Barretts esofagus
| Barretts esofagus | |
 Endoskopisk bild av Barretts esofagus. | |
| Klassifikation och externa resurser | |
|---|---|
| ICD-10 | K22.7 |
| ICD-9 | 530.85 |
| OMIM | 109350 |
| DiseasesDB | 1246 |
| Medlineplus | 001143 |
| eMedicine | radio/73 |
| MeSH | svensk engelsk |
Barretts esofagus är ett sjukdomstillstånd då celler i nedre delen av matstrupen omvandlas till en annan mer syratålig sort (skivepitel blir cylinderepitel), genom så kallad metaplasi.[1] Detta sker då magsyra och galla ofta och länge felaktigt befunnit sig i matstrupen, vilket ofta ger symptom i form av sura uppstötningar och obehag bakom bröstbenet, särskilt i liggande, vid framåtböjning eller vid ökat buktryck (så kallad gastroesofageal refluxsjukdom). Reflux av magsyra och galla kan dock vara symptomlöst och ändå ge upphov till Barretts esofagus.[2] Cellförändringarna som uppstår vid Barrets esofagus anses vara föregångaren till en viss typ av matstrupscancer (adenocarcinom). Den absoluta risken att få matstrupscancer är dock mycket låg[3] och de flesta med Barretts esofagus dör av andra orsaker än matstrupscancer.[4] Trots att risken för matstrupscancer är låg följer man ofta patienter med Barretts esofagus med regelbundna kontroller.[5]
Tillståndet är uppkallat efter den brittiske thoraxkirurgen Norman Barrett (1903–1979) som beskrev tillståndet 1957.
Diagnosen ställs med gastroskopi. En bekräftande biopsi från Barrettslemhinnan visande metaplastiskt epitel är obligatorisk för diagnos i Sverige.[6]
Epidemiologi[redigera | redigera wikitext]
En tvärsnittsstudie har estimerat prevalensen i Sverige till 1,6 procent.[7] I selekterade högriskmaterial från USA är den estimerade prevalensen mycket högre, uppåt 25 procent.[8] Riskfaktorer för Barretts esofagus är hög ålder, manligt kön, central fetma och symptomatisk refluxsjukdom.[5]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Spechler, Stuart J.; Souza, Rhonda F. (2014-08-28). ”Barrett's esophagus”. The New England Journal of Medicine 371 (9): sid. 836–845. doi:. ISSN 1533-4406. PMID 25162890. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25162890. Läst 6 november 2017.
- ^ Taylor, Justin B.; Rubenstein, Joel H. (August 2010). ”Meta-analyses of the effect of symptoms of gastroesophageal reflux on the risk of Barrett's esophagus”. The American Journal of Gastroenterology 105 (8): sid. 1729, 1730–1737; quiz 1738. doi:. ISSN 1572-0241. PMID 20485283. PMC: PMC2916949. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20485283. Läst 6 november 2017.
- ^ Holmberg, Dag; Ness-Jensen, Eivind; Mattsson, Fredrik; El-Serag, Hashem B.; Lagergren, Jesper (April 2017). ”Risk of oesophageal adenocarcinoma in individuals with Barrett's oesophagus”. European Journal of Cancer (Oxford, England: 1990) 75: sid. 41–46. doi:. ISSN 1879-0852. PMID 28214656. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28214656. Läst 6 november 2017.
- ^ Erichsen, R.; Horvath-Puho, E.; Lund, J. L.; Dellon, E. S.; Shaheen, N. J.; Pedersen, L. (April 2017). ”Mortality and cardiovascular diseases risk in patients with Barrett's oesophagus: a population-based nationwide cohort study”. Alimentary Pharmacology & Therapeutics 45 (7): sid. 973–982. doi:. ISSN 1365-2036. PMID 28139003. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28139003. Läst 6 november 2017.
- ^ [a b] Shaheen, Nicholas J.; Falk, Gary W.; Iyer, Prasad G.; Gerson, Lauren B.; American College of Gastroenterology (January 2016). ”ACG Clinical Guideline: Diagnosis and Management of Barrett's Esophagus”. The American Journal of Gastroenterology 111 (1): sid. 30–50; quiz 51. doi:. ISSN 1572-0241. PMID 26526079. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26526079. Läst 6 november 2017.
- ^ ”Riktlinjer för utredning samt handläggning av Barretts esofagus”. Arkiverad från originalet den 22 december 2015. https://web.archive.org/web/20151222080530/http://svenskgastroenterologi.se/sites/default/files/pagefiles/Nationella_riktlinjer_barrett_esofagus2012_3.pdf. Läst 15 december 2015.
- ^ Ronkainen, Jukka; Aro, Pertti; Storskrubb, Tom. ”Prevalence of Barrett's esophagus in the general population: an endoscopic study”. Gastroenterology 129 (6): sid. 1825-1831. doi:. ISSN 0016-5085. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16344051. Läst 15 december 2015.
- ^ Shaheen, Nicholas J.; Richter, Joel E.. ”Barrett's oesophagus”. Lancet (London, England) 373 (9666): sid. 850-861. doi:. ISSN 1474-547X. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19269522. Läst 15 december 2015.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ”Barretts esofagus”. Svensk MeSH. Karolinska Institutet. https://mesh.kib.ki.se/term/D001471/barrett-esophagus. Läst 3 november 2020.
- Hamberger, Bertil och Haglund, Ulf, red (2013). Kirurgi (8). Stockholm: Liber. sid. 196. ISBN 978-91-47-10811-4
- Malmquist, Jörgen; Lundh, Bengt (2020). Medicinska ord: det medicinska språket: begrepp, definitioner, termer (7). Lund: Studentlitteratur. sid. 46. ISBN 978-91-44-13825-1
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Barretts esofagus.
| |||||||||||