Bandtång

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bandtång
Zostera marina nf.jpg
1. Stycken av växtens nedersta och översta del
2. Blomställningen och dess hölsterslida uppvikt
3. Ett litet stycke av en ståndare (hanblomma) till höger, och en pistill (honblomma) till vänster (svag förstoring)
4. Frukt, 3× förstoring
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxtriket
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga
Monocotyledonae
OrdningAlismatales
FamiljBandtångsväxter
Zosteraceae
SläkteBandtång
Zostera
ArtBandtång
Z. marina
Vetenskapligt namn
§ Zostera marina
AuktorL., 1753
Hitta fler artiklar om växter med

Bandtång (Zostera marina), även ålgräs, är en gömfröväxt som växer under vatten och som trots namnet egentligen inte är en tångväxt.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Bandtång är en stor enalid som växer på havsbottnar vid stränder likt högväxta gräsbestånd med bandlika blad på en halv till nära en meters längd. Den något plattade stjälken slutar med en blomställning som liknar ett platt, jämnbrett ax med blommorna glest ordnade på den ena plattsidan, han- och honblomma (eller ståndare och pistill) skiftesvis. Detta ax är i början inneslutet inom ett långt, smalt, blekt grönaktigt hölsterblad. Denna lågt organiserade hydrofyt anträffas längs kusten runt om Skandinavien från Åland, Södermanland och Gotland till Finnmarken; i Östersjön är en smalbladigare varietet, dvärgbandtång, Z. noltii vanlig.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Till följd av de stora bladmassor, som den frambringar, lönar det sig att insamla den (liksom kustbefolkningen ofta gjorde med vanlig tång eller de bruna algerna) till foder åt kreaturen och gödsel för strandåkrarna. I torkat skick, då färgen är vitaktig, är den ett lätt och mjukt inpacknings- och stoppningsmaterial, väggfyllning, taktäckning med mera. I Skåne användes den förr stundom till låga vallar, de så kallade "tångdikena".

Hos alla arter inom släktet Zostera är blommorna submersa och pollineringen sker under vattnet. Ståndarknapparna tränger sig ut ur hölsterslidan och öppnar sig med en längdspringa, varefter de uttömmer sitt innehåll som små fina flockar i vattnet. Pollenkornen har ett annat utseende än hos övriga blomväxter och brukar kallas pollentrådar, eftersom de är formade som ytterst fina trådar eller hår, vid pass två millimeter långa men bara 0,008 millimeter tjocka. Även pistillens två märken är trådlika och kan därigenom fånga de fina, böjliga pollentrådarna, då dessa förs förbi av vattnet. Blomningsförloppet är proterogynt, och infaller under högsommaren. Frukten är en tre millimeter lång, räfflad nöt med en liten fästknöl på sidan.

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Ref. Kommentar
Kåve Blekinge, Svenskfinland [1]
Ålgräs
Bandtång.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 381

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]