Baltimoretrupial

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Baltimoretrupial
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Icterus galbula PP.jpg
Adult hane.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTrupialer
Icteridae
SläkteIcterus
ArtBaltimoretrupial
I. galbula
Vetenskapligt namn
§ Icterus galbula
Auktor(Linnaeus, 1758)[2]
Utbredning
Icterus galbula map.svg
Blått: häckningsområde; rött: övervintringsområde.
Synonymer
Vetenskapliga
Trivialnamn
  • Nordlig trupial
Hitta fler artiklar om fåglar med

Baltimoretrupial[3] (Icterus galbula) är en tätting i familjen trupialer, vanligt förekommande fågel i östra Nordamerika.[4]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Baltimoretrupialen är en medelstor tätting med en kroppslängd på 17-19 centimeter[a], ett vingspann på 23-30 centimeter och en vikt på 30-40 gram.[5][6] I kroppsbyggnad är den typisk för trupialer med kraftig kropp, rätt lång stjärt och långa ben samt en tjock men spetsig näbb. Hane i häckningsdräkt är en färgsprakande och omisskännlig fågel, orange på ovansida, skuldrarna och övergumpen, i övrigt svart. Honan är gulbrun på ovansidan med mörkare vingar och dovt orangegul på bröst och buk. Båda könen har vita vingband.[7]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Baltimoretrupialen är en flyttfågel som häckar i östra Nordamerika, från södra Kanada till södra USA. Den övervintrar i Centralamerika och norra Sydamerika.[4] Den är en mycket sällsynt gäst i Europa, men har setts framför allt i Storbritannien med ett 20-tal fynd, men även på Irland, i Norge, på Island och i Nederländerna.[8]

Baltimoretrupialen beskrevs som en egen art, men observationer av hybridisering mellan denna och den västligare bullocktrupialen ledde till att de mellan 1973 och 1995 ansågs vara en art med det svenska trivialnamnet nordlig trupial. Sentida forskning har dock visat att denna hybridisering inte är omfattande, varför de numera återigen betraktas som skilda arter.[9]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Baltimoretrupialen lever sitt liv högt upp i stora lövträd, men påträffas generellt inte i stora skogar. Sommartid och under flyttning ses den i öppet skogslandskap, skogsbryn, beskogade våtmarker och i trädridåer utmed floder. Under senare tid har de även börjat uppträda i fruktträdgårdar, jordbruksområden och till och med stadsparker, så länge det finns höga träd.[10]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Baltimoretrupialen är en huvudsakligen monogam fågel. Under våren etablerar hanen revir och visar upp sig för honan genom att sjunga och hoppa från sittplats till sittplats framför henne eller buga, sänka vingarna och sprida stjärten. Om honan svarar gör hon det genom att luta sig fram och darra med sänkta vingar.[10]

Honan bygger boet, en tätt vävd pung som hängs upp längst ut på en gren i en alm, poppel, lönn, pil eller ett äppelträd, mellan sju och nio meter ovan mark. Honan lägger tre till sju blekgrå till blåvita ägg, vanligtvis fyra, som ruvas i tolv till 14 dagar. Båda könen matar ungarna i ytterligare två veckor tills de blir flygga. Om ungarna dör eller ägg eller boet skadas kan inte fågeln lägga en kull till.[10]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Baltimoretrupialen livnär sig av insekter, bär och nektar, och ses ofta besöka kolibrimatare. Favoritbytet är möjligen larven till malen Malacosoma disstria som fågeln slår mot en gren till dess försvarstaggar skalas av innan den äter larven. Baltimoretrupialen födosöker i träd och buskar genom att klättra akrobatiskt, ryttla och hänga i grenar. De kan också göra utfall mot flygande insekter på samma sätt som flugsnappare. Olikt vandringstrasten och många andra fruktätande fåglar verkar baltimoretrupialen enbart äta riktigt mogna frukter och bär. Ibland använder de näbben på ett ovanligt sätt genom att sticka den in en mjuk frukt, gapa och sedan suga in innehållet med tungan.

Det har blivit populärt att locka till sig baltimoretrupialer till sin tomt med speciella matare, med samma innehåll som i kolibrimatare men orangefärgat istället för rött och med större sittplatser. Baltimoretrupialer tycker också om apelsinhalvor och druvgelé.

Baltimoretrupialen och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till sex miljoner individer.[1]

I kulturen[redigera | redigera wikitext]

Baltimoretrupialen är inspirationskälla för basebollaget Baltimore Orioles. Den är också delstaten Marylands officiella fågel.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Det svenska trivialnamnet "baltimoretrupial" är en översättning av engelskans Baltimore Oriole. Den fick sitt namn på grund av att hanens färger påminner om Lord Baltimores vapen.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ David Allen Sibley uppger att den mäter 8,75", dvs 22 cm.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Icterus galbula Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ [a b] Systema Naturae, upplaga 10, s:108
  3. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  5. ^ Baltimore Oriole - Id Faktablad om baltimoretrupial på allaboutbirds.org
  6. ^ Sibley, David Allen (2000). National Audubon Society: The Sibley Guide to Birds. New York: Alfred A. Knopf. sid. 519. ISBN 0-679-45122-6 
  7. ^ Baltimore Oriole Faktablad om baltimoretrupial på allaboutbirds.org
  8. ^ Tarsiger.com Fynd av baltimoretrupial i västpalearktis
  9. ^ Oriole Name Migrates to Baltimore. Baltimore Sun, March 7, 1995. hämtad 2015-05-23.
  10. ^ [a b c] Rising, J., N. Flood (1998) Baltimore Oriole: The Birds of North America, nr.384, sid:1–32.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]