Torneo Godó

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Barcelona Open)
Torneo Godó
(Trofeo/Trofeu Conde de Godó; Barcelona Open Banc Sabadell)
ATP-touren
PlatsBarcelona
Spanien Spanien
SpelplatsReal Club de Tenis Barcelona
Kategori500 Series
UnderlagGrus / Utomhus
Lottning48S / 24Q / 16D (sedan 2013)
56S / 28Q / 24D (fram till 2012)
Prispengar1 702 800 (2021)
WebbplatsBarcelona Open Banc Sabadell

Torneo Godó (spanska: Trofeo Conde de Godó; katalanska: Trofeu Conde de Godó[1]), även känd som Barcelona Open Banc Sabadell (genom nuvarande sponsor) och Open SEAT (via tidigare sponsor), är en spansk tennisturnering för herrar. Den spelas årligen i Barcelona, sedan 1953.[2] Turneringen är en del av 500 SeriesATP-touren och spelas utomhus på grus. Turneringen innehåller både en singelturnering och en dubbelturnering.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Turneringen instiftades 1953 av Carlos Godó Valls, greve av Godó (spanska: Conde de Godó), i samband med invigningen av den nya tennisstadion i Pedralbes. Den nya tävlingen var i någon mån arvtagare till den tidigare Campionados Internacionales, en turnering mellan klubbar som ägde rum vår och höst. Idag är den äldst av spanska tennisturneringar. Den arrangeras sedan starten av Spaniens äldsta och mest framgångsrika tennisklubb – Real Club de Tenis Barcelona–1899.[3][1][4]

Trofeo Godó marknadsfördes från 1968 (året för starten för öppna mästerskap inom internationell tennis) som Spanska öppna mästerskapen (spanska: Campeonatos Internacionales de España; katalanska: Campionats Internacionals d'Espanya).[4] På senare år[när?] har detta epitet inte använts, åtminstone inte sedan Madrid Masters (som sedan 2009 spelas utomhus, på grus) tagit över rollen som Spaniens största tennisturnering. Torneo Godó arrangeras i regel sista veckan i april, då dagstemperaturen i Barcelona ofta är kring 18 grader Celsius.

Rafael Nadal har vunnit singelturneringen åtta gånger: 2005–2009 och 2011–2013.
Roy Emerson vann dubbelklassen sju gånger.

Singelturneringen har vunnits åtta gånger av Rafael Nadal (2006–2013). Meste dubbelvinnaren är Roy Emerson som nådde sju titlar tillsammans med olika dubbelpartner (1959–1966).

Resultat[redigera | redigera wikitext]

Singel[redigera | redigera wikitext]

År Mästare Finalist Resultat
1953 USA Vic Seixas Argentina Enrique Morea 6–3, 6–4, 22–20
1954 USA Tony Trabert USA Vic Seixas 6–0, 6–1, 6–3
1955 USA Art Larsen USA Budge Patty 7–5, 3–6, 7–5, 2–6, 6–4
1956 USA Herbert Flam Australien Mervyn Rose 6–2, 6–3, 6–0
1957 USA Herbert Flam Australien Mervyn Rose 6–4, 4–6, 6–3, 6–4
1958 Sverige Sven Davidson Australien Mervyn Rose 4–6, 6–2, 7–5, 6–1
1959 Australien Neale Fraser Australien Roy Emerson 6–2, 6–4, 3–6, 6–2
1960 Spanien Andrés Gimeno Italien Giuseppe Merlo 6–1, 6–2, 6–1
1961 Australien Roy Emerson Spanien Manuel Santana 6–4, 6–4, 6–1
1962 Spanien Manuel Santana Indien Ramanathan Krishnan 3–6, 6–3, 6–4, 8–6
1963 Australien Roy Emerson Spanien Juan Manuel Couder 0–6, 6–4, 6–3, 4–6, 6–3
1964 Australien Roy Emerson Spanien Manuel Santana 2–6, 7–5, 6–3, 6–3
1965 Spanien Juan Gisbert Australien Martin Mulligan 6–4, 4–6, 6–1, 2–6, 6–2
1966 Brasilien Thomaz Koch Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Nikola Pilić 6–3, 6–2, 3–6, 7–5
1967 Australien Martin Mulligan Mexiko Rafael Osuna 5–7, 7–5, 6–4, 6–3
1968 Australien Martin Mulligan Västtyskland Ingo Buding 6–0, 6–1, 6–0
1969 Spanien Manuel Orantes Spanien Manuel Santana 6–4, 7–5, 6–4
1970 Spanien Manuel Santana Australien Rod Laver 6–4, 6–3, 6–4
1971 Spanien Manuel Orantes USA Robert Lutz 6–4, 6–3, 6–4
1972 Tjeckoslovakien Jan Kodeš Spanien Manuel Orantes 6–3, 6–2, 6–3
1973 Rumänien Ilie Năstase Spanien Manuel Orantes 2–6, 6–1, 8–6, 6–4
1974 Rumänien Ilie Năstase Spanien Manuel Orantes 8–6, 9–7, 6–3
1975 Sverige Björn Borg Italien Adriano Panatta 1–6, 7–6(7–5), 6–3, 6–2
1976 Spanien Manuel Orantes USA Eddie Dibbs 6–1, 2–6, 2–6, 7–5, 6–4
1977 Sverige Björn Borg Spanien Manuel Orantes 6–2, 7–5, 6–2
1978 Ungern Balázs Taróczy Rumänien Ilie Năstase 1–6, 7–5, 4–6, 6–3, 6–4
1979 Chile Hans Gildemeister USA Eddie Dibbs 6–4, 6–3, 6–1
1980 Tjeckoslovakien Ivan Lendl Argentina Guillermo Vilas 6–4, 5–7, 6–4, 4–6, 6–1
1981 Tjeckoslovakien Ivan Lendl Argentina Guillermo Vilas 6–0, 6–3, 6–0
1982 Sverige Mats Wilander Argentina Guillermo Vilas 6–3, 6–4, 6–3
1983 Sverige Mats Wilander Argentina Guillermo Vilas 6–0, 6–3, 6–1
1984 Sverige Mats Wilander Sverige Joakim Nyström 7–6(7–5), 6–4, 0–6, 6–2
1985 Frankrike Thierry Tulasne Sverige Mats Wilander 0–6, 6–2, 3–6, 6–4, 6–0
1986 Sverige Kent Carlsson Västtyskland Andreas Maurer 6–2, 6–2, 6–0
1987 Argentina Martín Jaite Sverige Mats Wilander 7–6(7–5), 6–4, 4–6, 0–6, 6–4
1988 Sverige Kent Carlsson Österrike Thomas Muster 6–3, 6–3, 3–6, 6–1
1989 Ecuador Andrés Gómez Österrike Horst Skoff 6–4, 6–4, 6–2
1990 Ecuador Andrés Gómez Argentina Guillermo Pérez-Roldán 6–0, 7–6(7–3), 3–6, 0–6, 6–2
1991 Spanien Emilio Sánchez Spanien Sergi Bruguera 6–4, 7–6(9–7), 6–2
1992 Spanien Carlos Costa Sverige Magnus Gustafsson 6–4, 7–6(7–3), 6–4
1993 Ukraina Andrei Medvedev Spanien Sergi Bruguera 6–7(7–9), 6–3, 7–5, 6–4
1994 Nederländerna Richard Krajicek Spanien Carlos Costa 6–4, 7–6(8–6), 6–2
1995 Österrike Thomas Muster Sverige Magnus Larsson 6–2, 6–1, 6–4
1996 Österrike Thomas Muster Chile Marcelo Ríos 6–3, 4–6, 6–4, 6–1
1997 Spanien Albert Costa Spanien Albert Portas 7–5, 6–4, 6–4
1998 USA Todd Martin Spanien Alberto Berasategui 6–2, 1–6, 6–3, 6–2
1999 Spanien Félix Mantilla Marocko Karim Alami 7–6(7–2), 6–3, 6–3
2000 Ryssland Marat Safin Spanien Juan Carlos Ferrero 6–3, 6–3, 6–4
2001 Spanien Juan Carlos Ferrero Spanien Carlos Moyá 4–6, 7–5, 6–3, 3–6, 7–5
2002 Argentina Gastón Gaudio Spanien Albert Costa 6–4, 6–0, 6–2
2003 Spanien Carlos Moyà Ryssland Marat Safin 5–7, 6–2, 6–2, 3–0 (uppgivet)
2004 Spanien Tommy Robredo Argentina Gastón Gaudio 6–3, 4–6, 6–2, 3–6, 6–3
2005 Spanien Rafael Nadal Spanien Juan Carlos Ferrero 6–1, 7–6(7–4), 6–3
2006 Spanien Rafael Nadal Spanien Tommy Robredo 6–4, 6–4, 6–0
2007 Spanien Rafael Nadal Argentina Guillermo Cañas 6–3, 6–4
2008 Spanien Rafael Nadal Spanien David Ferrer 6–1, 4–6, 6–1
2009 Spanien Rafael Nadal Spanien David Ferrer 6–2, 7–5
2010 Spanien Fernando Verdasco Sverige Robin Söderling 6–3, 4–6, 6–3
2011 Spanien Rafael Nadal Spanien David Ferrer 6–2, 6–4
2012 Spanien Rafael Nadal Spanien David Ferrer 7–6(7–1), 7–5
2013 Spanien Rafael Nadal Spanien Nicolás Almagro 6–4, 6–3
2014 Japan Kei Nishikori Colombia Santiago Giraldo 6–2, 6–2
2015 Japan Kei Nishikori Spanien Pablo Andújar 6–4, 6–4
2016 Spanien Rafael Nadal Japan Kei Nishikori 6–4, 7–5
2017 Spanien Rafael Nadal Österrike Dominic Thiem 6–4, 6–1
2018 Spanien Rafael Nadal Grekland Stefanos Tsitsipas 6–2, 6–1
2019 Österrike Dominic Thiem Ryssland Daniil Medvedev 6–4, 6–0
2020 Inställd på grund av coronaviruspandemin
2021 Spanien Rafael Nadal (12) Grekland Stefanos Tsitsipas 6–4, 6–7(6–8), 7–5
2022 Spanien Carlos Alcaraz Spanien Pablo Carreño Busta 6–3, 6–2

Dubbel[redigera | redigera wikitext]

År Mästare Finalister Resultat
1953 Argentina Enrique Morea
USA Vic Seixas
Spanien Jaime Bartrolí
Sverige Lennart Bergelin
6–3, 3–6, 6–3, 6–1
1954 USA Vic Seixas
USA Tony Trabert
Australien Jack Arkinstall
USA Malcolm Fox
6–3, 6–4, 6–2
1955 Australien Mervyn Rose
Australien George Worthington
USA Art Larsen
USA Budge Patty
6–2, 2–6, 6–2, 6–1
1956 Australien Don Candy
Australien Lewis Hoad
Australien Bob Howe
USA Art Larsen
6–1, 6–1, 6–2
1957 Australien Bob Howe
Australien Mervyn Rose
USA Herbert Flam
USA Sydney Schwartz
6–3, 6–3, 5–7, 6–1
1958 Storbritannien Jaroslav Drobný
USA Budge Patty
Australien Mervyn Rose
Australien Warren Woodcock
7–5, 6–3, 6–2
1959 Australien Roy Emerson
Australien Neale Fraser
Chile Luis Ayala
Australien Rod Laver
6–2, 4–6, 6–4, 13–11
1960 Australien Roy Emerson
Australien Neale Fraser
Spanien José Luis Arilla
Spanien Andrés Gimeno
6–4, 6–0, 6–4
1961 Australien Bob Hewitt
Australien Fred Stolle
Australien Bob Mark
Spanien Manuel Santana
2–6, 6–3, 6–4, 6–4
1962 Australien Roy Emerson
Australien Neale Fraser
Australien Bob Hewitt
Australien Fred Stolle
8–6, 8–6, 6–4
1963 Australien Roy Emerson
Spanien Manuel Santana
Spanien José Luis Arilla
Argentina Eduardo Soriano
5–7, 6–2, 3–6, 7–5, 6–3
1964 Australien Roy Emerson
Australien Ken Fletcher
Brasilien Jose Mandarino
Argentina Eduardo Soriano
6–3, 8–6, 1–6, 5–7, 6–3
1965 Australien Roy Emerson
Indien Ramanathan Krishnan
Spanien José Luis Arilla
Spanien Manuel Santana
6–2, 6–1, 6–1
1966 Australien Roy Emerson
Australien Fred Stolle
Brasilien Thomaz Koch
Brasilien Jose Mandarino
9–7, 6–4
1967 Brasilien Thomaz Koch
Brasilien Jose Mandarino
Indien Ramanathan Krishnan
Mexiko Rafael Osuna
6–2, 6–4, 8–6
1968 Brasilien Carlos Fernandes
Chile Patricio Rodríguez
Brasilien Thomaz Koch
Brasilien Jose Mandarino
6–2, 3–6, 6–3, 6–1, 6–4
1969 Spanien Manuel Orantes
Chile Patricio Rodríguez
Australien Terry Addison
Australien Ray Keldie
8–10, 6–3, 6–1, 5–7, 6–2
1970 Australien Lew Hoad
Spanien Manuel Santana
Spanien Andrés Gimeno
Australien Rod Laver
6–4, 9–7, 7–5
1971 Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Željko Franulović
Spanien Juan Gisbert
Sydafrika Cliff Drysdale
Spanien Andrés Gimeno
7–6, 6–2, 7–6
1972 Spanien Juan Gisbert
Spanien Manuel Orantes
Sydafrika Frew McMillan
Rumänien Ilie Nastase
6–3, 3–6, 6–4
1973 Rumänien Ilie Nastase
Nederländerna Tom Okker
Spanien Antonio Muñoz
Spanien Manuel Orantes
4–6, 6–3, 6–2
1974 Spanien Juan Gisbert
Rumänien Ilie Nastase
Spanien Manuel Orantes
Argentina Guillermo Vilas
3–6, 6–0, 6–2
1975 Sverige Björn Borg
Argentina Guillermo Vilas
Polen Wojciech Fibak
Västtyskland Karl Meiler
3–6, 6–4, 6–3
1976 USA Brian Gottfried
Mexiko Raúl Ramírez
Australien Bob Hewitt
Sydafrika Frew McMillan
7–6, 6–4
1977 Polen Wojciech Fibak
Tjeckoslovakien Jan Kodeš
Australien Bob Hewitt
Sydafrika Frew McMillan
6–0, 6–4
1978 Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Željko Franulović
Chile Hans Gildemeister
Frankrike Jean-Luis Haillet
Frankrike Gilles Moretton
6–1, 6–4
1979 Italien Paolo Bertolucci
Italien Adriano Panatta
Brasilien Carlos Kirmayr
Brasilien Cassio Motta
6–4, 6–3
1980 USA Steve Denton
USA Ivan Lendl
Tjeckoslovakien Pavel Složil
Ungern Balázs Taróczy
6–2, 6–7, 6–3
1981 Sverige Anders Järryd
Sverige Hans Simonsson
Ecuador Andrés Gómez
Chile Hans Gildemeister
6–1, 6–4
1982 Sverige Anders Järryd
Sverige Hans Simonsson
Brasilien Carlos Kirmayr
Brasilien Cassio Motta
6–3, 6–2
1983 Sverige Anders Järryd
Sverige Hans Simonsson
USA Jim Gurfein
USA Erick Iskersky
7–5, 6–3
1984 Tjeckoslovakien Pavel Složil
Tjeckoslovakien Tomáš Šmíd
Argentina Martín Jaite
Paraguay Víctor Pecci
6–2, 6–0
1985 Spanien Sergio Casal
Spanien Emilio Sánchez
Sverige Jan Gunnarsson
Danmark Michael Mortensen
6–3, 6–3
1986 Sverige Jan Gunnarsson
Sverige Joakim Nyström
Peru Carlos di Laura
Italien Claudio Panatta
6–3, 6–4
1987 Slovakien Miloslav Mečíř
Tjeckoslovakien Tomáš Šmíd
Argentina Javier Frana
Argentina Christian Miniussi
6–1, 6–2
1988 Spanien Sergio Casal
Spanien Emilio Sánchez
Schweiz Claudio Mezzadri
Uruguay Diego Pérez
6–4, 6–3
1989 Argentina Gustavo Luza
Argentina Christian Miniussi
Spanien Sergio Casal
Tjeckoslovakien Tomáš Šmíd
6–3, 6–3
1990 Ecuador Andrés Gómez
Spanien Javier Sánchez
Spanien Sergio Casal
Spanien Emilio Sánchez
7–6(7–1), 7–5
1991 Argentina Horacio de la Peña
Italien Diego Nargiso
Tyskland Boris Becker
Tyskland Eric Jelen
3–6, 7–6(7–2), 6–4
1992 Ecuador Andrés Gómez
Spanien Javier Sánchez
USA Ivan Lendl
Tjeckoslovakien Karel Nováček
6–4, 6–4
1993 USA Shelby Cannon
USA Scott Melville
Spanien Sergio Casal
Spanien Emilio Sánchez
7–6(7–4), 6–1
1994 Ryssland Jevgenij Kafelnikov
Tjeckien David Rikl
USA Jim Courier
Spanien Javier Sánchez
5–7, 6–1, 6–4
1995 USA Trevor Kronemann
USA David Macpherson
Italien Andrea Gaudenzi
Kroatien Goran Ivanišević
6–2, 6–4
1996 Argentina Luis Lobo
Spanien Javier Sánchez
Storbritannien Neil Broad
Sydafrika Piet Norval
6–1, 6–3
1997 Spanien Alberto Berasategui
Spanien Jordi Burillo
Argentina Pablo Albano
Spanien Àlex Corretja
6–3, 7–5
1998 Nederländerna Jacco Eltingh
Nederländerna Paul Haarhuis
Sydafrika Ellis Ferreira
USA Rick Leach
7–5, 6–0
1999 Nederländerna Paul Haarhuis
Ryssland Jevgenij Kafelnikov
Italien Massimo Bertolini
Italien Cristian Brandi
7–5, 6–3
2000 Sverige Nicklas Kulti
Sverige Mikael Tillström
Nederländerna Paul Haarhuis
Australien Sandon Stolle
6–2, 6–7(2–7), 7–6(7–5)
2001 USA Donald Johnson
USA Jared Palmer
Spanien Tommy Robredo
Spanien Fernando Vicente
7–6(7–2), 6–4
2002 Australien Michael Hill
Tjeckien Daniel Vacek
Argentina Lucas Arnold Ker
Argentina Gastón Etlis
6–4, 6–4
2003 USA Bob Bryan
USA Mike Bryan
Sydafrika Chris Haggard
Sydafrika Robbie Koenig
6–4, 6–3
2004 Bahamas Mark Knowles
Kanada Daniel Nestor
Argentina Mariano Hood
Argentina Sebastián Prieto
4–6, 6–3, 6–4
2005 Indien Leander Paes
Serbien och Montenegro Nenad Zimonjić
Spanien Feliciano López
Spanien Rafael Nadal
6–3, 6–3
2006 Bahamas Mark Knowles
Kanada Daniel Nestor
Polen Mariusz Fyrstenberg
Polen Marcin Matkowski
6–2, 6–7(4–7), [10–5]
2007 Rumänien Andrei Pavel
Västtyskland Alexander Waske
Spanien Rafael Nadal
Spanien Tomeu Salvà
6–3, 7–6(7–1)
2008 USA Bob Bryan
USA Mike Bryan
Polen Mariusz Fyrstenberg
Polen Marcin Matkowski
6–3, 6–2
2009 Kanada Daniel Nestor
Serbien Nenad Zimonjić
Indien Mahesh Bhupathi
Bahamas Mark Knowles
6–3, 7–6(11–9)
2010 Kanada Daniel Nestor
Serbien Nenad Zimonjić
Australien Lleyton Hewitt
Bahamas Mark Knowles
4–6, 6–3, [10–6]
2011 Mexiko Santiago González
USA Scott Lipsky
USA Bob Bryan
USA Mike Bryan
5–7, 6–2, [12–10]
2012 Polen Mariusz Fyrstenberg
Polen Marcin Matkowski
Spanien Marcel Granollers
Spanien Marc López
2–6, 7–6(9–7), [10–8]
2013 Österrike Alexander Peya
Brasilien Bruno Soares
Sverige Robert Lindstedt
Kanada Daniel Nestor
5–7, 7–6(9–7), [10–4]
2014 Nederländerna Jesse Huta Galung
Frankrike Stéphane Robert
Kanada Daniel Nestor
Serbien Nenad Zimonjić
6–3, 6–3
2015 Kroatien Marin Draganja
Finland Henri Kontinen
Storbritannien Jamie Murray
Australien John Peers
6–3, 6–7(6–8), [11–9]
2016 USA Bob Bryan
USA Mike Bryan
Uruguay Pablo Cuevas
Spanien Marcel Granollers
7–5, 7–5
2017 Rumänien Florin Mergea
Pakistan Aisam-ul-Haq Qureshi
Tyskland Philipp Petzschner
Österrike Alexander Peya
6–4, 6–3
2018 Spanien Feliciano López
Spanien Marc López
Pakistan Aisam-ul-Haq Qureshi
Nederländerna Jean-Julien Rojer
7–6(7–5), 6–4
2019 Colombia Juan Sebastián Cabal
Colombia Robert Farah
Storbritannien Jamie Murray
Brasilien Bruno Soares
6–4, 7–6(7–4)
2020 Inställd på grund av coronaviruspandemin
2021 Colombia Juan Sebastián Cabal (2)
Colombia Robert Farah (2)
Tyskland Kevin Krawietz
Rumänien Horia Tecău
2022 Tyskland Kevin Krawietz
Tyskland Andreas Mies
Nederländerna Wesley Koolhof
Storbritannien Neal Skupski
6–7(3–7), 7–6(7–5), [10–6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] "Història". barcelonaopenbancsabadell.com. Läst 27 april 2017. (katalanska)
  2. ^ "Barcelona Open Banc Sabadell to be held from 20 to 28 April 2013". Arkiverad 15 september 2013 hämtat från the Wayback Machine. Barcelonaopenbancsabadell.com, 2012-11-22. Läst 29 juli 2013. (engelska)
  3. ^ "Histórico Torneo de Barcelona Celebra su 60a Edición en 2012". Arkiverad 28 juli 2013 hämtat från the Wayback Machine. Es.atpworldtour.com. Läst 29 juli 2013. (spanska)
  4. ^ [a b] "History". Arkiverad 2 maj 2013 hämtat från the Wayback Machine. Barcelonaopenbancsabadell.com. Läst 29 juli 2013. (engelska)

Källförteckning[redigera | redigera wikitext]