Bandvagn 202

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bandvagn 202/203
(Bv 202/203)
Volvo BV202 in the snow.jpg
Norsk Volvo BM BV202NF1 på manöver 1981.
Typ Terrängfordon
Ursprungsplats Sverige
Tjänstehistoria
I tjänst 1961–
Använts av Sverige, Norge, Storbritannien, Nederländerna, Kanada, Finland
Produktionshistoria
Tillverkare Volvo BM Arvika
Antal tillverkade 1.700 [1]
Specifikationer
Vikt 2 900 kg [1]
Längd 6 175 mm [1]
Bredd 1,8 m
Höjd 2,2 m
Besättning 1
Passagerare 9

Motor Volvo B18B, B20B
82,5 hk/97 hk
Lastkapacitet 800 kg (i terräng).[1]
Operativ räckvidd 200 km
Hastighet 39 km/h

Bandvagn 202/203 (Bv 202/203) är ett midjestyrt bandgående terrängfordon med mycket god framkomlighet i svår terräng. Bandvagnen består av två permanent sammankopplade vagnar där motor och växellåda är placerade i den främre vagnen, med en kardanaxel till den bakre så att alla fyra banden driver. Förare och fordonschef sitter i den främre vagnen. I den bakre vagnen kan upp till åtta soldater transporteras.

Historia[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1950-talet konstruerades Bandvagn 202 av Bolinder-Munktell. Bakgrunden till projektet var problemet med att få fram understöd och underhåll i oländig terräng, framförallt i Norrland på snö och myrar. Konceptet blev en tvådelad, midjestyrd vagn. De första körproven började 1959 och serietillverkningen startade 1964 och upphörde 1981. År 1961 vann Volvo en anbudsgivningen för att bygga bandvagnen och produktionen lades helt och hållet ut på Bolinder-Munktell. Senare köpte Hägglunds Vehicle AB konstruktionen och utvecklade konceptet vidare under beteckningen Bandvagn 206.[1]

Tillverkning[redigera | redigera wikitext]

Åren 1964–1981 tillverkades drygt 1.700 bandvagnar av Volvo BM.[1] Volvo kom senare att tillverka Bandvagn 202E MKII till Storbritannien och BV202NF1 till Norge. Det som skiljer 202NF1/202E mot den ursprungliga versionen är bland annat motorn, en B20 sport (B20B) med 15 hk mera än ursprunglig, orbitrolstyrning, värme i bakvagnen och ZF-växellåda.

  • Bv 202A – grundmodell med kapelltak på bakvagnen.
  • Bv 202B – tolvpoligt hylstag för släpfordon.
  • Bv 202C – vattenradiator uppvärmd bakvagn.
  • Bv 202D – extra isolerad och uppvärmd bakvagn.
  • Bv 203B – radiobandvagn och har en fast, värmeisolerad överbyggnad på bakvagnen inredd för sambandstjänst.
  • Bv 2022 – eldledningsbandvagn 2022, eldledningsvariant

Prestanda[redigera | redigera wikitext]

Ett mycket lågt marktryck gör att den kan köras på myrar och blötmarker. Bv 202 är ett så kallat översnöfordon; det betyder att det inte sjunker ned i snön, och därmed kan köras i princip hur djup snö som helst. Gummibanden förstärkta med flera stålvajrar är mycket hållbara och vagnen kan även köras sommartid på barmark. Vagnen är dessutom amfibisk.

Militära användare[redigera | redigera wikitext]

Civila användare[redigera | redigera wikitext]

  • Ryssland Ryssland – 27 fordon från Norge såldes till ett ryskt företag för att köra turister i Murmanskregionen.[2]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] ”BM-Volvo Bandvagn 202”. Arkiverad från originalet den 10 juli 2004. https://web.archive.org/web/20040710212913/http://munktellmuseet.volvo.com/kollektionen/BM-Volvo%20Bandvagn%20202/202.html. Läst 5 januari 2020. 
  2. ^ http://www.dagbladet.no/2015/11/05/nyheter/eksportkontroll/beltevogner/eritrea-lastebilene/sudan-beltevognene/41724436/

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]