Barnauktion

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Barnauktion var säljandet av barn till lägst bjudande vid fattigauktioner i Sverige genomförda av socknar och fattigvårdsstyrelser, som kungjordes i kyrkorna. Den som vid auktionen gav det lägsta budet (dvs den som krävde lägst ersättning) fick ta hand om barnet, något som innebar att arrangörerna av auktionerna kunde hålla nere kostnaderna för barnens uppehälle. Det hände att barn blev sålda flera gånger, med något års mellanrum.[1] År 1918 blev barnauktioner förbjudet enligt lag i Sverige.

Ett exempel på en känd svensk som blivit auktionerad är Sveriges tidigare finansminister Fredrik Vilhelm Thorsson, som vid nio års ålder blev föräldralös, omhändertagen av sockenmännen och såld på barnauktion. Även uppfinnaren av Karlsons klister, Axel Karlson, blev såld på barnauktion vid 12 års ålder. Detsamma gäller Tomas Ledins farfar Jonas, som såldes på barnauktion på torget i Härnösand.[2]

Barnauktioner förekom även i Finland. Beskrivningar av sådana förekommer bland annat i Theodolinda Hahnssons roman Huutolaiset från 1887 som särskilt behandlar utauktionerade föräldralösa barn (även tryckt av bokförlaget Otava 1918)[3] och i Erik Bircks bokserie Nykarleby stads historia utgiven 1980–1988.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ohlsson, Rigmor (22 april 2009). ”Såld till lägstbjudande” (MP3- och Flash-format). Tendens. Sveriges Radio P1. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3381&artikel=2770386. Läst 29 maj 2013. 
  2. ^ Sorri, Elina (20 februari 2012). ”Min farfar såldes på barnauktion”. Arbetarbladet. ISSN 1103-9027. http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.4398396--min-farfar-saldes-pa-barnauktion-. Läst 29 maj 2013. 
  3. ^ Huutolaiset, fritt tillgänglig på Project Gutenberg. Svensk titel ungefär "De utropade". (finska)
  4. ^ Birck, Erik (1980). ”V. Fattigvården före branden – Barnauktioner”. Nykarleby stads historia: del II 1810–1875. Nykarleby: Nykarleby stads förlag. sid. 286 ff. ISBN 951-99283-9-1. ”Den 6 mars 1849 utauktionerades de ifrågavarande barnen på ett års tid ’till erhållande af föda, vård och kläder jemte undervisning i bokläsning’. Auktionen förrättades i sockenstugan. […] Kommittén gjorde sig möda att hos vårdnadshavarna inpränta, att barnen skulle vårdas med omsorg och lämnas föda och nödig beklädnad samt undervisning i bokläsning. För detta ägde de rätt att kvartaliter ur stadens fattigkassa uppbära den nu betingade ersättningen.”