Bastien och Bastienne

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Bastien och Bastienne (tyska: Bastien und Bastienne), K. 50, är en opera med musik av Wolfgang Amadeus Mozart och libretto av Friedrich Wilhelm Weiskern och Andreas Schachtern.

Wolfgang Amadeus Mozart

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Mozarts första sångspel är påverkat av den franska smaken, som var tongivande inte bara vad gällde musik utan även politik, arkitektur och dammode. Bastien och Bastiennes tillkomsthistoria börjar med Le Devin de Village, ett intermezzo ("intermède") av Jean-Jacques Rousseau som var inspirerat av den italienska Opera buffa och avsett som ett folkligt alternativ till Lullys och Rameaus högstämda tragédie-lyrique. Rousseaus intermezzo fick varaktig framgång i Paris och stannade kvar i repertoaren från uruppförandet 1753 ända fram till 1829. Succén var så stor att stycket redan samma år som premiären blev föremål för en parodi, ett Opéra comique-verk av makarna Charles-Simon och Justine Favart med titeln Les Amours de Bastien et Bastienne, som i sin tur låg till grund för Mozarts sångspel. Madame Favart var på sin tid en uppburen skådespelerska och har blivit särskilt känd för sin kostymreform. I strid med då rådande konventioner framträdde hon ofta i realistisk scenkostym och i Les Amours de Bastien et Bastienne, där hon var den första Bastienne, var hon till publikens stora förtjusning iklädd en enkel bondeklänning av linne med bara armar och hade träskor på fötterna. Mozart såg föreställningen under sitt första besök i Paris 1767. Stycket översattes och bearbetades av den populäre skådespelaren Friedrich Wilhelm Weiskern och framfördes med stor framgång i Wien.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Mozart skrev denna opera vid tolv års ålder. Musikens enkla faktur (de flesta ariorna är visartade) leder aldrig till monotoni, typologin verkar aldrig utnött och tolvåringens naivitet ger stycket en alldeles särskild charm. Operan äger en speciell pastoral atmosfär. Musikaliskt visar sig detta i förkärleken för treklangsbetonade teman och hornsignaler som ger en känsla av närhet till naturen, till exempel i ouvertyren. Bystämningen framställs å andra sidan genom danser och dansrytmer som sträcker sig från den franska musetten med dess säckpipeimitationer till ländlern, som redan på den här tiden tjänade som musikalisk illustration av den tyska och österrikiska landsbygden. Både handling och musik har folklig karaktär och operan spelas numera sällan, men används i samband med utbildning av unga operasångare. Öppningstemat är samma som Ludwig van Beethoven använde till sin tredje symfoni, den så kallade Eroican, som han tillägnade Napoleon Bonaparte. Det är dock okänt om Beethoven kände till Mozarts opera, eller om båda tonsättarna tog sitt tema från en tredje okänd musikkälla.

Operan hade förmodligen premiär hos läkaren Franz Mesmer i dennes privata trädgårdsteater i Wien någon gång i september 1768. Det första belagda framträdandet ägde rum 2 oktober 1890 i Berlin. Den svenska premiären ägde rum på Stockholmsoperan den 28 september 1893.[1]

Personer[redigera | redigera wikitext]

Handling[redigera | redigera wikitext]

Bastienne, som övertgivits av Bastien får av den gamle Colas rådet att visa sig ointresserad. Colas säger sedan till Bastien att Bastienne nu har en rik friare. Han blir då förtvivlad och skyller på att han blivit bedårad av en godsägarinna. De två försonas.

Orkesterbesättning[redigera | redigera wikitext]

  • 2 flöjter
  • 2 oboer
  • 2 fagotter
  • 2 horn
  • Stråkar (liten besättning)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kungliga teatern : repertoar 1773-1973 : opera, operett, sångspel, balett. Skrifter från Operan, 0282-6313 ; 1. Stockholm. 1974. Libris 106704 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]