Bastu
En bastu (av badstuga), eller kölna, är ett till hög temperatur uppvärmt rum eller mindre byggnad som används för bad. Traditionellt har bastun även använts för torkning av malt, säd och lin, och för torkning och rökning av fisk och kött.[1]. På finska är namnet på bastu sauna, vilket har fått ge namn till denna ångbadsform i de flesta delar av världen, som inte haft den tidigare.
Bastubad var vida utbrett i Mellan- och Nordeuropa under medeltiden. Under den tiden var det vanligt med offentliga bastuinrättningar i städerna. De förbjöds oftast senare, under 1500- och 1600-talet.[1]
Hos allmogen i Sverige användes bastun endast undantagsvis för bad,[källa behövs] och då främst till julbadet, som inte var något ångbad. I stället användes bastun främst för torkning av lin (främst i södra Sverige), säd (mest i norra Sverige) eller malt i samband med ölbryggning. I Östsverige användes bastun som rök.[1]
Etymologi
Orden bad och stuga bildar det sammansatta badstuga och det avkortade bastu.
Badh är fornsvenska, bað isländska och fornsaxiska. Ordet bad förekommer i svenskan, norskan, danskan och fornhögtyskan.
Betydelsen är badda, värma, och har mer med värme än väta att skaffa - även om betydelsen har förskjutits genom seklerna. Därför är både bastu, ria, brydestua, pörte, tôrkstu och kölna i första hand små, fristående byggnader som används för torkning. I fornsvenskan fanns ordet lögh för att beskriva det våta tvättandet, varför att bada vått hette att lögha sig (idag löga).
I orden vattenbad, torrbastu och rökbastu avses uppvärmning, i kallbad och havsbad avses nedsänkning i vatten.
Bastubad
Bastubad innebär att de som badar sitter i den uppvärmda bastun tills de börjar svettas och därigenom öppnar porerna. Under badets gång kan luftfuktigheten ökas genom att man kastar en skopa vatten på bastuaggregatet (torrbastu). I ångbastu åstadkoms förändringar i luftfuktighet och temperatur genom att ånga hettas upp till önskad temperatur.
Bastubadet följs ofta av snabb nedkylning i vatten. Snabb nedkylning förseglar värmen i kroppen och man kan därefter vistas i kyla längre. I den finska traditionen ingår också att man stimulerar blodcirkulationen genom att slå sig själv och varandra med färskt björkris i form av en ruska som legat i en hink med vatten.
Torr och fuktig bastu
Bastun har, utan några tillägg, normalt en ganska torr luft. Våtbastun har, som namnet antyder, en högre luftfuktighet och bastubadaren föredrar då ofta en lägre värme eftersom fuktig luft upplevs varmare än torr luft. I våtbastun brukar det finnas en plåtränna i anslutning till aggregatet så att vattnet i rännan värms upp av stenarna. Även om det inte finns någon ränna kan bastun tillfälligt göras till en våtbastu om badaren tar skopan och slänger vatten på bastustenar eller träväggarna och taket runt bastuaggregatet.
Finsk bastu
Bastubad (på finska saunominen) har en lång tradition i Finland, och "sauna" (bastu) är det finska språkets största lånord i andra språk. Även vepser, kareler, ester, vissa av Nordamerikas indiansstammar och turkar har varit flitiga bastubadare. Förr, innan sjukhusen blev vanliga (och även långt efter det) var det i bastun som livet började och slutade. Barnen föddes i bastun, och här tvättades även de döda. Bastun var den renaste platsen i hemmet, och den som också erbjöd avskildhet.
I en finsk bastu för allmänt bruk ligger temperaturen i regel mellan 60 och 100 grader Celsius, då man badar privat oftast mellan 70 och 110 grader. När man kastar vatten på stenarna på värmekällan ("kasta bad" (finlandism), på finska heittää löylyä) uppstår ånga. Man använder sig även av björkris som binds ihop till en ruska ("bastukvast", finska vihta eller vasta). Bastukvasten skall ligga i blöt en liten stund i varmt vatten innan den används. Man kan även värma den på bastuaggregatets stenar vilket sprider en behaglig doft. Med den varma blötlagda bastukvasten slår man sig själv eller andra bastubadare. Ruskan kan doppas i varmt vatten då och då för att inte klibba fast på kroppen lika lätt. "Klatschandet" fungerar som massage och stimulerar blodcirkulationen. Vanligen badar man i några omgångar och svalkar sig däremellan ett tag utomhus, eventuellt genom dopp, simtur eller till och med genom att rulla sig i snö eller doppa sig i en vak på vintern.
Enligt finsk tradition plockas den första björkruskan på midsommaren. Denna tidpunkt var lämplig när bönder hade ledig tid mellan sådd och skörd. Ur kvalitetssynpunkt bör basturuskan dock göras först när löven vuxit färdigt för att hålla längre. Juli–augusti är den bästa perioden för att göra en. Basturuskan kan bindas strax innan bastubadandet eller förvaras torkad eller infryst långa tider så att den kan användas vid annan tid på året.
I finsk bastu kan man även använda oljor. Det är populärt att ställa en burk tjära på laven. Även schampo av tjära är populärt efter bastubadandet.[källa behövs]
Tidigare var allmänna bastur vanliga i städerna. Numera förekommer sådana närmast i simhallar, som alltid har bastu. Också de för fastigheter gemensamma bastuna har blivit ovanligare, då nästan alla nya lägenheter förses med egen bastu. En del nya allmänna bastur har dock byggts, såsom Löyly och Allas i Helsingfors.
Rökbastu
- Huvudartikel: Rökbastu
Rökbastun (finska: savusauna) saknar skorsten och värms upp av en förhållandevis stor vedeldad bastuugn som eldas flera timmar i förväg varefter röken vädras ut. Rökbastun är den ursprungligaste bastukonstruktionen.
Aufguss
Aufguss är en tysk bastukultur som letat sig in i Sverige under senare tid. Ordet betyder ungefär "hälla på" och tillvägagångssättet liknar det i en vanlig bastu, med skillnaden att man i en Aufguss har en bastuvärd som använder en handduk för att vifta ner värmen och sprida doften av de olika aromer som används. En vanlig sittning brukar vara mellan 5 och 15 minuter och har ofta olika teman. Mjukgörande honung, eller peelande salt är inte ovanliga produkter som används för att uppnå diverse effekter.[2][3]
Bastu i Sverige
Tre typer av bastu har förekommit i Sverige: envåningsbastun med en ugn utan rökgång murad på golvet med uppbyggda lavar runtom, tvåvåningsbastun, med ugnen placerad i bottenvåningen och lavarna på övervåningen, samt loftbastun, vanlig främst på Gotland, där eldstaden var placerad i bottenvåningen av smedjan/brygghuset och sedan via en rökgång ledde upp röken i en murad låda uppe på loftet. I lådan placerades de material som skulle torkas.[1]
Bastuns benämning har varierat med hur den använts. Ordet bastu har förekommit i hela Sverige, utom i södra Skåne, Bohuslän, Dalsland samt större delen av Västergötland. I Skåne kallades den istället vanligen brydestuga. Benämningen malttorka förekom i Skåne samt delar av Halland, Blekinge och Småland. I Södermanland kallades den pörte, i Närke, Västmanland och Dalarna torkstuga, samt i Västsverige kölna.[1]
Ångbad, så kallad "finsk bastu" har i äldre tid varit sällsynt i Sverige, men har förekommit i finnbygderna i Dalarna. Under 1900-talet har den finska bastutraditionen fått fäste även i Sverige.[1]I och med Lubbe Nordströms bok Lort-Sverige från 1938 så tog bastubyggandet fart på landsbygden i Sverige. Tillsammans med bastun skulle det också finnas en tvättstuga. På Gotland finns det anläggningar kvar från den här tiden och dessa har i viss mån utvecklas till ny en umgängesform, den så kallade sockenbastun.[4]
Byggnadssätt
Bastur kan vara fristående byggnader men ingår ofta i en annan byggnad.
Fristående
- fristående byggnad, som ofta inkluderar en bastukammare, som kan användas som omklädningsrum och för samvaro efter badet, men ofta också som gästrum
- bastuflotte, eller flytbastu, där bastun är placerad på en i vattnet flytande flotte
Inbyggda
- "lägenhetsbastu" är oftast ett rum i anslutning till lägenhetens dusch/badrum, som värms upp av ett eldrivet bastuaggregat
- för fastigheten gemensam bastu, oftast med eldrivet bastuaggregat
- bastu i anslutning till offentliga bad
Det har forskats relativt lite kring bastu och bastubadning i Sverige, men i Finland finns en hel del dokumentation om hur man bygger en bastu på ett bra och fuktsäkert sätt. Ett exempel är de finska RT-korten RT 91-10468 Konstruktion, RT 91-10440 Inredning och RT 91-10480 Ventilation. Dessa finns samlade i en engelsk översättning i boken "Finnish Sauna. Design, Construction and Maintenance" (ISBN 951-682-318-1). Även på webben finns en hel del publicerat [5][6].
Uppvärmningssätt
- rökbastu, vilken saknar skorsten och värms upp av en förhållandevis stor vedeldad bastuugn som eldas långt i förväg, varefter röken vädras ut
- "vanlig" bastu, vilken har skorsten och värms upp av ett vedeldat bastuaggregat som eldas cirka en timme i förväg samt beroende på typ också under badsejouren, vilket numera är det vanliga
- elbastu, som värms av ett eldrivet bastuaggregat
Vanligen används ved eller elektricitet.
För vedeldade bastur är ved av björk det eldningsmaterial som är mest uppskattat eftersom denna ved dels har ett högt bränslevärde, dels anses ge den mest angenäma rökdoften.
Enligt en annan skola är ved av al lämpligast, framför allt för rökbastu. Al minskar mängden befintligt sot på stenarna.
Bilder
-
Nordisk bastu. Ur Olaus Magnus' Historia de gentibus septentrionalibus, ("Historia om de nordiska folken") från 1555 -
Bastukvastar -
En bastu, efter illustration i Acerbis "Travels" (tr. 1802) -
Svensk bastu. Ur Lorenzo Magalottis reseanteckningar från Sverige (1674, manuskript i Florens) -
En bastubyggnad - badstuga - i svenska Österbotten, Finland
.jpg)
Bastubad i Bastuträsk?
Det finns elva sjöar i Västerbottens län och tre sjöar i Norrbottens län som har namnet Bastuträsket eller en sammansättning med detta ord. Flera näraliggande byar har i sin tur fått namnet Bastuträsk.[7] I dessa norrländska ortnamn syftar ordet bastu inte i första hand på en stuga avsedd för bad utan på en enkel, timrad byggnad med eldstad i mitten som användes som tillfällig bostad i samband med bland annat fiske.[8][9]
Se även
Referenser
- ^ [a b c d e f] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord bastu)
- ^ http://www.arenaskovde.se/pages/32/filer/aufgussA4.pdf[död länk]
- ^ Aufguss - Paradiset
- ^ Annika Marusarz. ”Bastubad – här är alla välkomna”. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20180105124641/https://issuu.com/gotlandsguiden/docs/gotlandsguiden_2014/119. Läst 5 januari 2018.
- ^ The Magic Stove - Luxurious sauna-bathing Arkiverad 1 juni 2017 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ "Villa Vitsippas bastu"
- ^ ”Kartsök och ortnamn”. Lantmäteriet. http://kso.lantmateriet.se/kartsok/kos/index.html. Läst 4 augusti 2012.
- ^ Lundström, Ulf. ”Några bebyggelsenamn i Kågedalen”. Skellefteå hembygdsförening. Arkiverad från originalet den 3 maj 2013. https://archive.is/20130503133652/http://lokalhistoria.skelleftea.org/kultur21.htm. Läst 4 augusti 2012.
- ^ Edlund Lars-Erik, Frängsmyr Tore, red (1993). Norrländsk uppslagsbok: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund om den norrländska regionen. Bd 1, [A-Gästg]. Höganäs: Bra böcker. sid. 60. Libris 1610871. ISBN 91-7133-187-5
Vidare läsning
- Bastur: Utformning och inredning, av Lars Hallén
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Bastu.
