Jules Bastien-Lepage

Jules Bastien-Lepage
	Jules Bastien-Lepage
Född	1 november 1848; Damvillers, Frankrike
Död	10 december 1884 (36 år); Paris 17:e arrondissement, Frankrike
Medborgare i	Frankrike
Utbildad vid	École nationale supérieure des Beaux-Arts
Sysselsättning	Målare, gravör
Utmärkelser
	Prix de Rome (1875); Riddare av Hederslegionen
	Redigera Wikidata

Jules Bastien-Lepage, född 1 november 1848 i Damvillers i departementet Meuse, död 10 december 1884 i Paris, var en fransk målare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bastien-Lepage var bondson med rötter i nordöstra Frankrike. När han begav sig till Paris 1867 fick han anställning vid posten, men kom snart att ägna sig helt åt konststudier. Han var elev hos Alexandre Cabanel och tävlade förgäves två gånger om Rompriset (med Ängeln förkunnar Jesu födelse för herdarna och Priamus inför Akilles). Bastien-Lepage slog igenom 1874 med Farfars porträtt som målats ute i det fria. 1877 ställde han ut ett dubbelporträtt av sina föräldrar och året därpå Les foins (Skördefolkets middagsvila) i Luxembourggalleriet. Efter framgången med Les foins betraktades Bastien-Lepage i Frankrike som ledaren för den naturalistiska skolan.^[8]

Därefter följde Potatisskörd (1879), Jeanne d'Arc hör de himmelska rösterna (1880), Fader Jacques (En vedbärare i skogen, 1881), Tiggare (1882, Glyptoteket i Köpenhamn), Kärlek i byn (1883) och Smedjan (1884). Jämte dessa större målningar utförde han en rad små porträtt, bland dessa märks de föreställande prinsen av Wales, André Theuriet samt Albert Wolff. Till hans främsta verk hör profilporträttet av skådespelerskan Sarah Bernhardt (1879) samt målningen av Madame Drouet vilket kom att bli hans sista arbete. Ett par av Bastien-Lepages porträtt finns i Luxembourggalleriet.

För den stora publiken var hans verklighetsstudium alltför radikalt realistiskt, men för det yngre konstnärsgardet på 1870- och 1880-talen var hans namn en kraft som proklamerade friluftsstudium och studier av vardagslivets motiv och typer i stort.

Hans studium av luftens och ljusets verkan på lokalfärgerna var energiskt och konsekvent, hans teckning klar och formsaker. Albert Edelfelt kallar honom den unga målarskolans främste man och räknar hans porträtt till det bästa, som alla tider frambragt. Så högt ställdes han av sina samtida konstnärer i Paris. Sedan dess har vindarna vänt mer än en gång. I början av 1900-talet omtalades Bastien-Lepage som en målare utan all betydenhet och med föga personligt djup. Han sågs som en förmedlare mellan gamla och nya strömningar. I födelsestaden Damvillers restes 1889 en av Rodin utförd staty av Bastien-Lepage.

Konstverk i urval[redigera | redigera wikitext]

Diogenes (1873)
Nattvardsgångerskan (1875). Musée des Beaux-Arts, Tournai.
Skördefolkets middagsvila (1877). Musée d'Orsay, Paris.
Oktober (1878)
Allhelgonadagen (1878)
Sarah Bernhardt (1879). Nationalmuseum, Stockholm, NM 409
Porträtt av Sarah Bernhardt (1879)
Druvskörden (1880). Van Gogh Museum, Amsterdam.
Snöeffekt, Damvilliers (c:a 1882)
Porträtt av Juliette Drouet (1883)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Lepage, Jules Bastien-L. i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ [a b] RKDartists, läs online, läst: 23 augusti 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Jules Bastien-Lepage, Benezit Dictionary of Artists (på engelska), Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ SNAC, Jules Bastien-Lepage, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Encyclopædia Britannica, Jules Bastien-Lepage, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ läs online, archives.paris.fr .^{[källa från Wikidata]}
^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, läs online, läst: 25 februari 2016, licens: CC0.^{[källa från Wikidata]}
^ Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.^{[källa från Wikidata]}
^ " Le Salon". Ville de France, 1883-05-01

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

”Jules Bastien-Lepage”. Albert Edelfelts brev. Elektronisk brev- och konstutgåva. Maria Vainio-Kurtakko & Henrika Tandefelt & Elisabeth Stubb, Svenska litteratursällskapet i Finland. 2014−2020. http://edelfelt.sls.fi/personer/634/bastien-lepage-jules/.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikimedia Commons har media som rör Jules Bastien-Lepage.
Bilder & media
Jules Bastien-Lepage hos Europeana

[d3cf442f0d86a91ae6515af9917063cdb3611f84-1] [a b] RKDartists, läs online, läst: 23 augusti 2017.^{[källa från Wikidata]}

[439cae8fc4c9a615c266828d1bc165d9490c713f-2] [a b] Jules Bastien-Lepage, Benezit Dictionary of Artists (på engelska), Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[94804cf516aebd14870aed5e5cdd130ef504be04-3] SNAC, Jules Bastien-Lepage, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[2580b8e7874414fbfca23fafe54cc2db6a3bafc4-4] Encyclopædia Britannica, Jules Bastien-Lepage, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[41e5d9d76b952a413a27c53853a0555c6d580b38-5] äs online, archives.paris.fr .^{[källa från Wikidata]}

[1a2cf2d1af5e4fc92902ab9855b90d3315232dc1-6] Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, läs online, läst: 25 februari 2016, licens: CC0.^{[källa från Wikidata]}

[dc77bfd892ec04fbe09bf50acbf48d09448e7869-7] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.^{[källa från Wikidata]}

[8] " Le Salon". Ville de France, 1883-05-01

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]