Bandicota indica

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bandicota indica
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Bonner zoologische Beiträge - Herausgeber- Zoologisches Forschungsinstitut und Museum Alexander Koenig, Bonn (1984) (20205337978).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljRåttdjur
Muridae
UnderfamiljMurinae
SläkteBandicootråttor
Bandicota
ArtBandicota indica
Vetenskapligt namn
§ Bandicota indica
Auktor(Bechstein, 1800)
Hitta fler artiklar om djur med


Bandicota indica[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av Johann Matthäus Bechstein 1800. Bandicota indica ingår i släktet bandicootråttor och familjen råttdjur.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[4]

Artens storlek varierar mycket. Den kan ha en kroppslängd (huvud och bål) av 150 till 309 mm, en svanslängd av 115 till 270 mm och en vikt upp till 870 g eller sällan upp till 1000 g. Bandicota indica har 39 till 58,5 mm långa bakfötter och 19 till 35 mm långa öron. Pälsen på ovansidan är svartbrun och den kan ha en röd skugga. På undersidan förekommer mörkgrå päls, med ljusbruna hårspetsar hos vissa exemplar. Jämförd med andra släktmedlemmar har arten en bredare fot med kraftiga klor. Större öron är glesare täckt med hår än mindre öron.[6]

Denna gnagare förekommer i södra och sydöstra Asien. Utbredningsområdet sträcker sig från Indien och Nepal till sydöstra Kina och Vietnam. Dessutom blev arten introduceradMalackahalvön och Java. Bandicota indica når i bergstrakter 1500 meter över havet. Artens naturliga habitat är träskmarker. Den vistas gärna i risodlingar och den uppsöker även människans samhällen. Boet grävs i upphöjd torr mark. Per kull föds fem till sju ungar.[1]

Bandicota indica är känd för sin bra simförmåga och den protesterar högljudd när den fångas. Arten är allätare och livnär sig av gröna växtdelar, frukter, grönsaker, nötter, ryggradslösa djur, mindre kräldjur och fågelungar. Boet kan vara en kort underjordisk gång eller ett komplext tunnelsystem. Förrådet som lagras i boet är inte lika stort som hos Bandicota bengalensis. Rummet där ungarna föds fodras med blad och andra växtdelar. Ungarna föds efter cirka 23 dagar dräktighet.[6]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] 2008 Bandicota indica Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (2005) , website Bandicota indica, Mammal Species of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (16 juni 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/bandicota+indica/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b] Ken P. Aplin, Peter R. Brown, Jens Jacob, Charles J. Krebs, Grant R. Singleton: Field methods for rodent studies in Asia and the Indo-Pacific (= ACIAR monograph 100). sid. 128-130, Australian centre for international agricultural research, Canberra 2003, ISBN 1-86320-393-1, online (PDF; 3,13 MB)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]