Barberaren från Bagdad

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Barberaren i Bagdad (tyska: Der Barbier von Bagdad) är en komisk opera i två akter med musik av Peter Cornelius. Libretto av tonsättaren som bygger på berättelser (29:e till 31:a natten) ur Tusen och en natt.

Peter Corenlius

Historia[redigera | redigera wikitext]

Cornelius var son till ett skådespelarpar och bodde efter faderns död hos sin farbror, den berömde målaren Peter von Cornelius. Tack vare sina goda språkkunskaper (han talade utmärkt franska) blev han Franz Liszts sekreterare och bodde hos honom i Weimar.[1] Han översatte såväl Liszts artiklar som flera av dennes franska sångtexter till tyska. Liszt ville göra en kyrkotonsättare av honom och Cornelius komponerade flera mässor, som dock inte blev särskilt framgångsrika. År 1854 drog sig Cornelius undan till Thüringer Wald, där han översatte librettot till Berliozs opera Benvenuto Cellini och och komponerade sin egen komiska opera Barberaren i Bagdad. Liszt var inte förtjust i den, i den annars så humoristiskt sinnade världsmannens skapande verksamhet saknade det komiska större betydelse. Cornelius hade ursprungligen tänkt sig operan i en akt, men han tog råd av Liszt och utvidgade den till två. Den har i motsats till de flesta andra tyska komiska operor från denna tid ingen talad dialog. Cornelius såg sin opera som ett alternativ till andra i samtiden - framför allt Richard Wagners.

Operan hade urpremiär på Hoftheater i Weimar den 15 december 1858 och blev ett misslyckande, mycket på grund av intriger mot Liszt, som var dirigent. Eftersom Cornelius var omedveten om att operans fullständiga fiasko berodde hovteaterdirektören Franz von Dingelstedts intriger tog han själv på sig skulden och trodde att fiaskot berodde på verkets bristande kvalitet. Operan nådde emellertid ingen framgång ens efter flera omarbetningar eller nyorkestreringar, vilket berodde på att problemet inte stod att finna på det musikaliska eller textmässiga planet, utan i betydligt högre grad hade att göra med aversionen mot den nytyska skolan. Den sattes inte upp igen under komponistens livstid. Operan accepterade först när Hermann Levi vid uppförandet i München den 15 oktober 1885 återgick till den ursprungliga versionen. Operan sattes upp i New York 1890 och i London 1891. Även nyinsceneringen av originalversionen på Hoftheater i Weimar den 10 juni 1904 blev en framgång både hos publik och kritiker. Barberaren i Bagdad spelas idag huvudsakligen på mindre tyska scener.

Om operan[redigera | redigera wikitext]

Trots att opera utspelas i Bagdad är Cornelius musik inte exotisk i samma mening som de tyska sångspelen från Mozart till Albert Lortzing. Cornelius använde sig också av en annan operagenre. Här saknas talad dialog, utan librettot är genomkomponerat. Stycket saknar dock inte helt orientalisk lokalfärg. I orkesterförspelet till andra akten skildrar Cornelius musikaliskt stämningen i Bagdad vid middagstid. Ännu mer exotisk färg får librettot av de turkisk-arabiska namnen och av det medvetet överdrivna språkbruket (Cornelius var en framstående litteratör och lingvist). Kärleksduetten dyker upp relativt sent, i sista tredjedelen av operan. Margiana har visserligen bara några få minuters solosång i operan men hennes parti är på intet sätt obetydlig. Hennes parti är underbart vackert. Till Cornelius nya, infallsrika idéer hör att låta den traditionsrika kärleksduetten följas av ytterligare en kärleksduett, som dock avbryts av att barberaren börjar sjunga medan han håller vakt på andra sidan gatan. I slutet av första akten beger sig Nureddin till barberaren. Den babblande barberaren driver med sitt ouppehålliga pladder nästan Nureddin till ett nervsammanbrott. Musikaliskt sett är den långa rakscenen intressant genom att barberaren snabbt och rytmiskt skanderar sina repliker, medan den förälskade Nureddin sjunger långa melodiska fraser med bara några enstaka ord. Rollerna blir sedan ombytta när barberaren blir allt mer talträngd och Nureddin allt ilsknare över att det tar så lång tid.

Personer[redigera | redigera wikitext]

  • Kalifen (baryton)
  • Baba Mustafa, en qadi (tenor)
  • Margiana, hans dotter (sopran)
  • Bostana, qadins släkting (mezzosopran)
  • Nureddin (tenor)
  • Abul Hassan Ali Ebn Bekar, barberare (bas)
  • Tre muezziner (basstämma, 2 tenorer)
  • En slav (tenor)
  • Fyra beväpnade män (2 tenorer, 2 basar)

Handling[redigera | redigera wikitext]

Operan utspelar sig i Bagdad vid tiden för Tusen och en natt.

Akt I Nureddin är förälskad i Margiana, qadins dotter. Eftersom han inte hyser någon förhoppning om att kunna få henne till hustru, sitter han för sig själv och dagdrömmer. Men när Bostana, en av Margianas väninnor, låter honom veta att den tillbedda väntar honom till ett möte när muezzinen ropar ut bönestunden och hennes far beger sig till moskén, förvandlas självmordskandidaten till en levnadsglad ung man. För att göra sig så vacker som möjligt för sin älskade, beger han sig till stadens främste barberare, Abul Hassan. Denne pratar mer än han arbetar, men sätter igång med en dramatisk försköningstur och frågar ut Nuneddin om dennes kärleksproblem. När Abul Hassan sedan insisterar på att slå följe med Nureddin tvingas denne fundera ut en list för att bli av med honom: Han lurar i barberaren att denne lider av en svår sjukdom och rekommenderar honom att gå till sängs.

Akt II Margiana och Bostana väntar ivrigt på Nureddin. Under tiden har den av fadern tilltänkte brudgummen, den rike Selim från Damaskus, låtit sända en skattkista som morgongåva till Margiana. Qadin hinner knappt lämna huset för bönestunden förrän Nureddin dyker upp. Men barberaren har i hemlighet följt efter honom och håller vakt utanför huset. Plötsligt återvänder qadin oväntat och pryglar en av sina slavar på grund av en sönderslagen vas. Barberaren tror att hans skyddsling befinner sig i fara och går in i huset. Han får reda på att Nureddin befinner sig i kistan och anklagar qadin för att ha mördat denne. Kalifen kommer dit för att bilägga tvisten. Han låter öppna kistan och fäller sin dom: Eftersom qadin har sagt att kistan och dess innehåll tillhör hans dotter, så får hon behålla Nureddin som har gömt sig i den. Alla de närvarande blir inbjudan till bröllopet och kalifen tar den trogne barberaren i sin tjänst.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Cornelius var 28 år gammal när han 1852 för första gången besökte Liszt i Villa Altenburg i Weimar. Han tvingades gå flera trappsteg upp till Liszts arbetsrum. Han räknade trappstegen: Ett jämnt antal skulle göra mötet lyckosamt, ett udda skulle bringa olycka, tänkte den unge tonsättaren. Det blev 21 trappsteg... ett dåligt omen. Sex år senare blev det skandalösa uppförandet av Barberaren i Bagdad med Liszt som dirigent anledningen till att denne lämnade tjänsten som hovkapellmästare i Weimar.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Gammond, Peter (1982). Opera-handbok. Göteborg: Wezäta. Sid. 56. Libris 7745312. ISBN 91-8507491-8 
  • Wenzel Andreasen, Mogens (1990). Operans värld : ett lexikon över kompositörer, roller och innehåll i våra vanligaste operor. Stockholm: Rabén & Sjögren. Sid. 51-52. Libris 7236411. ISBN 91-29-59233-X 
  • Opera - Kompositörer, Verk, Uttolkare. Köln: Könneman. 2000. ISBN 3-8290-5509-9 


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia