlek med ett enfärgat band vid den yttre änden av ballonguppblåsningsröret, vilket möjliggör enkel identifiering av storleken.[4] Obs: Färgerna för storlekarna 5, 6, 8, 10 kan variera avsevärt om de är avsedda för pediatriska patienter. Färg för storlek 26 kan också vara rosa istället för svart.

Färg Charriere-enheter mm
Gulgrön 6 2.0
Blåklint blå 8 2.7
Svart 10 3.3
Vit 12 4.0
Grön 14 4.7
Orange 16 5.3
Röd 18 6,0
Gul 20 6.7
Lila 22 7.3
Blå 24 8,0
Svart 26 8.7

Medicinsk användning[redigera | redigera wikitext]

Urinvägarna[redigera | redigera wikitext]

Inneliggande urinkatetrar används oftast för att hjälpa människor som inte kan kissa på egen hand.[5] Indikationer för att använda en kateter inkluderar att ge lindring när det finns urinretention, övervakning av urinproduktion för kritiskt sjuka personer, hantera urinering under operation och tillhandahålla vård vid livets slut.[5]

Ballongkatetrar används i följande situationer:

  • På patienter som är sövda eller sövda för operation eller annan medicinsk vård
  • komatösa patienter
  • På vissa inkontinenspatienter
  • På patienter vars prostata är förstorad till den grad att urinflödet från urinblåsan avbryts
  • På patienter med akut urinretention
  • På patienter som på grund av förlamning eller fysisk skada inte kan använda antingen vanliga toaletter eller urinaler
  • Efter urinrörsoperationer
  • Efter ureterektomi
  • På patienter med njursjukdom vars urinproduktion måste mätas konstant och noggrant
  • Före och efter kejsarsnitt
  • Före och efter hysterektomi
  • På patienter som har haft genitalskada
  • anorektiska patienter som inte kan använda vanliga toaletter på grund av fysisk svaghet och vars urinproduktion måste mätas konstant
  • På patienter med fibromyalgi som inte kan kontrollera sin blåsa
  • På patienter som har gravt nedsatt hud och/eller nedbrytning
  • På kritiskt sjuka patienter som kräver intensivvård

Cervikal[redigera | redigera wikitext]

En ballongkateter kan också användas för att stimulera livmoderhalsen under förlossningsinduktion . När den används för detta ändamål kallas proceduren extraamniotisk saltlösningsinfusion.[6] Vid denna procedur förs ballongen in bakom livmoderhalsväggen och blåses upp, till exempel med 30-80 mL saltlösning.[6] Den återstående längden av katetern spänns lätt och tejpas på insidan av kvinnans ben. Den uppblåsta ballongen trycker på livmoderhalsen på samma sätt som barnets huvud skulle göra innan förlossningen, vilket gör att den vidgas. Allt eftersom livmoderhalsen utvidgas justeras katetern med fortsätta tillspänningar för att upprätthålla trycket. När livmoderhalsen har vidgats tillräckligt faller katetern ut.[7]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Ballongkatetrar används också i fall av svår näsblod för att blockera blod från att fritt rinna ner genom näsgången in i munnen.[8] De används också vid bukkirurgi.

Kontraindikationer[redigera | redigera wikitext]

Inneliggande urinkatetrar ska inte användas för att övervaka stabila personer som kan kissa, eller för att underlätta för patienten eller sjukhuspersonalen. Urethral trauma är den enda absoluta kontraindikationen för placering av en urinkateter. Undersökningsfynd såsom blod vid urethral meatus eller en hög prostata kräver ett retrograd uretrogram före insättning.[5]

I Sverige är kateterrelaterad urinvägsinfektion den vanligaste typen av sjukhusförvärvad infektion[2]. Innestående katetrar bör undvikas när det finns alternativ.[5] Läkare kan minska sin användning av kvarvarande urinkatetrar när de följer evidensbaserade riktlinjer för användning, såsom de som publiceras av Centers for Disease Control and Prevention.[5]

Skadliga effekter[redigera | redigera wikitext]

Alla kateteriserade blåsor blir koloniserade med bakterier efter en viss tid, och en del av dessa blir benägna att orsaka blodomloppsinfektioner (sepsis) sekundärt till urinvägsursprunget. Ett ytterligare problem är att ballongkatetrar tenderar att med tiden bli belagda med biofilm som kan hindra dräneringen. Detta ökar mängden stillastående urin kvar i urinblåsan, vilket ytterligare bidrar till urinvägsinfektioner. När en ballongkateter blir igensatt måste den spolas eller bytas ut. Det finns för närvarande inte tillräckligt med adekvata bevis för att dra slutsatsen om tvättningar är fördelaktiga eller skadliga.[9]

Det finns flera risker med att använda en ballongkateter (eller katetrar i allmänhet), inklusive:

  • Ballongen kan gå sönder när vårdgivaren för in katetern. I detta fall måste alla ballongfragment tas bort.
  • Ballongen kanske inte blir uppblåst efter att den är på plats. På vissa institutioner kontrollerar vårdgivaren ballongens uppblåsning innan katetern förs in i urinröret. Om ballongen fortfarande inte blåses upp efter att den placerats i blåsan kasseras den och ersätts.
  • Urin slutar rinna in i påsen. Vårdgivaren kontrollerar att katetern och påsen är korrekt placerad eller att urinflödet i kateterröret hindras.
  • Urinflödet är blockerat. Ballongkatetern måste kasseras och bytas ut.
  • Urinröret börjar blöda. Vårdgivaren övervakar blödningen.
  • Kateterisering introducerar en infektion i urinblåsan. Risken för blås- eller urinvägsinfektion ökar med antalet dagar katetern är på plats.
  • Om ballongen öppnas innan ballongkatetern är helt införd i urinblåsan kan blödning, skada och till och med bristning i urinröret uppstå. Hos vissa individer uppstår långvariga permanenta ärrbildningar och förträngningar i urinröret.[10]
  • Defekta katetrar kan levereras, som går sönder in situ. De vanligaste frakturerna uppstår nära den distala änden eller vid ballongen.
  • Katetrar kan dras ut av patienter medan ballongen fortfarande är uppblåst, vilket leder till stora komplikationer eller till och med dödsfall. Detta kan inträffa när patienter är mentalt nedsatta (t.ex. har Alzheimers) eller är i ett mentalt förändrat tillstånd (t.ex. när de kommer ut från operation).

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Foley, FE (1937). ”A hemostatic bag catheter: one piece latex rubber structure for control of bleeding and constant drainage following prostatic resection”. Journal of Urology 38: sid. 134–139. doi:10.1016/S0022-5347(17)71935-0. 
  2. ^ [a b] Karlsson, Philip A.; Pärssinen, Julia; Danielsson, Erik A.; Fatsis-Kavalopoulos, Nikos; Frithiof, Robert; Hultström, Michael (2023-02-07). ”Antibiotic use during coronavirus disease 2019 intensive care unit shape multidrug resistance bacteriuria: A Swedish longitudinal prospective study”. Frontiers in Medicine 10: sid. 1087446. doi:10.3389/fmed.2023.1087446. ISSN 2296-858X. https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fmed.2023.1087446/full. Läst 10 februari 2023. 
  3. ^ Handbook of urology : diagnosis and therapy (3rd ed). Lippincott Williams & Wilkins. 2004. ISBN 0-7817-4221-8. OCLC 642459945. https://www.worldcat.org/oclc/642459945. Läst 3 oktober 2022 
  4. ^ ”Indwelling Urinary Catheters: Types”. https://www.urotoday.com/urinary-catheters-home/indwelling-catheters/description/types.html. .
  5. ^ [a b c d e] ”Five Things Physicians and Patients Should Question”, Choosing Wisely: an initiative of the ABIM Foundation (American College of Emergency Physicians), läst 24 januari 2014 
  6. ^ [a b] Guinn, D. A.; Davies, J. K.; Jones, R. O.; Sullivan, L.; Wolf, D. (2004). ”Labor induction in women with an unfavorable Bishop score: Randomized controlled trial of intrauterine Foley catheter with concurrent oxytocin infusion versus Foley catheter with extra-amniotic saline infusion with concurrent oxytocin infusion”. American Journal of Obstetrics and Gynecology 191 (1): sid. 225–229. doi:10.1016/j.ajog.2003.12.039. PMID 15295370. 
  7. ^ Pearce, David; Charlton, Bruce G. (2009-12). ”Plagiarism of online material may be proven using the Internet Archive Wayback Machine (archive.org)”. Medical Hypotheses 73 (6): sid. 875. doi:10.1016/j.mehy.2009.07.049. ISSN 0306-9877. http://dx.doi.org/10.1016/j.mehy.2009.07.049. Läst 3 oktober 2022. 
  8. ^ Holland, NJ; Sandhu, GS; Ghufoor, K; Frosh, A (Jan–Feb 2001). ”The Foley catheter in the management of epistaxis.”. International Journal of Clinical Practice 55 (1): sid. 14–15. PMID 11219312. 
  9. ^ Shepherd, Ashley J.; Mackay, William G.; Hagen, Suzanne (2017). ”Washout policies in long-term indwelling urinary catheterisation in adults”. The Cochrane Database of Systematic Reviews 3: sid. CD004012. doi:10.1002/14651858.CD004012.pub5. ISSN 1469-493X. PMID 28262925. 
  10. ^ ”Foley Catheter Causes, Symptoms, Treatment - Foley Catheter Risks on eMedicineHealth”. Emedicinehealth.com. 18 december 2012. http://www.emedicinehealth.com/foley_catheter/page2_em.htm.